Provtagning och analyser

Tidpunkten för provtagning spelar en stor roll för resultatet, särskilt om det är ett ytvatten som ska undersökas. Halterna i vattendrag, speciellt de mindre, kan variera kraftigt från dag till dag, ibland från timme till timme. Det är störst risk för högre halter efter kraftiga regn under spridningssäsongen medan halterna ofta är lägre under perioder med liten användning och vid torra förhållanden. Förändringar i grundvattenförekomster är vanligtvis långsammare än för ytvatten.

En undersökning som syftar till att ge en generell beskrivning av förekomst av bekämpningsmedel i ytvatten bör anpassa provtagningen efter spridningssäsongen. I södra Götaland kan den äga rum från april, när ogräsbekämpningen börjar, till november, när ogräsbekämpningen och höstplöjningen avslutats. I norra Götaland samt Svealand kan spridningssäsongen äga rum från maj till oktober. Det kan vara en god idé att ringa en lantbruksrådgivare (på t.ex. länsstyrelsen eller hushållningssällskapet) om man vill ha uppgifter om spridningssäsongen, hur lång den är, när den är som mest intensiv, och vilka ämnen som sprids i det område där undersökningen ska genomföras. Det underlättar även tolkningen av resultaten.

Ska du däremot undersöka grundvatten så spelar tidpunkten en mindre roll för resultatet eftersom omsättningen av grundvatten är betydligt långsammare, i synnerhet om det är ett djupare grundvatten. Däremot kan det ha betydelse när och i vilken omfattning som vattnet i brunnen/röret omsätts i förhållande till tidpunkten för provtagningen.

Oavsett vilken typ av vatten som undersöks är det viktigt att upprepa provtagningen vid olika tillfällen för att säkerställa resultaten så att inte tillfälligheter har spelat in.

Vid provtagningen är det viktigt att hantera provutrustningen och provet så att innehållet inte påverkas eller förändras från när provet tas tills det kommer till laboratoriet. Börja med att undvika kontamineringar av provutrustningen genom att tänka på hur den förvaras innan och under själva provtagningen. Risken för att provet blir förorenat är stor om du till exempel tar på insidan av locket eller i flaskan, eller lägger flaskans lock på marken under provtagningen. Uppmärksamma också att vissa ämnen kan vara flyktiga medan andra kan fastna på provutrustningen om felaktiga material används.

Genom att ordna så att transporten till laboratoriet sker snabbt (inom ett dygn) och gärna kallt minskas risken för att de ämnen som ska analyseras förändras eller försvinner, exempelvis genom nedbrytning på grund av värme eller mikrobiell aktivitet. Ämnena påträffas ofta i mycket låga halter vilket gör att även minimal kontaminering eller felhantering av provet kan ge stora utslag på resultatet.

Detaljerade instruktioner för hur provtagningen ska gå till, och vad man bör tänka på, brukar skickas med provtagningsflaskorna av det laboratorium som ska utföra analyserna.

För generell vägledning om provtagningsteknik och utformning av provtagningsprogram för olika typer av vatten finns standarder utgivna av ISO (SS-EN ISO 5667-1:2023) som kan köpas via SIS (Swedish Standards Institute).

Många olika ämnen har använts som bekämpningsmedel genom åren, en del har förbjudits och andra har tillkommit. De har använts till olika ändamål och på olika sätt. Vad som är relevanta ämnen att analysera i ett prov beror på om de kan ha hamnat i vattnet som provtas. Hur substanserna sprids till yt- och grundvatten beror på en rad olika faktorer bland annat ämnenas kemiska egenskaper (främst hur starkt de binder till markpartiklar och hur snabbt de bryts ner) och markförhållanden på platsen, läs mer om detta under avsnittet Bekämpningsmedlens spridningsvägar i miljön.

En ledtråd för vilka ämnen som kan vara aktuella att analysera är att närmare titta på vilken typ av användning som har funnits och finns i närområdet. Är det jordbruksanvändning, urban användning eller skogsanvändning som dominerar? Det är många gånger svårt att förutsäga vilka substanser som kan dyka upp eftersom det finns, och har funnits, en stor variation i hur medlen använts, speciellt innan dagens striktare regler för användning och hantering infördes under 1990-talet.

