Virtuella stängsel som verktyg för naturvård i naturbetesmarker – ny studie från projektet BLANDSKAP
Virtuella stängsel, där betesdjuren bär GPS-utrustade halsband och hålls inom osynliga, digitalt definierade gränser, kan vara ett värdefullt verktyg för naturvårdsinriktad skötsel av naturbetesmarker. Det visar ny studie från projektet BLANDSKAP vid SLU.
Naturbetesmarker har höga kulturhistoriska värden och är viktiga för den biologiska mångfalden, men hotas av förändrad markanvändning och upphörd hävd. Bete är en förutsättning för att bevara och sköta dessa marker, men för att uppnå specifika naturvårdsmål behöver betesintensiteten variera både över tid och mellan olika delar av betesmarken.
I projektet BLANDSKAP har forskarna etablerat ett landskapsexperiment som innefattar både åker- och naturbetesmarker där virtuella stängsel och digitala geografiska informationssystem gör det möjligt att bland annat studera betets inverkan på effektivitet i resursutnyttjande och artrikedom.
I denna studie undersöktes hur virtuella stängsel kan användas för att anpassa betesdriften efter naturbetesmarkernas ekologiska förutsättningar. Genom att kombinera GPS-data om nötkreaturens rörelsemönster med drönarbaserade analyser av vegetationen (NDVI) och fältinventeringar av blommande växter och pollinerande insekter har forskarna undersökt sambanden mellan betesmönster, vegetation och naturvårdsmål.
Potential att bli ett användbart verktyg
Resultaten visar att virtuella stängsel på kort sikt kan användas för att styra betestrycket och skapa variation i vegetationens struktur och blomrikedom. Däremot kunde forskarna inte se något tydligt samband mellan förekomsten av pollinerande insekter och områden som betats respektive tillfälligt undantagits från bete, trots skillnader i blomrikedom. Det kan bero på att antalet pollinerande insekter varierade kraftigt mellan inventeringsdagarna och att flygande insekter kan röra sig fritt över de virtuella stängselgränserna.
Genom att kombinera GPS-data om var och hur länge djuren vistas i olika delar av betesmarken med drönarbaserade analyser av vegetationens förändringar går det att få värdefull kunskap om samspelet mellan betesdjuren och vegetationen.
Studien visar att virtuella stängsel har potential att bli ett användbart verktyg för precisionsinriktad naturvård och flexibel betesplanering som kan anpassas efter markernas förutsättningar och naturvårdens mål.
– Det är mycket spännande resultat som visar hur virtuella stängsel kan användas för att styra betesdjuren inom en naturbetesmark. På så sätt kan vissa delar av hagen betas medan andra tillfälligt får växa mer fritt och utveckla en högre och mer varierad vegetation med fler blommande växter, säger Matthew Hiron, en av forskarna bakom studien.

Tidigare forskning har visat att variation i vegetationens struktur är viktig för den biologiska mångfalden. Möjligheten att styra var och när djuren betar kan därför vara värdefull ur ett naturvårdsperspektiv.
En stor fördel med virtuella stängsel är att betestrycket kan anpassas utan att tillfälliga fysiska stängsel behöver sättas upp, något som kan vara både opraktiskt och svårt i steniga och buskrika naturbetesmarker.
– Att betesdjur påverkar vegetationen är naturligtvis inget nytt. Det intressanta är möjligheten att på ett flexibelt sätt styra var och när denna påverkan sker. Det öppnar för en betesplanering som i många situationer skulle vara svår eller till och med omöjlig att genomföra med traditionella stängsel, säger Matthew Hiron.

Fortsatta studier om flexibel betesdrift
Forskarna har redan börjat bygga vidare på den nyligen publicerade forskningen. I samma hage där de samlade in data under 2025 undersöker de nu hur virtuella stängsel kan användas för att skapa ett nätverk av mindre områden som tillfälligt lämnas obetade eller betas senare under säsongen inom en i övrigt betad gräsmark. På så sätt kan man undersöka hur variation i när olika delar av gräsmarken betas påverkar vegetationen och förekomsten av blommande kärlväxter. Tanken är alltså inte att skapa permanent obetade områden, utan att genom flexibel styrning av betet skapa partier med olika beteshistorik och vegetation under säsongen.
Även i den fortsatta studien kombineras information om djurens rörelser med drönarkartering med multispektral kamera och fältbaserade inventeringar av bland annat blommande kärlväxter. Förhoppningen är att detta ska ge en bättre förståelse för hur virtuella stängsel kan användas som ett praktiskt verktyg för att skapa och upprätthålla variation i gräsmarker – och på sikt bidra till en mer flexibel skötsel som kan gynna biologisk mångfald.
Läs mer:
Matthew Hiron, Darwin T. Hickman, Lotten Wahlund, Rebecca Danielsson, Anders Glimskär, Göran Bergkvist, Frida Petters, Victor Johansson, A. Sigrun Dahlin, Sigrid Agenäs. Virtual fences for conservation management in semi-natural grasslands: A case study from northern Europe, Biological Conservation. Volume 325, 2027, 112186.
Se film om försöken
Lotten Wahlund från RISE och Matthew Hiron från institutionen för ekologi vid SLU berättar om de försök som gjorts på naturbetesmarkerna vid SLU Lövsta lantbruksforskning.
Fakta BLANDSKAP
BLANDSKAP är ett världsunikt projekt som fokuserar på återintegrering av växtodling och betesdjur i samma odlingslandskap. Resultaten ska bidra till utvecklingen av en hållbar och lönsam produktion av grödor, mjölk och kött på ett sätt som främjar både biologisk mångfald i odlingslandskapet, åkermarkens bördighet, en attraktiv miljö för dem som vistas i landskapet och ett lantbruk med god beredskap. Projektet är finansierat av Familjen Kamprads stiftelse och är nära kopplat till SustAinimal.
Läs mer på www.slu.se/blandskap