Ny nyckel till Sveriges krabbspindlar har lanserats
I det pågående arbetet med att ta fram artinformation för Sveriges spindlar publiceras nu en nyckel till landets 30 krabbspindlar. Alla bilder i nyckeln är baserade på levande exemplar.
Krabbspindlar varierar stort i teckning. De är i regel väl kamouflerade mot underlaget som kan vara jord, sand, lavar, bark, blad eller blommor. Många arter är därför svåra att upptäcka om de inte rör på sig. Generellt är hanarna något mörkare än honorna men könen kan avvika i teckning. Viktiga karaktärer vid artbestämning är teckningen på framkropp och ben. Flera arter har stor variation i dessa mönster, och det förekommer grupperingar av närstående syskonarter. För de grupperna krävs ofta studier av parningsorgan för säker artbestämning.
I Sverige dominerar två släkten: Ozyptilas, med 9 arter, som är små och har en päronformad framkropp samt Xysticus, med 13 arter som ofta är lite större och har en mer rundad framkropp. Blomkrabbspindeln som är vanligt förekommande i blommor placeras i ett eget släkte.
Krabbspindlarna bygger inte nät. I stället sitter de ofta stilla med de två främre benparen riktade åt sidorna som en gillrad fälla och inväntar byten som passerar nära. Bytena kan vara betydligt större än krabbspindeln. Eftersom krabbspindeln ofta placerar bettet strategiskt och giftet sannolikt är mycket snabbverkande klarar den av byten som är betydligt större än sig själv
Spindelsilket används främst för att bygga ett skydd för äggen, som ofta läggs i en spunnen struktur direkt på ett blad, under sten eller annat substrat. Honan vaktar sedan äggen, ibland i ett bo konstruerat av silke.
Nycklarna är framtagna av Jonas Sandström och har illustrerats av Robert Back.