Skogsbrukets påverkan på mykorrhizasvampar: Lika många arter men ändrad sammansättning

Mykorrhizasvampar ingår symbios med trädens rötter, där svamparna förser träden med näringsämnen från marken och i gengäld får energi i form av socker från trädens fotosyntes.

Symbiosen gör mykorrhizasvamparna känsliga för avverkning, eftersom deras energikälla försvinner med träden. Många studier visar att mykorrhizasvamparna i stort sett försvinner efter kalavverkning. Däremot är vår kunskap om hur svamparna återkoloniserar nästa skogsgeneration och påverkas av skogsbruk på längre sikt begränsad. Den här kunskapsluckan ville forskare vid SLU fylla. De har därför undersökt fler än 1500 skogar av olika åldrar över hela Sverige, med fokus på de vanligaste svamparterna i marken.

− Vi valde att DNA-identifiera svamparnas mycelförekomst. Det ger en mer fullständig bild av hela samhället av svampar, främst de allra vanligaste arterna, än att identifiera fruktkroppar. DNA-provtagningen har pågått under tolv år, och är en del av Markinventeringen inom den nationella miljöövervakningen, berättar Björn Lindahl vid institutionen för mark och miljö, som lett studien tillsammans med Johan Stendahl och Anders Dahlberg.

Ändrad artsammansättning men samma artantal

Resultaten visar att när en skog börjar växa upp igen efter avverkning och föryngring ökar antalet arter av mykorrhizasvampar stadigt fram tills skogen är ungefär 40 år gammal. Därefter avstannar ökningen. Antalet arter i uppväxta brukade skogar är på samma nivå eller till och med något högre än i äldre skogar som inte kalavverkats.

− En förklaring kan vara att marken blir mindre sur och näringstillgången ökar i marken efter avverkning, vilket gör det möjligt för många svamparter att trivas där, säger Björn Lindahl.

Artantalet i enskilda skogar verkar alltså inte missgynnas av dagens skogsbruk, där skogen avverkas i cykler om 60–100 år. Studien ger dock inte svar på hur antalet arter sammantaget påverkas av skogsbruk i Sverige.

Om man däremot tittar närmare på artsammansättningen i skogar av olika åldrar ser man att brukade skogar skiljer sig tydligt från gamla skogar som inte har kalavverkats. Vissa vanliga mykorrhizasvampar, som tegel- och storkremla och flera spindlingar, är specialiserade på fattiga markförhållanden och verkar hämmas av konkurrens från andra arter när skogsbruket ändrar förutsättningarna. Det syns en tydlig påverkan av skogsbruk på svampsamhället ända upp i 100-åriga bestånd.

− Detta kan vara en anledning till att rödlistade arter, som oftast är för ovanliga för att hittas i en undersökning som den här, missgynnas, säger Anders Dahlberg vid institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi.

Olika sätt att värdera biodiversity

Den här studien visar att skogsbruket inte verkar påverka det lokala artantalet av mykorrhizasvampar långsiktigt, men att sammansättningen ändras på bekostnad av arter som är anpassade till att leva i äldre barrskog. Om skogsbruk ska betraktas som positivt eller negativt för mykorrhizasvamparna beror på hur man betraktar biodiversitet och naturvärden.

− Om man ser antalet arter som det viktiga är skogsbrukets lokala inverkan begränsad till några decennier efter avverkning. Om man däremot sätter ett värde på de mykorrhizaarter som är historiskt och naturligt karakteristiska för svenska barrskogar så är inte skogsbruket uthålligt, utan leder till en långsiktig förändring över skogslandskapet, säger Björn Lindahl.

Studien illustrerar på ett tydligt sätt att biodiversitet kan värderas på olika sätt beroende på om artkvantitet eller artsammansättning står i fokus.

De arter som missgynnas av skogsbruket verkar också ha vissa specifika egenskaper, till exempel en särskilt god kapacitet att frigöra svåråtkomlig näring i marken. Det innebär att förändringen i svampsamhällena också medför förändringar i markens biologiska processer. I nuläget kan forskarna inte säga om det påverkar skogarnas långsiktiga produktivitet.  

Läs mer

Vetenskaplig artikel: Long-term effects of clear-cutting forestry on ectomycorrhizal fungi in boreal forest