Magnus J. Stark är ny programchef för SLU Future Food

I maj 2026 tillträdde Magnus J. Stark som programchef för SLU Future Food. Tjänsten delar han med en annan roll som projektledare vid SLU Kompetenscentrum företagsledning: Två uppdrag som enligt Magnus själv båda handlar om att få olika sorters kunskap att mötas och komma till användning.

Vi har ställt några frågor till Magnus om vem han är, vad som lockade honom till SLU Future Food, och vilken roll han ser att SLU Future Food kan spela, nu och i framtiden.

Magnus J. Stark – vem är du, och vad har du för bakgrund?

Jag är agronomsekonom – och bondson från Roslagen. Mitt eget område är företagsledning. Jag har jobbat som affärsrådgivare, på KSLA, varit vd för Ålands Hushållningssällskap och nu på SLU. Större delen av mitt yrkesliv har jag nog befunnit mig i gränssnittet mellan lantbruk, forskning, företag och samhälle.

Det betyder att jag genom åren har pratat med nästan alla – lantbrukare, rådgivare, forskare, företag, myndigheter, politiker och organisationer. Människor som kan olika saker och ser samma fråga på olika sätt. Det är nog där jag känner mig hemma.

Vilka är dina styrkor och största intressen?

Jag är nyfiken och gillar att göra saker tillsammans med människor.

Jag är också ganska trygg med att andra ofta vet mycket mer än jag. Mitt eget ämnesområde, företagsledning, kan jag en del om. Men min styrka är nog framför allt att ställa frågor, se samband och få människor med olika kunskap att prata med varandra.

Jag brukar kalla det respektfull respektlöshet. Stor respekt för vad andra kan och vet – men ändå våga fråga: Varför gör vi så här? Måste det vara så?

Jag behöver inte vara den som vet mest runt bordet. Men jag vill förstå tillräckligt för att kunna ställa bra frågor och se vilka fler som behöver sitta där.

Vad fick dig att söka tjänsten som programchef vid SLU Future Food?

För att det verkade väldigt roligt! Och för att det ligger mitt i sådant som jag har arbetat med länge.

Vi delar upp kunskapen i ämnen för att bli riktigt bra på något. Men problemen ute i samhället kommer inte sorterade efter ämnen eller institutioner. De kommer osorterade. Då måste vi kunna sätta ihop kunskapen igen.

Det är där jag tycker Future Food blir riktigt intressant. Jag ser Future Food lite som en spjutspets för SLU. Som framtidsplattform har vi ett framtidsfokus som gör att många vill lyssna och bjuder in oss.

Det ger oss en möjlighet att få ut SLU:s kunskap – men också att fånga upp frågor och kunskap utifrån och ta med dem tillbaka in till universitetet.

Du har också en tjänst som projektledare vid SLU Kompetenscentrum företagsledning (KCF). Vad gör du vid KCF, och hur kan dina två uppdrag samspela?

Företagsledning är mitt eget område. På Kompetenscentrum företagsledning är jag ganska nära lantbruksföretaget och människorna som faktiskt ska fatta besluten.

Future Food har ett bredare perspektiv på hela livsmedelssystemet. Där möts olika vetenskaper och olika samhällsaktörer.

För mig hänger uppdragen väldigt bra ihop. Grundfrågan är egentligen densamma: Hur får vi olika sorters kunskap att mötas och komma till användning?

Och det går åt båda hållen. Det jag möter nära företagen kan vara viktigt för Future Food, samtidigt som systemperspektivet i Future Food kan ge nya perspektiv på företagsledningen.

Vilken roll ser du att SLU Future Food har?

Att gå på tvären.

SLU Future Food kan få olika delar av SLU att mötas kring frågor som ingen äger ensam. Och vi behöver göra det tillsammans med företag, myndigheter, lantbrukare, rådgivare, organisationer och andra samhällsaktörer.

Sedan har vi framtidsperspektivet. Vi ska inte bara fråga vad vi behöver veta idag utan också: Vad behöver vi förstå om fem, tio eller tjugo år?

Vad motiverar dig och vad hoppas du kunna bidra med?

Jag gillar när kunskap kommer till användning. Och jag gillar att göra saker tillsammans med människor. Mitt eget område är företagsledning och där har jag min kunskap.

Det jag framför allt hoppas kunna bidra med är att koppla ihop människor och kunskap. Inom och utom SLU. Att ställa frågor och få människor som kanske inte självklart skulle hamna runt samma bord att faktiskt mötas.

Jag behöver inte ha svaret. Men jag vill vara bra på att hitta dem som tillsammans kan komma närmare ett svar.

Vem är du som person och har du några andra äss i rockärmen?

Jag är nyfiken, ganska envis och gillar att göra saker tillsammans med människor. Och den där respektfulla respektlösheten finns nog även här – jag har respekt för dem som kan, men tycker fortfarande att man får fråga varför.

På fritiden skriver jag bordsvisor. Just nu håller jag faktiskt på att skriva på några texter som handlar om företagsledning – nästan som psalmer om företagsledning. Om det är ett bra sätt att kommunicera vetenskap på vet jag inte än. Men man måste ju våga prova nya saker. Fråga mig igen om några månader!