När grönska blir en siffra

– Vi vet att grönska och hälsa hänger ihop. Men att säga att grönska är bra för hälsan ger inte hela bilden. Vi vill förstå bättre hur sambandet ser ut genom att undersöka hur nära och av vilken kvalitet grönska behöver vara för att bidra till människors hälsa och välbefinnande, säger Rosa Danenberg, postdoktor vid SLU.

Ett mått som har fått stort genomslag i grönplaneringen är högst 300 meter till närmaste grönområde, som rekommenderas av Världshälsoorganisationen, WHO. 300 meter ingår också i den så kallade 3–30–300-principen, som har tagits fram av den holländska forskaren Cecil Konijnendijk. Principen innebär att alla ska kunna se minst tre träd från sin bostad, ha minst 30 procent trädkrontäckning i sitt närområde och ha högst 300 meter till närmaste grönområde.

3–30–300-principen och den så kallade grönytefaktorn, som används för att kvantifiera hur stor del av en yta som bidrar till exempelvis grönska, dagvattenhantering och biologisk mångfald är exempel på sätt att översätta forskning om grönska och hälsa till konkreta mål och mått i stadsplaneringen. Dessa både verktyg, lokala anpassningar av dem används i dag av svenska kommuner, men hur stark är egentligen forskningen bakom de olika gränsvärdena som används? Det är en av frågorna som Rosa Danenberg undersöker tillsammans med kollegorna Helena Nordh och Mari Kågström samt Uppsala kommun, Nordregio och Nilsson Landscape i forskningsprojektet Rules & Tools. I projektet har Rosa Danenberg gått igenom nästan 100 vetenskapliga studier om sambandet mellan avstånd till grönområden och människors hälsa och välbefinnande. 

Närhet till grönska 

Resultaten visar att det finns tydligare stöd för att närhet till grönska hänger samman med fysisk aktivitet. Det finns också samband mellan närhet till grönska och psykisk och fysisk hälsa, men där är evidensen något svagare. Samtidigt är det svårt att säga att just 300 meter är en avgörande gräns. 

– I linje med WHO:s rekommendation hade vi gärna sett evidens som toppar vid 300 meter, men vi ser att det finns evidens upp till 750 meter innan hälsan blir sämre. Det beror också på hur man definierar och mäter både avståndet till och typ av grönområde, säger Rosa Danenberg.

Samtidigt som forskarna försöker förstå sambanden behöver kommunerna fatta konkreta beslut. Hur mycket grönska ska finnas? Hur nära ska den ligga? Och hur ska den säkerställas när staden förtätas?

Forskningsteamet där Rosa Danenberg ingår har därför också undersökt hur svenska kommuner arbetar med 3–30–300-principen och grönytefaktorn. 

– Min bild är att svenska kommuner är innovativa när de tillämpar de regler och verktyg som finns. Det är möjligt att göra olika val och det är roligt att se att kommunerna anpassar arbetssätten efter sina lokala förutsättningar.

Innovativa kommuner

I projektet har hon bland annat studerat bostadsområdet Rosendal i Uppsala, där grönytefaktorn har använts i planeringen. Området är relativt tätt och bostadsgårdarna är små, samtidigt som ambitionerna för grönska och sociala ytor är höga. Här blir målkonflikten tydlig. Mer grönska kan ge högre poäng i grönytefaktorn, men om bostadsområdet samtidigt blir tätare kan utemiljöerna bli mer kompakta.

– Då måste man också fråga sig: tycker människor om att vara där? Finns det plats för rörelse, lek och lugn och ro?

Hon har tillsammans med sina kollegor och i dialog med Cecil Konijnendijk, forskaren bakom 3–30–300-principen, jämfört bostadsområdena Rosendal och Kungsängen i Uppsala. I Kungsängen, som har en klassisk kvartersstruktur, är bostadsgårdarna lite större än i Rosendal. I Rosendal däremot finns närheten till stadsskogen. 

– Det handlar inte bara om hur mycket grönska som finns, utan också om hur den är utformad. Vilka arter används? Hur är grönskan placerad? Finns det platser där människor kan röra sig, vistas och återhämta sig?

Vad händer med planen – efteråt?

En annan utmaning är att grönskan ska fungera även efter att stadsdelen är färdigbyggd. I ett kommande forskningsprojekt ska Rosa Danenberg följa upp Rosendal och undersöka vad som händer när bostadsrättsföreningar tar över ansvaret för gårdarna.

– Jag vill undersöka hur bostadsrättsföreningar ser på grönskan på sina gårdar. Finns det en medvetenhet om hur utformningen påverkar miljön? Finns det en plan för förvaltningen? Och finns det ambitioner och ekonomi för att ta hand om grönskan långsiktigt?

Forskningsprojektet Rules & Tools fortgår till 2028 och det är tidigt att dra några slutsatser.

– Men vi kan se att även om verktygen har sina begränsningar så bidrar de till ett fokus på grönområdenas betydelse i staden. 

Rosa Danenberg berättar om projektet Rules and Tools som bland annat undersöker hur svenska kommuner arbetar med 3–30–300-principen och grönytefaktorn.