Dofta bort stressen – Francesca undersöker vilka naturlukter som kan minska stress i städer

Francesca Taufer följer samma rutt som hon har gått mer än 150 gånger sedan hennes doktorandprojekt startade. Varje gång har hon haft med sig en ny forskningsdeltagare på en luktvandring i den lämpligt namngivna Kunskapsparken på SLU campus i Uppsala.

Naturens lukter finns i Francescas tankar på dagsbasis. Inte bara för att skogen är hennes naturliga habitat – hon växte upp i de italienska Dolomiterna och tävlar i orientering, utan även för att hon forskar om hur naturens olika dofter påverkar oss människor och våra stressnivåer.

– Det finns allt fler belägg för att naturen är bra för oss, men det finns så många olika slags miljöer. Vilken sorts natur är det vi pratar om? I vår forskning undersöker vi hur olika naturtyper påverkar människors hälsa och välbefinnande genom luktsinnet, säger Francesca och tar på sig ett par solglasögon för att blockera den förvånansvärt starka oktobersolen som skiner igenom de röda trädkronorna i Kunskapsparken.

Trots höstens intåg står trädgården i blom. Bin surrar och rabatterna ser ut som om någon hällt färgmättnad över dem. Francesca stannar till och doftar på en vit prästkrage, vilket för henne tillbaka till den lilla bergsby i Italien där hon växte upp. Det starka bandet till naturen, särskilt tallskogar, har hon burit med sig sedan dess. Men naturens dofter var inte alltid något hon ägnade särskilt mycket uppmärksamhet åt.

– Det är lite lustigt. Alla frågade mig varför jag var intresserad av dofter, men ärligt talat var jag inte det. Jag har en stark koppling till naturen i allmänhet och ville forska om relationen mellan människan och naturen, men precis som de flesta tänkte jag inte så mycket på dofterna omkring mig. Jag var inte specifikt nyfiken på just det.

Det var snarare kombinationen av ämnen i ansökan till doktorandtjänsten som fångade hennes intresse: miljöpsykologi, neurovetenskap och relationen mellan människa och natur. Hennes kandidatexamen i kognitionsvetenskap och masterexamen i tillämpad psykologi passade tillsammans med hennes livslånga naturintresse som handen i handsken och snart gick flyttlasset till Sverige.

– När jag läste min master visste jag inte vad jag skulle göra med mitt liv. Jag åkte till Australien i ett år, där jag undervisade i orientering på skolor och coachade lokala klubbar. Men när jag läste utlysningen till doktorandtjänsten minns jag att jag tänkte: Ja, det här är vad jag vill göra! Den innehåller lite av allt jag tycker om.

Ett förbisett sinne

Tre år senare har dofter blivit en central del av Francescas arbetsliv. Mer specifikt undersöker hon vilka typer av lukter från naturen som skulle kunna användas i stadsmiljöer för att motverka stress.

– Det är ett fascinerande sinne. Vi vet inte särskilt mycket om det och det anses inte vara lika viktigt som våra andra sinnen, säger hon.

Trots att hon har genomfört delar av sin forskning på exakt samma platser mer än 150 gånger har hon inte tröttnat på dem. Parken och skogen runt omkring är fortfarande dit hon går under sina dagliga lunchpromenader. Den asfaltslagda parkeringen intill lockar inte lika mycket. Där har hon tillbringat mycket tid med att mäta forskningsdeltagarnas hjärnaktivitet, hjärtfrekvens och hudens elektriska aktivitet – samtidigt som deras näsor blockerades.

– Det var ganska utmanande. Hur blockerar man luktsinnet utan att göra folk obekväma? Lukt är så intimt, det hänger ju ihop med vår andning. Och jag kunde inte direkt be dem att sluta andas. Så det blev en del övertänkande, det tog ett tag att komma fram till hur vi skulle utforma studien.

I sin forskning undersöker hon hur människor reagerar på lukter i olika slags miljöer, både psykologiskt och fysiologiskt.

– Tanken är att undersöka det både på ett subjektivt plan – vad människor upplever och själva väljer att prata om, och på ett objektivt plan för att se vad som faktiskt händer i kroppen.

Under luktvandringarna fick deltagarna reflektera över känslor, associationer och minnen som väcktes av dofterna de mötte längs vägen.

– Jag älskade den delen. Det var fint att se deltagarna reflektera. Jag såg hur de blev alltmer medvetna om dofterna som fanns överallt omkring dem och hur de påverkades av dem. Många blev nostalgiska när en doft påminde dem om hemtrakterna, särskilt de som inte vuxit upp här.

Francescas egen relation till naturens lukter har också förändrats. Naturen har alltid varit hennes självklara tillflyktsort (”en löprunda i skogen” är hennes svar på alla frågor om hur hon själv hanterar stress) men sedan hon började forska om lukt har hon börjat stanna upp då och då för att medvetet ta in omgivningen genom näsan.

Positiva reaktioner på obehagliga dofter

När Francescas ben självmant rör sig genom parken bär de henne raka vägen till en avskild skogsdunge. När hon sätter sig bredvid en fallen, murken trädstam och plockar loss en bit mossa, ger sig doften av fuktig jord tillkänna. Hennes axlar sjunker.

Genom forskningen har Francesca och hennes kollegor sett att människor ofta skapar positiva associationer till naturlukter som kanske inte upplevs som behagliga vid första sniffen.

– Ta ruttnande löv, till exempel. Det är kanske inte något som folk skulle säga att de gillar eller föredrar, men det kan ändå vara en njutbart eftersom det är en del av naturens kretslopp.

Forskargruppen har nu en stor mängd data att analysera. Francesca och hennes kollegor kommer att undersöka likheter och skillnader mellan hur människor uppfattar lukt och hur deras kroppar reagerar rent fysiskt.

– Ibland reagerar våra kroppar annorlunda gentemot vad våra sinnen säger eller vad vi själva tycker, säger Francesca och rycker lätt på axlarna.

När analysen är klar kommer de – eller vi, snarare, att vara ett steg närmare att förstå hur vi kan utforma stadsmiljöer som bidrar till att minska stress.

Läs mer om Francesca och hennes forskning här.