Ny rapport: Artantalet ökar – men biologisk mångfald fortsätter att minska
En ny rapport framtagen av SLU Artdatabanken på uppdrag av WWF visar att antalet arter av ryggradsdjur i Sverige har ökat sedan 1800-talet. Men ökningen betyder inte att det går bra för den biologiska mångfalden, tvärtom kan siffrorna ge en falsk bild av naturens tillstånd.
Rapporten lyfter fram hur klimatförändringar, förändrad markanvändning och ökade introduktioner av främmande arter tillsammans bidragit till att fler arter nu finns registrerade i landet. Samtidigt pekar forskarna på att artantal ofta misstolkas som ett mått på naturens hälsa.
– Antalet arter beskriver bara en liten del av verkligheten. Det gäller att hålla koll på vilka arter som finns och hur deras populationer utvecklas, vilket framför allt beror på markanvändning och klimat, för att få en bild av den biologiska mångfalden, säger Anki Weibull vid SLU Artdatabanken, en av rapportens författare.
Klimatförändringar driver på utvecklingen
Rapporten visar att ett varmare och torrare klimat med längre växtsäsonger gjort det möjligt för värmekrävande arter att sprida sig norrut. Samtidigt riskerar extrema väderhändelser att slå ut små och isolerade populationer. Förändrade konkurrensförhållanden och ökade problem med skadeinsekter påverkar också ekosystemen på djupet.
De största förändringarna i antalet arter står fåglarna för, både när det gäller arter som försvunnit och arter som tillkommit. De flesta nytillkomna fågelarter har spridit sig naturligt, ofta kopplat till klimatförändringen.
För andra ryggradsdjur som däggdjur, fiskar samt grod- och kräldjur är det främst främmande arter som står för ökningen. Många av dessa har införts med mänsklig hjälp, både avsiktligt och oavsiktligt. Vissa riskerar att bli invasiva och därmed konkurrera ut inhemska arter och förändra ekosystem.
Artantal räcker inte för att förstå naturens tillstånd
Ett centralt budskap i rapporten är att artantal ofta används felaktigt som ett proxy-mått för biologisk mångfald, både i debatt och media. En ökning av antalet arter i ett område kan tillfälligt se positivt ut, men döljer ofta bakomliggande ekologiska förändringar.
Fenomenet utdöendeskuld, det vill säga att långlivade arter kan finnas kvar en tid trots att de egentligen inte längre kan reproducera sig, kan också skapa en tillfällig illusion av stabilitet.
– Det kan se bättre ut än det är. Vissa arter är på väg att försvinna utan att vi märker det förrän långt senare, sammanfattar Anki Weibull.
Behov av mer övervakning och forskning
För att förstå hur klimatförändringar och markanvändning påverkar arter och ekosystem behövs mer forskning och långsiktig övervakning, enligt rapporten. Redan idag finns flera omfattande program som Riksskogstaxeringen, NILS, fågeltaxeringen och dagfjärilsövervakningen men även regionala initiativ och frivilligas arbete genom den så kallade medborgarforskningen.
Den uppdaterade rödlistan som SLU Artdatabanken publicerar inom kort ger mer information om hur det går för populationerna av ryggradsdjur och andra artgrupper.