Det finns flera olika ställen att söka information om vilka ämnen som är relevanta utifrån olika frågeställningar.

• Kemikalieinspektionen publicerar årliga rapporter med statistik på sålda kvantiteter av olika ämnen (1986 och framåt). Dessutom finns även en sökfunktion där du kan söka information om användningsområden eller ett visst ämne.
• Genom att använda riskbedömningsverktyget MACRO-DB kan olika substansers risk för läckage till yt- och grundvatten simuleras vilket kan vara till hjälp för att bedöma vilka ämnen som är relevanta att analysera.
• Data på bekämpningsmedel som hittats i den svenska vattenmiljön kan utgöra ett stöd. På webbsidorna för den nationella miljöövervakningen av bekämpningsmedel hos SLU finns sammanställningar där senaste resultaten presenteras, du kan också söka fram fullständiga data på vilka ämnen som hittas i de jordbruksintensiva områdena i Sverige som övervakas. SLU har också en webbtjänst med resultat av analyser som samlats in från olika håll i landet, Regionala pesticiddatabasen. Där kan du välja om du vill titta på ytvatten, grundvatten eller dricksvatten och det finns bland annat information om vilka ämnen som hittas oftast, både i hela landet och på länsnivå. SGU är datavärdar för miljögifter och grundvatten, hos dem finns också data för bekämpningsmedel.
• Om det är ett jordbrukspåverkat vatten som ska provtas så ta kontakt med en erfaren lantbruksrådgivare i regionen, dessa brukar ha stor kunskap om vilka ämnen som används i regionen. Det beror delvis på vilka grödor som odlas men också på vilka insekter och svampar som är aktuella. Även Jordbruksverkets växtskyddscentraler kan ge råd.
   

Bekämpningsmedel påträffas vanligtvis i mycket låga halter i vatten och det är viktigt att labbet som används har metoder för att detektera ämnena i tillräckligt låga nivåer. Ofta vill man jämföra med gränsvärden eller riktvärden för att kunna bedöma om vattenkvalitén med avseende på halten av bekämpningsmedel är acceptabel.

I dessa sammanhang är analysens detektions- och kvantifieringsgränser avgörande. Detektionsgränsen (LOD, limit of detection) för ett ämne i en viss analysmetod är den halt där ämnet med säkerhet kan identifieras. Den faktiska halten vid denna låga nivå kan dock vara ganska osäkert bestämd. Kvantifieringsgräns (LOQ, limit of quantification), även kallad rapporteringsgräns eller bestämningsgräns, är den lägsta halt där man både kan verifiera att ämnet finns i provet och bestämma dess koncentration med en rimlig statistisk säkerhet. 

Dricksvatten

För dricksvattenanalys finns en föreskrift från Livsmedelsverket (LIVSFS 2022:12, baserat på EU:s dricksvattendirektiv 2020/2184 ) som anger att kvantifieringsgränsen ska vara 30 procent av gränsvärdet, eller lägre. För enskilda bekämpningsmedel är gränsvärdet satt till 0,1 µg/l, vilket betyder att detektionsgränsen får vara högst 0,03 µg/l. Undantagen är ämnena aldrin, dieldrin, heptaklor, heptaklorepoxid där gränsvärdet är 0,03 µg/l och alltså kräver en motsvarande lägre kvantifieringsgräns.

Anledningen till att man vill kunna spåra substanser vid lägre nivåer än gränsvärdet är för att kunna upptäcka trender, dvs om halterna är på väg uppåt och närmar sig gränsvärdet så ska man kunna vidta åtgärder i god tid, innan gränsvärdet överskrids och vattnet klassas som otjänligt.

Grundvatten

För grundvatten gäller samma gränsvärde som för dricksvatten, alltså 0,1 µg/l, enligt SGU:s föreskrift SGU-FS 2023:1, baserat på EU:s grundvattendirektiv 2006/118/EG. För både grundvatten och dricksvatten gäller dessutom att summan av halter för enskilda bekämpningsmedel inte får överskrida 0,5 µg/l.

Ytvatten

När det gäller ytvatten finns däremot inget generellt gränsvärde när det gäller förekomst av bekämpningsmedel. Istället har enskilda ämnen sitt eget gränsvärde kopplat till hur giftigt det är för vattenlevande organismer.

