Tusentals kräftor märks i jakt på svaret om småkräftorna

Burar fulla med småkräftor har blivit allt vanligare för yrkesfiskare i Sveriges stora sjöar. Det handlar om kräftor som är mindre än 10 cm.

– Det får negativa följder för både fritids- och yrkesfiskare. Så här små kräftor får inte tas upp överhuvud taget och de flesta vill inte ha dem på sin kräftskiva, säger Patrik Bohman, miljöanalytiker vid institutionen för akvatiska resurser på SLU.

Förändringen började 2015, enligt studier från SLU. De visar att småkräftorna blev fler medan andelen stora kräftor förblev ungefär lika stor.

– De stora kräftorna utgör en allt mindre del av beståndet. Varför det har blivit så här vet vi inte, men det finns många hypoteser, säger Patrik Bohman.

Han hoppas att ett nystartat projekt ska få bilden att klarna. Under sommaren har SLU tillsammans med yrkesfiskare runt Hjälmaren märkt och släppt tillbaka över 2 500 signalkräftor. Det är ett av Europas största märkningsprojekt på signalkräfta och det väntas pågå i två till tre år. Under tiden kommer kräftorna flera gånger att fiskas upp för att mätas och vägas. På så sätt kan forskarna följa kräftornas överlevnad, hur snabbt de växer, hur de rör sig och hur fisket påverkar storleksfördelningen i bestånden.

– Vi tror att utvecklingen antingen beror på att konkurrensen om födan är så stor att kräftorna växer sämre eller så påverkas de av fisket genom att de största kräftorna tas upp. Jag tror att projektet kommer få oss att förstå situationen bättre och hjälpa oss att fatta kloka beslut för hur kräftfisket ska förvaltas i framtiden, säger Patrik Bohman.

Den första återfångsten av de märkta kräftorna sker redan i september, vilket blir det första testet av hur snabbt kräftorna växer och överlever.

Födan i fokus

Projektet inkluderar även samarbeten med amerikanska universitet som ska analysera fettsyror och ämnesspecifika stabila isotoper i kräftor från Hjälmaren men även Vättern. Det här ska förhoppningsvis ge svar på vad kräftorna äter och om de får tillräckligt med näring.

– Genom att kombinera långsiktig miljöövervakning, märkningsförsök och avancerade molekylära analyser hoppas vi kunna lösa gåtan med de små kräftorna, säger Patrik Bohman.

Internationella samarbeten stärker forskningen

Den övervakning av signalkräfta som ligger till grund för projektet presenterades nyligen vid världens största vetenskapliga konferens om sötvattenskräftor i New Orleans i USA. 

– I stort sett samtliga invasiva kräftarter i Europa kommer ursprungligen från Nordamerika. Därför är samarbetet med amerikanska forskare ovärderligt när vi vill förstå deras biologi och utveckling, säger Patrik Bohman.

På konferensen presenterade SLU-forskarna också resultat som visar att signalkräftan kan växa inom ett brett temperaturintervall, vilket tyder på att klimatet sannolikt inte kommer att begränsa artens fortsatta spridning norrut.

– Signalkräftan är mycket anpassningsbar, vilket gör det ännu viktigare att förstå hur den påverkar våra sjöar, säger Björn Rogell, forskare vid institutionen för akvatiska resurser på SLU.

Märkningsstudien pågår mellan 2026-2029 och finansieras Havs- och vattenmyndigheten (märkning och provfisken i Hjälmaren), Länsstyrelsen Örebro (medel för analys av stabila isotoper och fettsyror), Länsstyrelsen Jönköping (insamling av kräftor från Vättern) och Purdue university (analys av fettsyror). 

Läs mer

Fiskbarometern - signalkräfta. 

Övervakning av signalkräfta i stora och små sjöar – resultat efter 2024 års provfiske och provtagning

Om signalkräfta, flodkräfta och hur du skiljer dem åt