Cirkulära arbetssätt som alternativ till rivning i stadsmiljöer

Moderator Gunilla Lindholm, universitetslektor vid SLU, inledde med att peka på att stadslandskapet kan planeras, byggas och förvaltas betydligt mer hållbart än i dag. En avgörande utgångspunkt är att ta vara på de kvaliteter som redan finns – i linje med EU:s avfallstrappa, där förebyggande är det viktigaste steget. Men hur applicerar vi strategierna i praktiken? 

Från linjärt till cirkulärt – och från projekt till norm

Emma Hult, programledare för innovationsprogrammet ShiftSweden vid IQ Samhällsbyggnad, beskrev hur ShiftSweden ska bidra till omställningen av bygg- och transportsektorn. 

Ett centralt mål är att göra cirkulära arbetssätt till norm snarare än undantag. I stället för att prövas i tillfälliga pilotprojekt behöver cirkularitet integreras i ordinarie processer, styrning och vardagspraktik, med fokus på att utveckla befintliga miljöer som människor redan har relation till.

– Vi har kunskapen för att ställa om. Utmaningen är att göra det cirkulära enkelt och självklart – oavsett var i samhället man arbetar, sa Emma Hult. 

Här kan du läsa ShiftSwedens rapport om fyrstegsprincipen för ett resurseffektivt samhälle

Centrumutveckling som tar avstamp i platsen

Hur detta kan se ut i praktiken visade Nellie Stenvall Stille, gestaltningsstrateg i Svalövs kommun. Arbetssättet i Svalövs kommun bygger på platsbesök, tvärdisciplinära samarbeten och omfattande dialog med invånare, föreningar och näringsliv. Lokal kunskap används aktivt för att stärka det som redan finns – till exempel genom att aktivera byggnader med historiska värden, utveckla offentliga mötesplatser och förbättra gaturum utifrån trygghet och användbarhet.

Mindre kommuner som Svalöv har varken samma behov eller resurser som större kommuner. Dialogen blir därför extra viktig: 

– För oss handlar det om förankring. Hela samhället behöver arbeta tillsammans för att stärka de livsmiljöer som redan finns. 

Cirkulär landskapsarkitektur – mer än bara material 

Moa Hansson Broman, landskapsarkitekt på Mareld, och Niels de Buin, landskapsarkitekt på Kragh & Berglund, gav exempel från Sverige och Danmark på hur cirkulära principer kan tillämpas i allt från parker och bostadsgårdar till större stadsomvandlingar.

Gemensamt för projekten är att de utgår från platsens befintliga förutsättningar. Genom att bevara mark, återanvända material på plats och arbeta med robusta lösningar som kan anpassas över tid minskar både resursanvändning och klimatpåverkan. 

Ofta ger relativt små ingrepp stora effekter, exempelvis genom återanvändning av jord- och stenmassor eller genom att låta landskapets naturliga former styra utformningen.

Cirkulär landskapsarkitektur handlar därmed inte enbart om materialval, utan om samspelet mellan mark, ekosystem och sociala värden – och om långsiktigt samarbete snarare än snabba lösningar.

Läs mer om åtta exempel på cirkulär landskapsarkitektur

Att vårda i stället för att bekämpa tidens gång

Johan Wirdelöv, universitetsadjunkt vid SLU, diskuterade hur vi förhåller oss till byggnaders åldrande, underhåll och förändring. Ett ensidigt fokus på att återställa byggnader till ett tänkt originalskick riskerar att bli ett motstånd mot tidens gång – och kan i vissa fall göra mer skada än nytta.

Alternativa förhållningssätt visar hur befintliga byggnader kan utvecklas genom att bygga vidare, lägga till och förädla snarare än att riva. Genom sådana angreppssätt kan boendekvalitet och användbarhet höjas samtidigt som resurser sparas.

– Det handlar om en kanske naiv men nödvändig tanke: att vi kan bättre än att riva och slänga, sammanfattade Johan Wirdelöv.