Det finns gränsvärden som är lagligt bindande (enligtt EU:s vattendirektiv 2000/60/EG och genom Havs- och vattenmyndighetens föreskriften HVMFS 2019:25) och riktvärden som inte är bindande, utan som från början togs fram av Kemikalieinspektionen för att kunna följa upp Sveriges miljömål. Nu är det Naturvårdsverket som publicerar riktvärden för växtskyddsmedel och CKB som tar fram underlagen. 

Gränsvärden och riktvärdet anger den högsta halt där man inte förväntar sig negativa effekter av ett ämne på vattenlevande organismer. Detektionsgränsen för ämnen som analyseras i ytvatten bör, på motsvarande sätt som för dricksvatten och grundvatten, ligga lägre än riktvärdet för respektive ämne. Några ämnen har dock väldigt låga riktvärden, till exempel gamma cyhalotrin med ett riktvärde på 0,0000045 µg/l. Det är en nivå som kan vara svårt att komma ned till även om analysmetoden är optimerad avseende detektionsgränser. 

När man ska analysera bekämpningsmedel är det viktigt att ställa krav på laboratoriet så att tolkningen av resultaten blir enklare. Självklart bör du kontrollera att laboratoriet är ackrediterat för rätt provtyp (också kallat matris, tex vatten, jord etc). Likaså är det nödvändigt för undersökningen att känna till de detektionsgränser och kvantifieringsgränser, samt mätosäkerhet som gäller, så att du säkert vet att du kan spåra substanserna ner till den nivå som gäller för undersökningen. Några andra saker att tänka på:

• Begär att laboratoriet redovisar svenska namn på substanserna. Det låter som en självklarhet, men är tyvärr inte det. En kemisk identifierare, t.ex. CAS nummer kan också hjälpa till att vara säker på vilket ämne som avses. Observera dock att en och samma aktiva substans kan tillverkas som olika sorters salter, t.ex. natriumsalt eller kaliumsalt och dessa får då olika CAS nummer.
• Begär att laboratoriet tydligt redovisar hur de definierat den lägsta rapporterade analysgränsen. Det finns flera olika begrepp som används av laboratorierna, t.ex. detektionsgräns, bestämningsgräns, kvantifieringsgräns, rapporteringsgräns, och det är inte alltid självklart vad som menas. En del laboratorier anger också en "normal" rapporteringsgräns, vilket alltså inte säkert gäller för just den aktuella analysen. Provets komplexitet varierar och ibland kan rapporteringsgränsen vara högre än den "normala". Det är till stor hjälp vid tolkningen av data om man säkert vet den aktuella nivån för just de prover som analyserats.
• Om aktuell studie är en uppföljande studie så bör minst samma ämnen ingå och detektionsgränsen bör inte vara högre än i de föregående proven. Annars kan man få svårt att dra någon slutsats av resultatet.

Om man ska använda provet för någon form av rättslig prövning krävs en omfattande säkerhet i hela kedjan från provtagning med närvaro av oberoende person från kommun eller polis, märkning, dokumentation som exempelvis fotografier och transport, till analyserna på laboratoriet. Analyserna bör göras som så kallad dokumentär analys av ett, eller möjligen av två olika, ackrediterade laboratorier. Det innebär att provet ska analyseras vid två oberoende tillfällen för att resultatet ska bli så tillförlitligt som möjligt.

Det finns flera olika kommersiella laboratorier i Sverige som analyserar bekämpningsmedel, bland annat ALS Life sciences, Eurofins och SGS Analytics Sweden. Även på SLU görs analyser av bekämpningsmedel i olika matriser:

• OMK-laboratoriet vid SLU - här genomförs alla analyser av bekämpningsmedelsrester som ingår i den nationella miljöövervakningen, dvs analys av matriserna vatten, sediment, nederbörd och luft. Laboratoriet är sedan 1994 ackrediterat av SWEDAC för analys av bekämpningsmedel i vattenprover.
• Inom CKB:s verksamhetsområde Kemisk analyskompetens pågår utvecklingsarbete och analyser av bekämpningsmedel kan göras bland annat i bin, nektar, pollen, växter och jord.