Både skillnader och likheter i arbetet med närproducerad mat i Belgien och Sverige

Syftet med studiebesöket, som skedde inom ramen för projektet COREnet, var att bidra till kompetensutveckling och nätverk för rådgivare inom närproducerad mat mellan EU-länder.

Första besöket var på Balsgård Foodtech i Åhus, en anläggning för utveckling av nya växtbaserade drycker och ny teknik för små och stora företag, och som tidigare delägdes av SLU. VD Nils Mårtensson berättade att företaget hjälper till med produktutveckling inom många olika produktionsprocesser för drycker och visade runt gruppen i anläggningen.

Nästa mål var Wapnö gård strax utanför Halmstad. Gården har eget mejeri och ölbryggeri, gårdsbutik, hotell och konferensverksamhet i den gamla herrgården. Wapnö producerar det mesta av råvarorna till bryggeriet och fodret till djuren.

Olika syn på närproducerat

En av observationerna från de belgiska besökarna var att synen på vad som är närproducerat skiljer sig mellan Belgien och Sverige. Belgien är mer tätbefolkat och det som räknas som närproducerat i Sverige kan omfatta större områden.

- För mig var den största ögonöppnaren att lantbruk med närproducerat i Sverige skiljer sig markant från det i Belgien. Eftersom Flandern är mycket tätbefolkat finns konsumenterna nästan precis utanför dörren och omkring 5 000 gårdar säljer via gårdsbutik. Oftast rör det sig inte om hela produktionen – de levererar fortfarande till kooperativ eller grossister – men en betydande del av inkomsten kommer från direktförsäljning till konsument, kommenterade den belgiska rådgivaren Ann Detelder.

Efter Wapnö gård stod Lindegrens utanför Båstad på tur. En ekologisk gård som även har restaurang, gårdsbutik och kursverksamhet samt driver ett eget slakteri i Bassholma som bistår cirka 100 mindre gårdar i närområdet med slakt, styckning och paketering. Under de dryga 20 år som gården har drivits av nuvarande ägare David och Lina Lindegren har arrendet och antal djur utökats och betesmark restaurerats.

Svårt med små slakterier

En skillnad mellan Belgien och Sverige är att det är svårt att få tillstånd att bygga små, gårdsnära slakterier i Belgien. I Sverige är avgifterna för små slakterier subventionerade och det går att bedriva slakt av olika sorters djur i samma lokaler.

- Vi besökte sex gårdar, och fyra av dem hade eget slakteri eller anlitade ett lokalt slakteri. Detta är nästan omöjligt i Flandern, eftersom myndigheterna motarbetar byggandet av små slakterier. Reglerna är så stränga och omfattande att anläggningskostnaderna blir så höga att det helt enkelt är omöjligt att göra verksamheten lönsam. Därför var det positivt att se att det faktiskt går att bygga ett slakteri i Sverige, som ju också är medlem i EU, säger Ann Detelder.

Det fjärde studiebesöket gjordes hos Viking fågel där ägarna Björn och Maria Olson föder upp gäss, kalkoner, ankor och kycklingar och slaktar i eget slakteri. De säljer både till grossister och via sin gårdsbutik. I gårdsbutiken går det att köpa allt från skrov till kycklingben, vilket ses som en lönsamhetsfaktor.

En gemensam utmaning i både Belgien och Sverige är svårigheten att få den inhemska befolkningen att arbeta inom lantbruk och slakteri. Båda länderna är därför beroende av arbetskraftsinvandring för att klara av personalförsörjningen.

– Människor som arbetar inom den cirkulära ekonomin har det oftast inte lätt. Det krävs stor uthållighet för att lyckas. Jag är glad att det har varit möjligt för företagen vi besökte att arbeta på det sättet och samtidigt skapa arbetstillfällen. Samtidigt ser vi att behovet av arbetskraft på de flesta platser måste täckas genom att rekrytera utländska medarbetare. Detta ser vi även i Belgien, beskrev Gaston Martens, en av de belgiska lantbrukarna som var med på studiebesöket.

Under den sista dagen besöktes först Ängavallen, en ekologisk gård med eget slakteri, butik, restaurang och hotell. Därefter Ekebo gård, där gårdsbutiken och utegrisarna väckte deltagarnas förtjusning. Sista besöket blev Hallongården, med bärodling, gårdsbutik och café, som har blivit ett populärt besöksmål.

– Det var fantastiskt att se mångfalden bland gårdarna och hur välutvecklat det ekologiska jordbruket är. Det var också roligt att se gårdar som kombinerar jordbruk med besöksnäring. Det står även klart att lagstiftningen varierar, vilket innebär att de krav som lantbrukare måste uppfylla skiljer sig något åt mellan olika länder, säger Justine Dewitte, ekologisk lantbrukare från Belgien.

Lisa Blix Germundsson och Håkan Jönsson från SLU noterade att strukturen för rådgivning och kunskapssupport ser olika ut i Sverige och Belgien. Trots det är utmaningarna ofta snarlika; ständig kunskapsutveckling för bästa stöd till företagen, finansiering av rådgivningstjänster och support, ständig uppdatering av regler och villkor för närproducerad mat, med mera.

– Resan till Sverige fick mig att inse att det finns många likheter men också stora skillnader, och att myndigheter gärna hänvisar till EU-regler för att hävda att något inte är tillåtet. Detta stämmer inte alltid; därför ger studieresor som dessa oss möjlighet att diskutera frågorna och utbyta erfarenheter, så att vi kan stå starkare gentemot våra egna myndigheter till gagn för jordbruk med korta leveranskedjor i hela Europa, reflekterar Ann Detelder, belgisk rådgivare.