Exklusiv och eftersökt - forskare söker svaren om den hemlighetsfulla goliatmusseronen

I Japan kallas den för matsutake och är högt skattad för sin djupa, lite sötaktiga smak och fasta konsistens. Eftersom svampen är så ovanlig blir priset på den högt. Även om det kulinariska intresset för goliatmusseronen är störst i Japan finns den i stora delar av norra halvklotet, bland annat i Sverige.

– Det här är en ovanlig svamp som går att hitta i stora delar av Sverige, men den växer främst i Norr- och Västerbotten, säger professor Anders Dahlberg, svampforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Han leder ett doktorandprojekt som drivs av SLU och Uppsala universitet. Det har startat i år och undersöker hur mykorrhizasvampar i sandiga tallskogar etablerar sig, hur länge de lever och hur de påverkas av skogsbruk. I fokus står två arter: sandsoppen och den rödlistade goliatmusseronen. Båda arterna lever i samspel med tall.

Särskilt nyfikna är forskarna på att få veta mer om goliatmusseronens biologi eftersom den är så ovanlig och främst finns i äldre skogar.

– Vi vet inte vad som krävs för att den ska kunna etablera sig, vad som krävs för att den ska trivas eller hur gammal den blir. Att bättre förstå de här svamparna och miljöerna de finns i är avgörande för att kunna fatta kloka beslut om förvaltningen av våra skogar och då även ta hänsyn till mångfalden av svampar, säger Anders Dahlberg.

Skogsbrukets påverkan är särskilt tydlig för goliatmusseronen. Den har svårt att komma tillbaka och etablera sig på nytt efter att skogen där har avverkats.

I augusti såg chanserna att få plocka goliatmusseron lovande ut. Men säsongen kom av sig. Anders Dahlberg och hans doktorand Viktor Lund samlade därför inga goliatmusseroner för studien i år utan fick nöja sig med sandsopp.

– Vi har kontakt med goliatmusseronplockare över hela Norrland, och de berättar alla samma sak. Det blev ett dåligt år för goliatmusseron. I norra Sverige har det regnat mycket, men samtidigt har det varit svalt och det kan ha varit avgörande, säger Anders Dahlberg.

Han är ändå hoppfull. Projektet ska pågå i fem år och goliatmusseronens DNA finns redan sekvenserat*, så arbetet kan fortsätta.

*Det innebär att svampens genetiska kod redan är kartlagd, vilket gör det möjligt att undersöka hur svampindivider är besläktade. På så sätt ska forskarna studera goliatmusseronens liv.