Växtskyddsstigen

Sidan granskad:  2025-05-28

I Alnarpsparken finns en växtskyddsstig. Cirka 61 skyltar är uppsatta på platser där beskrivna växtskadorna brukar uppträda någon gång under året.

Skyltar för studenter och besökare

Skyltarna innehåller text och bild som beskriver en specifik växtskada

Några av skyltarna är av mindre format där endast bild på skadan och skadans namn finns beskrivet.

Under de år som växtskyddstigen har funnits har många studenter använt den i sin utbildning. Övervägande har den fått mycket fin kritik av studenterna som menar att den bidragit både till ökad inlärning som ökat intresse för ämnesområdet.

Syftet med denna växtskyddsstig är också att stimulera besökaren till att upptäcka olika former av växtskador samt öka förståelsen för växtskadegörarnas livsvillkor.

Här finns en nedladdningssida med alla skyltarna.

Växtskydd är kunskapen om växtskador och växtskadegörare och hur man förebygger och bekämpar dessa.

Många olika typer av organismer lever av växter. Vad vi betraktar som skadegörare är beroende av vad som är till nytta eller förfång för oss människor. Vilda djur, insekter eller sjukdomsframkallande organismer (svampar, bakterier, virus och nematoder), som angriper växter, betraktar vi som skadegörare.

De flesta av dessa organismer är storleksmässigt små, men den skada de orsakar är ofta mycket omfattande och kostar samhället stora belopp årligen. I extrema fall kan skörden helt gå förlorad, eller skogen eller parkanläggningen lida mycket svåra skador. Vid all odling är växtskyddsåtgärder av olika slag nödvändiga.

Växter kan också drabbas av olika former av skador beroende på en olämplig miljö. Exempel på detta är köld/värmerelaterade skador, näringsbrist, skador orsakade av luftföroreningar osv.

Viktiga grupper av skadegörare är svampar, bakterier, virus, nematoder, kvalster och insekter.

Skadegörarna ger upphov till typiska symptom som vissnesymptom, deformationer, tillväxthämning, missfärgningar, gnag- och sugskador, fläckar, rötor osv. Längs växtskyddsstigen kommer det att finns många exempel på dessa symptom.

Exempel på svamprelaterade symptom är de missfärgande beläggningar som mjöldagg på rosor orsakar och rosten på rosornas blad. Alm och fruktträd drabbas av vissnesymptom genom almsjuka och blom-och grentorka. Svartfläcksjuka på rosor ger mycket distinkta fläckar, medan fruktträdkräftan ger upphov till djupa grensår, missbildande svulster och även rötor i lagrad frukt.

Nematodrelaterade skador finns rikligt representerade på Alnarp. Rödvioletta bladfläckar, som begränsas av bladnerverna, och med tiden övergår i brunt och slutligen torkar in finner man på ormbunke, krysantemum, anemon, paraplyblomma, balsamblad, pion, etc.

Stjälknematoder ger upphov till missbildningar av olika slag. Stjälkarna blir för-krympta, onormalt förtjockade, bladen krusiga (flox) och lökfjällen blir mörkfärjade (tulpan och hyacint).

Bland insekterna är mångfalden av växtskadegörare stor. Bland de mera välkända grupperna kan nämnas bladlöss, fjärilar och skalbaggar. För de två sistnämnda är det framförallt larverna som orsakar skada genom sitt näringsgnag på växterna. Bladlöss däremot suger växtsaft. Insekter kan ge upphov till en lång rad symtom: gnagskador, sugskador, tillväxthämning, deformationer, gallbildningar, slokande-vissnande plantor, osv

Kvalster suger också växtsaft, vilket leder till att bladen tappar sin lyster och ser matta ut. Plantornas tillväxt hämmas och bladen vissnar. I vissa fall bildas en korkartad beläggning. Vissa kvalster orsakar gallbildningar i form av små svulster, filtbeläggning o.dyl.

För att kunna vidta korrekta åtgärder måste orsaken till uppkomna växtskador fastställas – man måste ställa diagnos. Skadans utseende är vägledande, var på plantan skadan finns, när under säsongen symtomen uppträder. Att hitta och identifiera skadegöraren är ofta nödvändigt. Ofta är symtomen komplexa och kan ge utrymme för flera tolkningar.

Vad kan vi göra för att minska angreppens omfattning?

Vi kan döda skadegöraren genom att spruta med kemiska bekämpningsmedel. Problemet är att man då ofta dödar andra, kanske nyttiga, organismer och stör den ekologiska balansen.
Vi kan lära av hur naturen själv löser dessa problem. Vi kan utnyttja skadegörarnas naturliga fiender och öka möjligheterna för dem att föröka sig. Detta kallar vi biologisk bekämpning.
Vi kan se till att växterna är fria från inre skadegörare när de planteras, och bara använda friska frön vid sådd.
Vi kan odla växter som är motståndskraftiga eller resistenta mot angrepp av olika slag.
Vi kan behandla växterna på bästa sätt, så att de är i god tillväxt och har tillräckligt med vatten och näring. Eventuella skadeangrepp tas bort så tidigt som möjligt för att förhindra vidare spridning.
Många gånger måste vi kombinera olika metoder med varandra. Givetvis är det också viktigt att kunna förebygga angrepp. Förutom att känna till växtens krav, är det nödvändigt att vi har god kunskap om skadegörarnas, och också nyttoorganismernas, biologi. Endast med ökad kunskap kan vi nå framsteg.

Vad gör vi på SLU, institutionen för växtskyddsbiologi?

På institutionen för växtskyddsbiologi bedrivs bl.a. forskning om olika skadegörare, hur dessa kan förebyggas och bekämpas samt om växternas mottaglighet för skadegörare. Det görs också inventeringar av nya skadegörare. 

Vi svarar också för undervisningen i växtskydd för våra trädgårdsstudenter. Här behandlas skadegörare i frukt, bär, frilandsgrönsaker, park och plantskola samt i växthuskulturer. Vi ger också speciella kurser i växtskyddsdiagnostik på trädgårdsområdet. 

Besök institutionens webbplats.

Kontakt