Forskaren om fleråriga vetegräset: "Del av en ny revolution"
Det kan skördas i flera år, gynnar klimat och miljö, och kräver mindre insatsvaror än ettåriga grödor. Det perenna vetegräset Kernza pekas ut av SLU-forskaren Valentin Picasso som en potentiell revolution inom jordbruket. Han är en av dem som utvecklar grödan för en framtida kommersiell marknad.
– Kernza är världens första kommersiellt tillgängliga perenna, alltså fleråriga, sädesslag, säger Valentin Picasso.
Han är professor på institutionen för växtproduktionekologi vid SLU och arbetar med att utveckla odlingssystem med perenna grödor. Han utför experiment med vetegräset Kernza på forskningsstationen Lönnstorp i Alnarp.
– Jag försöker att adressera alla praktiska frågor som lantbrukare kan ha. Till exempel: När på året är det optimalt att så? Vilket utrymme ska det vara mellan raderna? Hur påverkas produktionen av att samodla Kernza med grönsaker?
Sedan jordbruksrevolutionen för omkring 10 000 år sedan, när människor började odla, har människan använt sig av ettåriga grödor. Att Kernza är flerårigt innebär därför något helt nytt – och har potential att förändra det moderna jordbruket, enligt Valentin Picasso.
– Jag skulle säga att vi är en del av en ny revolution.

Stoppar jorderosion och näringsläckage
Kernza har flera fördelar ur hållbarhetssynpunkt jämfört med ettåriga grödor.
För det första täcker grödan jorden året runt. Enligt Valentin Picasso eliminerar det problemet med jorderosion, där bar jord blåser eller regnar bort. Växtligheten bildar även ett habitat för biodiversitet.
– Den har också ett stort rotsystem som absorberar näringsämnen året runt och därmed hindrar näringsläckage till vattendrag. Övergödning är ett stort problem i hela världen, till exempel i Östersjön, säger Valentin Picasso.
Ytterligare en positiv aspekt är att rötterna lagrar kol, vilket är bra ur klimatsynpunkt.

– Med perenna sädesslag kan vi alltså både producera mat och bevara miljön samtidigt.
Vidare ser Valentin Picasso i Kernza en möjlighet för lantbrukare att få större kontroll över sin produktion på grund av att behovet av insatsvaror är mindre, som utsäde och konstgödsel. Grödan kan dessutom användas både som foder och mat, vilket ger lantbrukaren två möjliga inkomstkällor.
Begränsad skörd och byråkratiska hinder
Kernza har alltså flera fördelar jämfört med ettåriga grödor. Men det finns ett par utmaningar som bromsar vetegräsets intåg på den kommersiella marknaden.
Processen för att godkänna Kernza som livsmedel går väldigt långsamt i EU. Innan det är klart får Kernza bara säljas som foder, vilket inte är värt mödan för lantbrukaren.
– I USA är Kernza sedan länge godkänt, men i EU finns det inte ens ett system på plats för att godkänna nya sädesslag, säger Valentin Picasso.
Vidare är skörden låg och minskar för varje år. Dessutom är den krångligare att skörda på grund av att kornen är små och att de skördas när en del av plantan fortfarande är grön.
– Vi har fått skördar om kanske tusen kilo per hektar, i vissa fall två tusen. Men veteskördar är tre eller fyra gånger högre. Vetet har å andra sidan redan förädlats i hundratals år, medan Kernza började förädlas på nittiotalet.
Forskning på Lönnstorp
På forskningsstationen Lönnstorp i Alnarp har man gjort försök med Kernza i över tio år.
Vetegräset finns bland annat med i ett långliggande fältförsök som heter SAFE. Anläggningen innehåller fyra olika odlingssystem som forskare kan använda sig av: ekologiskt, konventionellt, perennt och agroforestry. Det perenna systemet använder Kernza.
– Det är ett av de mer nydanande systemen, jämte agroforestry, säger Johannes Albertsson som är forskare och stationsföreståndare på Lönnstorp.

Han berättar att det finns ett stort intresse för att forska på Kernza i Alnarp, både i längre och kortare projekt.
– Vi har fyra eller fem projekt med Kernza i år, varav de flesta i samarbete med Lunds universitet. Totalt har vi 45 projekt per år på forskningsstationen, så det är en rätt stor andel för en ny gröda som ingen odlar kommersiellt i Sverige ännu.
Johannes Albertsson tycker själv att grödan är intressant att arbeta med eftersom den är ny och kontinuerligt utvecklas. Han tror att den kan vara en viktig pusselbit, jämte många andra, för att möta framtidens utmaningar inom jordbruket.
– Men det finns mycket mer vi behöver lära oss. Vi är bara i början, säger Johannes Albertsson.
Läs mer: Validering av introduktionen av Kernza i den nordisk-baltiska regionen (Viking).
Om Lönnstorp
Lönnstorp är en forskningsstation belägen öster om Lomma. Stationen tillhör institutionen för biosystem och teknologi vid SLU i Alnarp. Här studeras växtodlingssystemens ekologi med fokus på utformning, hållbar utveckling och utvärdering av odlingssystem inom jordbruket, både inom konventionell och ekologisk odling.
Lönnstorp ingår i SITES, som står för Swedish Infrastructure for Ecosystem Science. Det är en nationell infrastruktur för terrester och limnologisk fältforskning, öppen för alla forskare. SITES sträcker sig över hela Sverige via sina nio stationer med olika ekosystem och klimatzoner.
SAFE, som står för SITES Agroecological Field Experiment, är ett långliggande fältförsök vid Lönnstorp som etablerades 2016. Det innehåller fyra olika odlingssystem: ett konventionellt, ett ekologiskt, ett agroforestrysystem och ett perent odlingssystem.
Kontakt
-
PersonValentin Daniel Picasso, professorInst. för växtproduktionsekologi, Agrara odlingssystem
-
PersonJohannes Albertsson, Forskare och föreståndare för Lönnstorp SITESBiosystem och teknologi
-
PersonAlva Mårtensson, KommunikatörEnheten för samverkan och utveckling