Vad är biologisk bekämpning?

Metoden drar fördel av grundläggande ekologiska interaktioner mellan organismer, som till exempel predation, parasitism, patogenitet och konkurrens. Biologisk bekämpning används idag främst för bekämpning av skadegörare inom växtodling.

Fördelar med biologisk bekämpning är att man inte tillför några ämnen som är främmande för naturen samt att de sjukdomsalstrare/djur som bekämpas har betydligt svårare att bygga upp någon form av resistens. Biologisk bekämpning ingår som en viktig komponent i integrerat växtskydd, IPM (Integrated Pest Management).

Olika typer av biologisk bekämpning

Det finns fyra grundläggande typer av biologiska bekämpning:

1. Naturlig biologisk bekämpning: den naturliga ”bakgrundsbekämpning” som naturliga fiender utför utan att vi människor alls har varit aktivt inblandade.
2. Bevarandebiologisk bekämpning: där de naturliga fiender som redan finns på en plats stimuleras för att kunna bekämpa skadegörarna ännu bättre.
3. Tillsättande biologisk bekämpning: där ytterligare nyttoorganismer tillsätts för att tillfälligt öka bekämpningseffekten.
4. Klassisk biologisk bekämpning: där nya nyttoorganismer, som tidigare inte fanns på en plats, tillsätts och förväntas ge bekämpning på längre sikt.

Var används biologisk bekämpning?

Biologisk bekämpning är ett vitt begrepp och kan användas för kontroll av skadeorganismer i väldigt många olika sammanhang. Läs några exempel nedan:

Jordbruk

Skadegörare inom växtodlingen kan begränsas med hjälp av nyttoorganismer som svampar, bakterier eller spindeldjur. Biologisk bekämpning kan användas för att bekämpa insekter och svampsjukdomar samt skador från nematoder. Det finns en rad olika organismer och produkter som kan användas vid odling av många olika grödor som exempelvis stråsäd, oljeväxter, potatis, majs, jordnötter och bomull.

Trädgårdsbruk

Biologisk bekämpning fungerar bra i växthus eftersom det är ganska lätt att kontrollera miljön för att skapa goda betingelser för olika organismer. Det är viktigt att sätta in nyttoorganismen snabbt när en skadegörare dyker upp. På så vis är det lättare för nyttoorganismen att få övertaget. Idag används biologiska metoder i växthus för bekämpning av till exempel växthusspinnkvalster, mjöllöss, bladlöss, trips, ullöss och larver av sorgmyggor, öronvivlar och fjärilar.

Skogsbruk

Inom skogsbruket används biologisk bekämpning bland annat för att minska angrepp av rotticka, en skadegörare som årligen ger upphov till förluster för skogsbruket på 50–100 miljoner euro. Det biologiska bekämpningsmedlet heter Rotstop och hindrar rottickan från att sprida sig och orsakar rotröta i gran- och tallbestånd. Rotstop innehåller levande sporer av en svamp som finns naturligt i våra skogar - pergamentsvampen, Phlebiopsis gigantea. Pergamentsvampen är en rötsvamp som till exempel växer på död ved och gamla timmervältor.

De biologiska bekämpningsorganismerna

Bakterier

Bakterier används med stor framgång som biologiska bekämpningsmedel och kan ha många positiva effekter på växterna. De biologiska bekämpningsprodukterna Cedomon® och Cerall® har, sedan de introducerades i slutet av 90-talet, ersatt ca 1,5 miljoner liter syntetiska svampbekämpningsmedel vid odling av spannmål. Ett annat välkänt exempel är bakterien Bacillus thuringiensis, som används i hela världen mot larver av skadeinsekter.

