Foto av en kvinna (Lise Pinaqui, SLU) som sitter på huk i högt gräs bredvid en gris som nosar på hennes hand med sitt tryne. — Foto: Lisa Chröisty, SLU

Run free: För grisar med jord på trynet och starkare ben - ett steg i taget

Nyhet publicerad: 2026-07-02

Trots Sveriges mål om sextio procent ekologisk livsmedelsproduktion till år 2030 hålls bara en procent av svenska grisar ekologiskt – med tillgång till utevistelse och, i vissa fall, jord på trynet. Varför är det så, och vilka lösningar finns? Följ med in i projektet där grisarna springer fritt!

Livet som gris i Sverige

Från ett liv inomhus i slutna boxar till ett liv utomhus med dagliga gyttjebad – livet som gris i Sverige kan se väldigt olika ut.

Det här projektet fokuserar på grisar på ekologiska gårdar. Även om de ur flera aspekter har ett rikare och mer naturligt liv tyder studier på att de också kan drabbas på andra vis. Att ta sig över den här tröskeln är viktigt – både för grisarna och för en ökad ekologisk livsmedelsproduktion i Sverige, säger Lise Pinaqui, doktorand i projektet.

Men för att förstå den här paradoxen behöver man förstå de olika sätt som grisar lever på i Sverige. I dag finns det tre godkända sätt att hålla grisar för livsmedelsproduktion, alla reglerade av den svenska djurskyddslagstiftningen:

Konventionell grisproduktion. Grisarna lever inomhus i boxar eller i större grupper med tillgång till berikning som till exempel halm.

Ekologisk produktion är sedan uppdelad i två olika standarder. EU-ekologisk (i vanlig folkmun “eko”) utgår från en strängare standard satt inom EU, som bland annat innebär att grisarna ska ha tillgång till utevistelse i rastgård eller annan lämplig mark året om. Detta specificerar dock inte vilken typ av utevistelse grisarna ska ha, vilket kan innebära att utevistelsen av praktiska skäl blir i form av en betongplatta.

För att grisar ska vara garanterade gräs under klövarna och jord att böka i är det Sveriges strängaste (också ekologiska) standard KRAV som gäller. Medan EU-ekologiska lantbrukare kan ge grisarna tillgång till bete är det inom KRAV obligatoriskt. Under fyra sommarmånader ska grisarna ha möjlighet att böka, beta och röra sig fritt över stora ytor. Under resten av året ska de kunna gå ut i en rastgård där de har möjlighet att böka och ligga bekvämt på en djupströbädd.

Foton av grisar med jord på trynet utomhus i beteshage under svensk sommar. — I Sverige hålls grisar på tre olika vis. Det är enbart KRAV-grisar som får rulla sig i gyttjebad utomhus och böka jord på trynet. Foto: Lisa Chröisty, SLU

Paradoxen: en bättre miljö – men smärtsamma problem?

Sedan 2019 finns ett uttalat mål om att 60 procent av livsmedelsproduktionen i Sverige ska vara ekologisk. Men bara en procent av de grisar som slaktas i Sverige i dag kommer från ekologisk produktion och hållning. Utöver de praktiska och ekonomiska aspekterna som större ytor och att möta grisarnas naturliga beteende- och rörelsebehov innebär, tycks det finnas ytterligare skäl till att lantbrukare avvaktar med att utveckla grisgårdar till ekologisk eller KRAV-certifierad produktion.

Historiskt har en av anledningarna till att hålla grisar inomhus varit att de ska vara mer skyddade i en kontrollerad miljö, både från rovdjur och från smittor utifrån, säger Lise Pinaqui, doktorand i projektet.

Så kan grisar hållas utomhus, friska och skyddade?

Vi vet att grisar, trots många år som domesticerade djur, fortfarande har samma slags naturliga behov som vildsvin; att böka och att vara aktiva under natten, för att nämna två tydliga beteendebehov. Men studier tyder också på vissa problem med de ekologiska grisarnas hälsa, fortsätter hon.

Konsumenter förväntar sig med rätta att djurvälfärden ska vara särskilt god inom ekologisk typ av djurhållning, vilket i många avseenden också stämmer: när grisar får mer utrymme och tillgång till utemiljöer i rastgårdar eller på bete får de en mer stimulerande miljö och större möjlighet till rörelse. När fler naturliga behov tillgodoses minskar beteendestörningar och skador mellan grisar.

Genom avel och anpassning av grisar för kommersiell produktion har dock nya utmaningar uppstått. Tidigare studier från besiktning av grisar vid slakt tyder på att ekologiska grisar löper högre risk att utveckla led- och benproblem än grisar från konventionell produktion – trots att samma raser används. Problem av det här slaget kan påverkas av många faktorer – men ökad aktivitet hos ekologiska grisar kan vara en del av förklaringen.

Paradoxen är alltså att grisar som erbjuds en bättre miljö med tillgång till utevistelse i vissa fall också har visat sig utveckla smärtsamma benproblem, säger Lise Pinaqui.

Det har dock inte varit känt hur vanliga och hur allvarliga dessa problem är i Sverige. Det är där forskningen tar vid.

Träningsprogram för griskultingar?

Foto av en gris ståendes i högt gräs utomhus i sommarhage, sneglande mot människorna långt bakom den. — Forskargruppen har undersökt grisar på KRAV-gårdar runt om i Sverige med hjälp av det så kallade Welfare Quality®, ett protokoll för djurvälfärdsbedömning. Foto: Lisa Chröisty, SLU

Enligt EU-regler måste djuren som hålls på ekologiskt vis vara anpassade för det sättet att leva, berättar doktorand Lise Pinaqui, så det är en viktig fråga att undersöka både utifrån svensk målsättning, regelverk och såklart välfärden för grisarna.

