Biodrivmedel från svensk jord: fältkrassing kan bli ny råvara för fossilfria transporter

– Oljesammansättningen hos fältkrassingen lämpar sig bra för biodrivmedel, säger Cecilia Hammenhag, forskare vid institutionen för växtförädling på SLU, och när oljan pressats så passar den proteinrika presskakan som blir över att använda som djurfoder.

Fältkrassingen (Lepidium campestre) är från början en vild växt och är släkt med raps. Till skillnad från rapsen är fältkrassingen köldtålig och passar därför bättre för nordiska förhållanden. Den har därmed potential att odlas som höstgröda också i norra Sverige.

I ett pågående forskningsprojekt undersöks fältkrassingens marknadspotential och avsättningsmöjligheter för att kunna introducera fältkrassingen i det svenska jordbruket – från odling till bränsle och foder. Innan fältkrassing kan odlas storskaligt krävs att grödan ger stabila skördar och att hela kedjan från odling till drivmedel och djurfoder fungerar såväl ekonomiskt som praktiskt.

– Vi arbetar med växtförädling för att förbättra fältkrassingens oljehalt och frökvalitet, berättar Cecilia Hammenhag, och vi försöker också optimera odlingstekniker och bekämpningsstrategier för ogräs.

För att utveckla värdekedjan och hitta effektiva lösningar för produktionen samarbetar SLU med Lunds universitet, Sveriges Frö och Oljeväxtodlare, RISE, Skeby gårdar och VaroPreem. Just VaroPreem ser stora möjligheter i fältkrassingen i sin jakt på nya råvaror för hållbart drivmedel.

– Vi har som mål att ha en klimatneutral värdekedja år 2035, och fältkrassing har en stor potential att komplettera våra andra förnybara råvaror, säger Johanna Rindebäck, utvecklingsingenjör VaroPreem. I dagsläget använder vi bland annat fetter från industri och restprodukter från skogs- och massaindustrin.

Hösten 2026 är målet att 40 ton fältkrassing ska pressas hos Skeby gårdar för att se hur grödan fungerar i en storskalig process. Dessförinnan ska de 20 hektar fältkrassing som såddes förra året blomma, gå i frö och skördas.

–  I år kommer sex lantbrukare att testodla fältkrassing för första gången, berättar Cecilia Hammenhag, den sydligaste i Östergötland och den nordligaste i Jämtland. Försöken är ett viktigt steg på vägen mot kommersialiseringen av fältkrassingen för att se hur grödan presterar i praktiken.

Fältkrassingen kan sås på hösten och täcker på så sätt fälten under vintern, vilket minskar näringsläckage eftersom rötterna binder kvar näring i marken. Fältkrassingen kan också sås på våren i ett tvåårigt samodlingssystem med vårkorn.

– I våra tidigare försök har vi sett att det varit fördelaktigt med samodling eftersom det håller undan ogräs och minskar viltskador, säger Cecilia Hammenhag.

–  Det här är ett så speciellt och unikt projekt. Fältkrassingen tickar ju alla boxar vad gäller det som efterfrågas av samhället just nu: Nya, inhemska råvaror, utökad jordbruksproduktion i norra Sverige, diversifiering av de grödor som vi odlar, förnybart drivmedel, minskad import av sojafoder till djur för att bara nämna några.

Introduktionen av en ny oljegröda för drivmedel och foder spänner över flera branscher och kräver både en ny värdekedja och, i vissa avseenden, ett nytt eller tydligare regelverk.

– Själva odlingen skulle kunna skalas upp relativt snabbt om incitamenten för odling finns på plats. Med rätt insatser handlar det om någonstans mellan fem och tio år, tror Cecilia Hammenhag.