Lantsorter av vårvete kan bidra med flera funktioner i ekologisk odling

Det gör dem intressanta i odlingssystem där kvävet är en begränsad resurs och där grödans funktioner behöver ses ur ett bredare perspektiv än enbart skörd per hektar.

Lantsorter jämfördes med moderna sorter

Studien utformades i samarbete med ekologiska lantbrukare och omfattade två lantsorter, (Ölandsvete och Dala lantvete), två dynamiska sortblandningar av lantsorter (Källundavete och Ekhagavete) samt tre moderna vårvetesorter (Skye, Quarna och Dacke). Sorterna provades i fältförsök på två platser per år i Uppland under 2020 och 2021, under ekologiska odlingsförhållanden. Varje sort odlades med och utan gödsling. Gödslingen motsvarande cirka 100 kg kväve per hektar i form av en ekologiskt certifierad rötrest från biogasproduktion. Gödslingen gjordes sent, i början av stråskjutningen, för att undvika liggsäd och gynna antalet ax per kärna och proteinhalt.

Liknande skörd vid begränsad kvävetillgång

Vid låg till måttlig tillgång på kväve gav lantsorterna i flera fall ungefär samma kärnskörd som de moderna sorterna Dacke och Quarna. Sorterna reagerade också på liknande sätt på den sena kvävetillförseln som i medeltal gav en merskörd på 0,5 ton per hektar

Den allra modernaste sorten, Skye, hade den högsta kärnskörden. Samtidigt hade den dock lägst och mest variabel proteinhalt, vilket indikerar sämre och mer osäker bakningskvalitet jämfört med övriga sorter.

Mängden mineralkväve i marken var omkring 115 kg per hektar i tre av de fyra försöken, men i ett av fältförsöken där det fanns betydligt mer mineralkväve i marken, 212 kg per hektar, gav samtliga lantsorter betydligt lägre skörd än de moderna sorterna. Det visar att lantsorter inte generellt kan betraktas som högavkastande alternativ – deras egenskaper behöver sättas i relation till odlingsmiljön och tillgången på kväve.

Hög proteinhalt – men mindre kärnor

Lantsorterna hade liksom de moderna sorterna Quarna och Dacke genomgående hög proteinhalt och glutenhalt. Med undantag för den moderna sorten Skye låg sorterna i genomsnitt över 12 procent protein, vilket är en nivå som är viktig för acceptabel bakningskvalitet.

En del av den höga proteinhalten hänger samman med att lantsorterna hade mindre kärnor. De mindre och ibland rundare kärnorna kan samtidigt innebära problem vid malning. Hög proteinhalt är därför inte den enda egenskapen som behöver vägas in om spannmålen ska användas till livsmedel.

Mer halm och bättre ogräskonkurrens

En tydlig skillnad var att lantsorterna generellt producerade mer halm. De historiska lantsorterna Ölandsvete och Dala lantvete hade dessutom bättre förmåga att konkurrera med ogräs än de moderna sorterna. Studien kopplar denna egenskap bland annat till större bladyta, fler ax och mer strå – egenskaper som kan bidra till att grödan konkurrerar bättre om ljuset.

Däremot gav de dynamiska blandningarna av lantsorter inte samma förbättrade ogräskonkurrens. Det kunde alltså inte visas att stor variation i det genetiska materialet leder till bättre ogräskonkurrens.

Vad betyder resultaten för ekologiska lantbrukare?

Studien pekar på att lantsorter kan vara intressanta när man värderar en gröda utifrån flera funktioner samtidigt.

På en gård med låg eller måttlig kvävetillgång kan en lantsort exempelvis bidra med:

• konkurrenskraftig kärnskörd
• hög och relativt stabil proteinhalt
• större halmproduktion
• bättre konkurrens mot ogräs

Men resultaten gäller inte alla lantsorter och alla odlingssituationer. Lantsorter är genetiskt varierande populationer och deras egenskaper kan förändras beroende på bland annat genetisk drift och det urval som sker på gården. Studien visar också tydligt att moderna sorter kan ha en fördel när tillgången på mineralkväve är hög tidigt på säsongen.

Lantsorter bör därför inte ses som ett generellt alternativ till moderna sorter, utan som ett möjligt verktyg i odlingssystem där deras kombination av egenskaper kan vara värdefull.

Texten är framtagen med hjälp av AI samt faktagranskad och redigerad av Ola Lundin