För att få bättre fakta har forskargruppen undersökt hur vanligt problemet med ben- och ledskador hos ekologiska grisar egentligen är i dag, vad det kan bero på och om det kan förebyggas genom ökad aktivitet för unga smågrisar.

Vi har sett att vissa grisar utvecklar problem redan som smågrisar, och därför testar vi nu om ökad aktivitet för smågrisarna kan bidra till att stärka deras kroppar, säger Lise Pinaqui och fortsätter:

Förhoppningen är att de på så sätt ska bli bättre rustade för livet som ekologisk gris.

Ett steg i taget över tröskeln för ekologiska utegrisar

Forskningsprojektet nådde sin halvtid sommaren 2026 och vissa resultat finns tillgängliga.

Det har visat sig att problemet med led- och bensmärta hos ekologiska grisar inte uppfattas som lika allvarligt av de svenska grisproducenterna som man kanske hade kunnat tro, säger Lise Pinaqui.

Det förändrar också bilden av vad tröskeln för fler ekologiska och KRAV-certifierade grisar faktiskt är. Doktoranden fortsätter:

Det verkar finnas andra aspekter som också väger tungt, som parasitinfektioner samt risken för allvarliga sjukdomar som afrikansk svinpest.

Foto av en kvinna (Lise Pinaqui) som står utomhus i högt gräs med grisar under svensk sommar. — “Genom att förstå mer om vad som faktiskt står i vägen för att fler grisar ska hållas ekologiskt i Sverige är vi nu ett steg närmare att hitta nästa lösning,” säger doktoranden Lise Pinaqui. Foto: Lisa Chröisty, SLU

Forskarna menar att projektets nära samarbete med grisproducenter är nyckeln till att få tydligare insikter och tillsammans hitta vägar framåt mot den önskade förändringen.

De här grisarna har redan ett bättre liv än många andra grisar, men det finns förstås förbättringar att göra och sätt att underlätta både för grisarna och för de ekologiska lantbrukarna. Det finns en stark drivkraft i mig att göra det för dem, avslutar hon.

Stöd forskning vid SLU

Din gåva bidrar till forskning och utbildning som ger ny kunskap för ett hållbart liv – för människor, djur, natur och samhälle.

Läs mer och ge ditt stöd

Faktaruta

Går under det officiella namnet: “Run free: Bedömning av benhälsa och förberedelse av grisar för ekologisk produktion”
Väntas pågå under perioden 2024-2028 och finansieras av SLU med statsanslag öronmärkta för forskning om ekologisk produktion i fält inom området.

Doktorand i projektet är Lise Pinaqui, agronom, tillsammans med en forskargrupp bestående av:

Huvudhandledare Katja Nilsson, docent i tillämpad husdjursgenetik
Torun Wallgren, forskare i tillämpad husdjursvetenskap och välfärd vid SLU
Stefan Gunnarsson, veterinär och professor i One Health vid SLU
Lotta Rydhmer, professor emerita i husdjursgenetik vid SLU, tidigare huvudhandledare för projektet

Samt en referensgrupp bestående av:
Lantbrukare från Jord på trynet
Ingela Löfquist, ekologisk grisproducent och rådgivare vid Hushållningssällskapet
Elin Karlsson, doktorand vid SLU och tidigare produktionsrådgivare vid Gård och djurhälsan
samt samarbete med tekniker vid SLU och studenter som också är involverade i projektet.

Projektet kan övergripande delas in i fyra delar, enkelt beskrivet som:

I den första studien skickades en enkät till alla ekologiska grisproducenter i Sverige, med frågor om olika skador – med fokus på benproblem som hälta, stelhet efter vila, ledinflammation, bölder och bensår. Dessutom fick lantbrukarna svara på vad de trodde orsakade problemen, till exempel grisarnas kön, ras, ute-/innemiljö, foder eller aktivitet. Med hjälp av denna information om djuren, skadornas förekomst och gårdarnas utformning kunde forskarna göra en första kartläggning av det upplevda problemet och möjliga orsaker – och följa upp med fördjupande intervjuer med grisproducenterna.
I den andra studien följer forskargruppen grisar genom hela livet, för att tidigt identifiera vilka grisar som visar någon form av benproblem tidigt i livet och följa dessa genom möjlig miljöpåverkan och behandlingsinsatser, samt effekten av dessa – för att förstå varför skador uppstår: Är de genetiska, beror de på miljön, trauma eller något annat?
I den tredje delstudien tränas smågrisar tidigt i livet för att undersöka om en mer aktiv miljö kan förbereda dem för att tåla mer aktivitet senare i livet. Denna intervention kan, om den visar sig effektiv, vara särskilt viktig för smågrisar som föds under vintern och därför saknar direkt tillgång till utemiljöer på ojämnt underlag, som bete.
I den fjärde och sista studien vill forskargruppen sätta grisarnas benhälsa i ett bredare perspektiv. För att göra detta bedöms hållbarhet, grisvälfärd och lantbrukarnas välbefinnande på ekologiska grisgårdar runt om i Sverige med hjälp av protokoll för hållbarhets- och djurvälfärdsbedömning. De omfattar aspekter som miljö ur ett hållbarhetsperspektiv, arbetsförhållanden, grisarnas beteende och hälsa – både under vinterhalvåret och under betesperioden.