Att se trä som mer än en råvara

– Träd verkar så statiska ur vårt perspektiv, men det beror egentligen bara på att vi existerar på helt olika tidsskalor. Det som ser orörligt ut för oss är i själva verket otroligt dynamiskt, säger Leonard Blaschek. 

För Leonard är träd mer än bara föremål för vetenskaplig nyfikenhet. Så fort han får chansen beger han sig ut i skogen med sin familj.

– Det är en bra plats för själen, säger han.

Intresset ledde honom så småningom till växtforskningen, även om vägen dit inte blev riktigt som han först hade tänkt sig.

– Jag trodde faktiskt att jag kanske skulle bli ekolog, men insåg att det vetenskapliga angreppssättet inte riktigt passade mig, säger han. Med ett leende tillägger han: 

– Jag var inte heller särskilt förtjust i att mala råttsvansar för att extrahera DNA. Blad är helt enkelt trevligare.

Föreläsningen som stannade kvar

Frågorna som driver Leonards forskning väcktes under en universitetsföreläsning som hölls av den forskare som senare skulle bli hans doktorandhandledare. Där fick han för första gången höra ett fascinerande faktum: trädens vattenledande celler – xylemkärlen – börjar utföra sin huvudsakliga funktion först efter att de har dött.

– För att den levande organismen ska kunna fungera som den ska måste faktiskt enskilda celler dö, förklarar han.

Tanken stannade kvar hos honom. Den väckte en fascination för de cellväggar som gör detta möjligt och för de komplexa processer som bygger upp dem.

– Det gav mig en helt ny uppskattning för cellväggar, säger han. 

– Tidsskalorna är också så fascinerande. Det handlar verkligen om allt från mikrosekunder till århundraden.

I dag står de här frågorna fortfarande i centrum för hans forskning.

Trä är mer än ett byggmaterial

För att besvara dem måste man studera trä långt innan det blir till virke. Leonard ser inte trä enbart som ett material, utan som en del av en levande organism.

Trä börjar som levande celler som bygger upp sina cellväggar. Dessa väggar blir senare den vävnad som ger trädet stadga, transporterar vatten och i slutändan ger oss ett av våra viktigaste förnybara material.

– Jag försöker förstå hur träd bygger upp sina cellväggar, varför evolutionen har lett fram till just de här strukturerna och hur det hänger ihop med hur vi använder trä som råvara, säger han.

I takt med att trä får en allt viktigare roll i ett hållbart samhälle ökar också behovet av att kunna besvara dessa frågor.

– Om vi vill förändra trä förändrar vi egentligen biologin hos trädets levande celler, förklarar Leonard. – Vi behöver veta hur sådana förändringar påverkar både materialet och trädets förmåga att växa och förbli motståndskraftigt.

Men för Leonard börjar motivationen i nyfikenhet.

– Framför allt vill jag förstå varför växter bygger sina cellväggar som de gör.

En forskningsmiljö som passade

Efter sin doktorsexamen vid Stockholms universitet arbetade Leonard som EMBO-finansierad postdoktor vid Köpenhamns universitet. För att kunna besvara frågorna som driver hans forskning visste han att han behövde rätt vetenskapliga miljö - en plats där forskare med olika expertis kunde undersöka samma biologiska frågor från olika håll. 

Leonard besökte UPSC för första gången när han kom till Umeå 2019 för en vetenskaplig konferens. Forskningen imponerade på honom, men också den samarbetsinriktade forskningskulturen.

– Det kändes som att det fanns en tydlig tanke bakom hur UPSC hade byggts upp. Människor hade kompletterande expertis, och det fungerade faktiskt.

Det var precis den typen av samarbetsmiljö som Leonard hade letat efter.

Innan han kom till UPSC hade en stor del av hans forskning fokuserat på noggrant kontrollerade laboratorieexperiment. Vid UPSC såg han möjligheten att studera sina forskningsfrågor med hjälp av cellbiologi, genomik, fältförsök och forskning på skogsträd.

– Det här är första gången jag befinner mig i en miljö där många kollegor ställer olika frågor om vedbildning, säger han.

Till en början kommer hans grupp främst att arbeta med poppel för att senare även inkludera gran, en art vars långsamma tillväxt kräver att forskarna planerar flera decennier framåt.

Att bygga för framtiden

I flera år hade Leonard hoppats på att en dag kunna etablera sin egen forskargrupp vid UPSC.

– Jag har arbetat mot just det här skrivbordet i ungefär fem år, säger han.

Nu när han är på plats ser Leonard fram emot något han sällan haft möjlighet till tidigare: att tänka långsiktigt. I stället för att fokusera på nästa publikation vill han ställa frågor som kan forma hans forskning under många år framöver.

– Jag känner att jag faktiskt har möjlighet att bygga upp någonting.

För Leonard handlar det om att bygga upp mer än sin egen forskning. Det handlar också om att skapa en miljö där människor kan utvecklas.

Efter att ha mött många olika sätt att handleda under sin karriär har Leonard funderat mycket över vilken typ av forskningskultur han själv vill skapa.

– Min roll handlar inte så mycket om att forma människor som om att stötta dem i deras utveckling.

Han tror att olika människor behöver olika typer av stöd för att utvecklas och ser det som en viktig del av sin roll att hjälpa unga forskare att växa.

– Känslomässigt är det faktiskt mer givande att hjälpa andra att lyckas än att själv lyckas.

Efter flera år av pendlande mellan Malmö och Köpenhamn cyklar Leonard nu genom skogen till jobbet varje morgon. Hans lille son har snabbt utvecklat samma entusiasm för naturen.

– Hela min familj trivs här. När man frågar min son vad han vill göra på helgen svarar han bara: ”Gå till skogen”, säger Leonard med ett leende. 

För Leonard erbjuder Umeå möjligheten att bygga upp både en forskargrupp och ett långsiktigt forskningsprogram - på en plats där skogen är en del av vardagen.

Läs mer om Leonards forskning på UPSC:s websida (på engelska)