Samma plan, olika ägare: därför blir skogsbruket så likartat
Svenska skogsägare har stor juridisk frihet att bestämma hur deras skog ska skötas. Men vad händer när målen går utöver virkesproduktion? Vi ställde våra frågor till Anna Karlsson, doktorand inom skoglig planering och rådgivning.
Olika mål, likartade skogar
Vad innebär det för hur en skog utvecklas om två ägare vill helt olika saker?
-I verkligheten är skogsägare och deras mål väldigt olika. Ändå brukas de flesta svenska skogar på ett ganska likartat sätt, på grund av etablerade skogsbruksideal, marknadsstrukturer och innehållet i rådgivningen.
Tänk om den här mångfalden av mål också syntes i skogslandskapet och skapade olika ‘rum’ med olika upplevelser: stigar och utsiktsplatser för friluftsliv, olika trädslag och skikt, en del kvarlämnad stående skog, olika omloppstider. Det skulle ta oss bort från den homogena känslan.
Både på landskapsnivå och utifrån den enskilda ägarens ambitioner skulle en mer strategisk placering av livsmiljöer och användning av alternativa metoder kunna skapa större variation och konnektivitet, vilket också skulle gynna den biologiska mångfalden.
Hur fri är en ägare egentligen?
Hur stor frihet har en privat skogsägare egentligen att forma skogen efter sina egna mål?
-Vi behöver skilja på två saker. För det första är de juridiska skyldigheterna i Sverige relativt små och lämnar gott om frihet i beslutsfattandet. För det andra begränsas den faktiska handlingsförmågan ofta av faktorer som sociala normer, rådgivningens innehåll och planeringspraxis.
Om målet främst är virkesproduktion stöds det av etablerade planeringsverktyg och skoglig praxis, så det är enkelt att fortsätta som vanligt. För ägare med andra mål kan det praktiska handlingsutrymmet vara betydligt mindre. Det handlar inte om att de saknar rätt att fatta beslut, utan om att det är svårt att uttrycka, konkretisera och genomföra sina mål inom dagens planeringspraxis.
Därför ser planerna likadana ut
Varför blir skogsbruket ofta likartat, även när ägarnas mål skiljer sig åt?
-En orsak är att skoglig planering fortfarande följer ett ganska standardiserat arbetssätt, trots mångfalden bland ägare och deras mål. I vår studie fann vi brist på harmoniserade data, skräddarsydd planeringsprogramvara och föråldrade mallar för planläggarnas arbetsrutiner.
Både planeringsprocessen och den färdiga planen tenderar att fokusera på beståndsnivå, så bredare ekologiska och sociala värden förbises och ägarnas mångfacetterade mål inte speglas. Planen har sett ungefär likadan ut sedan 1990-talet, medan behov och möjligheter har förändrats.
Vi behöver planer och beslutsstöd som tar hänsyn till flera värden, bedömer risker och konsekvenser, uppdateras kontinuerligt och jämför scenarier, till exempel gran kontra blandskog, som stöd för beslutsfattandet.