Kajkanten som något mer än en gräns

Nyhamnen är ett tidigare industriområde som nu genomgår en omfattande omvandling. När staden växer ökar trycket på de attraktiva lägena vid vattnet. Framtidens offentliga platser behöver rymma både människor och ekosystem, samtidigt som de ska kunna hantera stigande havsnivåer och andra klimatrelaterade risker. 

Det är utgångspunkten för forskningsprojektet FLORENCE.

– Omvandlingen av kajen ger oss en unik möjlighet att göra en av stadens mest hårdgjorda och tekniskt präglade miljöer till en levande övergång mellan land och vatten. Här kan vi stärka den biologiska mångfalden, anpassa miljön till ett förändrat klimat och skapa nya relationer mellan människor och natur, säger David Gough från MARELD Arkitektur, som leder projektet. 

Projektets namn står för Flexible Landscape Offering Resilient, Equitable, Nature-based Coastal Edges. FLORENCE samlar forskning inom stadsplanering, landskapsarkitektur, ekologi, resiliens och inkludering. Målet är att undersöka hur vattennära miljöer kan utformas och förvaltas på nya sätt.

Mjukare och mer varierade övergångar mellan land och vatten kan skapa livsmiljöer för växter, djur och vattenlevande organismer. De kan bidra till biologisk mångfald, renare vatten och bättre hantering av översvämningar. Samtidigt kan de skapa nya kvaliteter för människor, med platser där man kan vistas, mötas och komma nära vatten och natur.

– Vårt sätt att tala om kusten som en linje är i hög grad präglat av hur den framställs på kartor. Men gränsen mellan land och vatten är egentligen tillfällig och förändras hela tiden – något vi alla känner igen från våra egna erfarenheter. I verkligheten är kusten aldrig statisk, utan en ständigt föränderlig zon med olika grad av väta och fuktighet, säger Carola Wingren, forskare vid SLU.

Flera perspektiv på samma plats

FLORENCE genomförs tillsammans med bland andra Malmö stad och Statens geotekniska institut (SGI).

Carola Wingren arbetar tillsammans med två andra SLU-forskare, Misagh Mottaghi och Kes McCormick. Tillsammans bidrar de med olika perspektiv på hur vattenmiljön kan utvecklas.

– Vid vattnet samlas många olika behov, värden och sätt att använda en plats. Att skapa inkluderande miljöer handlar om att se och ta hänsyn till dessa olika perspektiv och ge plats åt både människor och andra arter, säger Misagh Mottaghi, säger Misagh Mottaghi.

För Kes McCormick är samverkan en viktig del av stadsutvecklingen.

– Levande urbana miljöer skapas tillsammans med dem som använder och berörs av dem. Det kräver att vi bjuder in lokalsamhället och är öppna för samverkan. Det är ofta både rörigt och svårt, men också själva kärnan i en progressiv och verkningsfull stadsutveckling, säger Kes McCormick.

Vad gör en kajkant inkluderande?

En central fråga i FLORENCE är inte bara hur naturvärden kan stärkas, utan också hur människor kan använda och uppleva de nya miljöerna.

Att kunna komma nära naturen, känna sig trygg och möta andra är sådant som många uppskattar på offentliga platser. Men en plats blir inte automatiskt inkluderande bara för att den är öppen och tillgänglig.

Projektet kommer därför att undersöka vilka som använder platsen, vilka som riskerar att exkluderas och hur olika grupper upplever förändringarna. Intervjuer, observationer och deltagarbaserade workshops är några av metoderna som kommer att användas.

– Många former av exkludering formas av tidiga beslut som redan har avgjort vem som får vad och på vilka villkor. Dessutom glöms växter och djur ofta bort när vi planerar och utformar våra miljöer. Inkludering är därför en process, inte ett resultat. Det kräver att vi ifrågasätter våra antaganden och hela tiden identifierar nya behov, farhågor och möjligheter, snarare än att bara utvärdera resultatet i slutet och bocka av en ruta, säger Misagh Mottaghi.

På det ekologiska området kommer projektet bland annat att undersöka vattenkvalitet, potentialen för ekosystemtjänster, översvämningshantering, biologisk mångfald samt mark- och grundförhållanden.

GIS-analyser och olika former av riskbedömningar kombineras med kvalitativa metoder för att fånga både ekologiska och sociala aspekter av resiliens.

Från analys till möjliga framtider

Frågan om framtidens kajkanter är mer komplex än att bara hitta nya tekniska lösningar. De måste också fungera över tid: gå att bygga, underhålla och förändra. Naturbaserade lösningar innebär ofta större variation och tydligare säsongsförändringar än traditionella, hårdgjorda vattenmiljöer.

– Vi är vana vid att se ett välskött landskap som prydligt och ordnat. Men om vi vill skapa miljöer som ger plats åt biologisk mångfald behöver vi också våga släppa in mer variation och vildhet. Det såg vi till exempel i arbetet med Jubileumsparken i Göteborg. Utmaningen är att bredda vår bild av vad ett vackert och värdefullt urbant landskap kan vara, säger David Gough.

För att undersöka vad det skulle kunna innebära för Nyhamnen börjar projektet med att lära känna platsen på djupet – dess historia, identitet och lokala förutsättningar, men också vilka människor som berörs av omvandlingen. Samtidigt hämtas kunskap och erfarenheter från andra urbana vattenmiljöer.

Utifrån detta ska olika designidéer utvecklas, testas och utvärderas. Projektet arbetar spekulativt och använder frågan ”tänk om?” för att pröva olika sätt att föreställa sig framtidens kajkanter.

Resultaten ska så småningom omsättas i designstrategier, vägledning och andra kunskapsunderlag som kan användas i den fortsatta utvecklingen av Nyhamnen.

En viktig del av projektet är också att utmana själva synen på kajkanten. Lagar, planeringspraxis och tekniska standarder utgår ofta från en tydlig gräns mellan land och vatten. FLORENCE vill i stället undersöka vad som händer när denna gräns ses som en dynamisk zon – och vad det kan innebära för hur framtidens vattennära miljöer planeras, utformas och förvaltas.

Kontakt

Misagh Mottaghi

misagh.mottaghi@slu.se