Framtidens foder i mål: Lovande resultat för cirkulärt djurfoder

Fokus för projektet Framtidens foder för fågel, fisk och fläsk har varit att utveckla foder som tar vara på rester och biprodukter från skogs- och livsmedelsindustrin. Svampprotein har framställts av bland annat skogsindustrins restströmmar och insekter har fötts upp på rester från livsmedelsindustrin. Även odlade musslor har använts som proteinråvara i foder utan soja och fiskmjöl.

SLU forskare har bland annat analyserat råvarornas näringsvärde och undersökt hur väl djuren kan nyttja dem, det som kallas smältbarhet. 

– Det har varit en omfattande process och vi har genomfört en lång rad mindre studier. Det har varit särskilt intressant för oss eftersom projektet kombinerar olika sorters cirkulära foderråvaror till flera olika djurslag och produktionsformer - allt från storskalig uppfödning till småskalig och decentraliserad produktion, säger Cecilia Lalander, forskare vid SLU.

Studierna visar bland annat att svampprotein har ungefär lika god smältbarhet hos gris som soja- och rapsmjöl. I studier med kyckling kunde djuren tillgodogöra sig protein och flera viktiga aminosyror från svampprotein och musselmjöl i nivå med kontrollfodret.

Vid SLU Lövsta fick också 170 värphöns prova ett foder med tio procent svampprotein. Hönsen bibehöll nivån av äggproduktion och äggkvalitet.

Råvarornas kvalitet behöver bli jämnare 

En viktig lärdom är att svampproteinets näringsvärde varierar beroende på hur det framställs. Liknande proteinhalt innebär alltså inte alltid att djuren kan tillgodogöra sig näringen lika bra. 

– De nya proteinerna har goda förutsättningar att bidra till att ersätta soja och fiskmjöl. Våra resultat visar att svampprotein kan ha olika näringsvärde beroende på hur det framställs. Därför behöver råvarorna utvecklas och kvalitetssäkras för att bli storskaliga alternativ till dagens importerade råvaror, säger Emma Ivarsson, universitetslektor vid SLU. 

I projektets utfodringsförsök växte grisarna och fisken lika bra som jämförelsedjuren. Kycklingarna växte däremot långsammare. Begränsningar i pilotproduktionen och samtidiga förändringar i foderkedjan gör att orsaken inte kan fastställas. Det visar behovet av fortsatt utveckling och försök med jämnare råvarukvalitet. 

Hela livsmedelskedjan har deltagit 

Men näringsvärdet är bara en del av utmaningen. Fodret måste också kunna tillverkas i stora mängder, fungera hos uppfödarna och ha ett konkurrenskraftigt pris. I projektet har fler än 25 aktörer samarbetat för att testa hela kedjan från råvara till färdiga livsmedel.

– Det unika med Framtidens foder har varit att hela livsmedelskedjan har varit involverad. Från de som hanterar restströmmarna, till oss forskare, uppfödare och de som tillagar maten. Det ger en mångfald av perspektiv som är avgörande för att produkten ska fungera i verkligheten och samtidigt vara underbyggd av forskning, säger Hanna Carlberg, forskare vid SLU.

Mindre mark behövs för fodret 

Livscykelanalyser som genomförts vid KTH visar att samtliga fyra försöksfoder krävde mindre mark än jämförelsefodren. Minskningen var mellan 7 och 40 procent per kilo foder. Tre av fyra foder hade också lägre klimatpåverkan och tre av fyra gav ett lägre bidrag till övergödning i havet.

Försöksfodren var dock dyrare än dagens alternativ, bland annat på grund av små produktionsvolymer och höga råvarukostnader. För att de ska kunna användas i större skala behövs fortsatt utveckling av både råvaror och produktion.

För SLU-forskarna har projektet också lett till nya kontakter med företag och idéer om hur foderråvaror kan utvecklas vidare.

– Framtidens foder  har resulterat i foderinnovation men är också en språngbräda för vidare forskning  i området. Vi ser att ett skifte mot mer cirkulära foderlösningar har potential att göra stor nytta, säger Hanna Carlberg. 
 
Projektet har medfinnansieras av Vinnova och pågått mellan 2023-2026 
 
Länk till projektsidan: Framtidens foder för fågel, fisk och fläsk