Insekter och spindeldjur

I växthusodling har man sedan länge tillsatt uppodlade insektspredatorer, parasitoider eller rovkvalster för att bekämpa skadegörare. I växthus kan man skapa goda förhållanden för de naturliga fienderna och biologisk bekämpning är ofta en effektiv åtgärd om det sätts in tidigt. I öppna odlingssystem som täcker stora arealer är det svårare att använda tillsättande biologisk bekämpning. Där kan vi istället utnyttja bevarandebiologisk bekämpning och gynna fiender till växtskadegörarna som naturligt förekommer i miljön.

Nematoder

Nematoder är en slags rundmaskar som kan användas inom biologisk bekämpning då flera arter kan orsaka sjukdomar på skadeinsekter och andra ryggradslösa djur. Vissa nematodarter används idag kommersiellt för bekämpning av sorgmyggor och sniglar. Nematoder kan också bekämpa skadesvampar. Dessa svampätande nematoder har en muntagg, som de sticker in i svampceller för att äta upp cellinnehållet varvid svampcellerna dör. 

Svampar

Antagonistiska svampar är viktiga verktyg inom biologisk bekämpning av växtpatogena svampar. Många antagonistiska svampar återfinns t ex inom släktet Trichoderma där vissa arter utvecklats och saluförts för biologisk bekämpning av växtsjukdomar. De här antagonistiska svamparna kan användas mot jordburna patogener, till exempel arter inom släktena Pythium, Fusarium och Rhizoctonia. Svampar kan också användas ovan jord, ett exempel är Ampelomyces quisqualis som använts mot mjöldagg inom trädgårdsodling.

Jästsvampar har också använts för bekämpning av mögelangrepp vid lagring, till exempel Cryptococcus albidus och Candida oleophila mot arter inom Botrytis och Penicillium vid lagring av frukt. Svampen Clonostachys rosea har visat sig vara effektiv mot flera växtsjukdomar. Bland annat kan den användas mot svampen Fusarium graminearum som orsakar sjukdomar på vete och korn.

Säkerhetsanalys och reglering

Innan ett biologiskt bekämpningsmedel får användas måste det genomgå noggranna säkerhetskontroller för att för att säkerställa att det inte orsakar negativa sidoeffekter på människor eller i miljön.

Säkerhetsbedömningarna skiljer sig åt vid olika typer av biologisk bekämpning

Vid klassisk biologisk bekämpning måste man vara särskilt uppmärksam eftersom en organism som är helt ny för regionen introduceras. Utvärderingen omfattar därför noggranna undersökningar av organismens spridningsförmåga och potential att påverka andra organismer än skadeorganismen. Vid bevarande biologisk bekämpning stimuleras redan förekommande arter, och man kan därför anta att eventuella effekter på icke-målorganismer till stor del är övergående. Bevarande biologisk bekämpning är inte heller reglerad i lag.

Mikroorganism, insekt eller annat djur?

En annan faktor av betydelse för säkerhetsbedömningen är om den använda bekämpningsorganismen är en mikroorganism respektive en insekt eller annat djur. Det finns ganska stora likheter mellan mikroorganismerna och nyttodjuren med avseende på vilka slags sidoeffekter de skulle kunna ha i miljön, men när mikroorganismer tillsätts måste man dessutom lägga stor vikt på att undersöka om de skulle kunna orsaka sjukdom eller toxicitet hos människor.

Godkännande av växtskyddsmedel i Europa

Regelverken i Europa för godkännande av biologiska bekämpningsmedel skiljer sig åt beroende på typ av nyttoorganism. Mikroorganismer för biologisk bekämpning är kategoriserade utifrån det avsedda användningsområdet, som antingen växtskyddsmedel eller biocider (i princip de bekämpningsmedel som inte är växtskyddsmedel), och kräver godkännande som sådana. Efter godkännande av den aktiva mikroorganismen på EU-nivå skall de formulerade bekämpningsmedlen godkännas nationellt. Detta görs numera istället för i enskilda länder i tre större klimatzoner, där Sverige ingår i den norra zonen. För insekterna och andra smådjur finns ingen gemensam europeisk lagstiftning, utan hanteringen av frågan skiljer sig åt mellan olika länder.