Skogspolitiken hotar renskötseln enligt SLU-forskare

I den forskningsantologi som Sanningskommissionen för det samiska folket nyligen överlämnade till regeringen har forskare från SLU bidragit till två kapitel.

Kaisa Raitio från SLU har tillsammans med Annette Löf och Rasmus Kløcker Larsen från Stockholm Environment Institute granskat markförvaltningssystemet i sin helhet och kommit fram till att samiska aktörer hamnar i ett strukturellt underläge gentemot den stat som förbundit sig att skydda deras rättigheter, kultur och marker.

Saknas politisk vilja

Om statens målsättning om samexistens med det samiskafolket verkligen är genuin så krävs strukturella förändringar, konstaterar hon, och pekar på att det redan finns många konkreta förslag från både forskare och samiska organisationer till hur naturresursförvaltningen och regelverket behöver förändras.

– Förslagen finns och vägen framåt är redan utstakad. Det är den politiska viljan som måste till, säger Kaisa Raitio.

I kapitlet om skogspolitikens konsekvenser för den samiska renskötseln konstateras att politiken har lett till förlust av lavrika äldre skogar och en ökning i areal av contortatall, som i sin tur resulterat i förlorat lavbete och försvårad framkomlighet mellan betesmarker. Renens betesresurser har minskat till kritisk låga nivåer.

– Skogsstyrelsen ska se till att skogspolitiken förverkligas. De har varken genom rådgivning eller tillsyn fått skogsbruket att visa nödvändig hänsyn, säger renskötaren Brita-Stina Sjaggo från Luokta-Mávas sameby, som skrivit kapitlet tillsammans med Anna Skarin och Per Sandström, båda vid SLU, och Marie B. Hagsgård jurist och expert på urfolks och minoriteters rättigheter.

Krav på skogsbruket

De föreslår att Skogsstyrelsen ska ställa tydligare krav på skogsbruket och till exempel precisera det maximala intrång som samebyarna ska behöva tåla innan nuvarande markanvändning för naturbetesbaserad renskötsel avsevärt försvåras.

Renarna är unikt anpassade till att äta lav på vintern. För att främja de viktiga mark- och hänglavarna rekommenderas ett antal åtgärder, framförallt på magra tallmarker:

• Ökade röjningsintensitet
• Gallring för att skapa gläntor
• Selektiva avverkningsmetoder
• Avlägsna grenar och toppar (grot)
• Fröträdställning/lavträdställning
• Naturlig föryngring
• Minimerad markberedning
• Accelerera avvecklingen av contortatall
• Skydda hänglavsskogar

Enligt författarna ryms åtgärderna inom syftet med hänsynsbestämmelserna i skogsvårdslagen och skyldigheten att främja samers möjlighet att bedriva naturbetesbaserad renskötsel som en central del av samisk kultur.

– Morgondagens skogsbruksmetoder kan både möta produktionsmål och gynna renens betesresurser, säger Per Sandström.

Läs mer i forskningsantologin Marken, vattnet, tankarna.