Biokol kan binda mer än bara oönskade mikroorganismer hos djur
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) testade om biokol i fodret kan hämma sjukdomen koccidios hos slaktkycklingar. Men resultaten visade att biokolet istället minskade vissa typer av nyttoorganismer.
Biokol är ett kolrikt material som produceras genom att hetta upp organiskt material vid mycket hög temperatur (vanligtvis mer än 300 grader Celsius) med begränsat eller inget syre. Den egenskap hos biokol man framför allt önskar utnyttja i utfodringssammanhang är förmågan att binda till sig ämnen till följd av sin höga porositet och adsorptionskapacitet.
Koccidios är en infektionssjukdom av stor ekonomisk betydelse i fjäderfäproduktion. Den orsakas av flera olika arter av encelliga parasiter av släktet Eimeria. Parasiterna invaderar celler i tarmslemhinnan i olika delar av tarmarna där de förökar sig inuti tarmcellerna och orsakar skada. Parasitens livscykel avslutas med att så kallade oocystor (parasitägg) utskiljs från tarmslemhinnan och utsöndras via avföringen för att infektera nya kycklingar. För tillfället är den vanligaste strategin för att kontrollera sjukdomen bland slaktkyckling att använda kemiska fodertillsatser, så kallade koccidiostatika. Men kontinuerlig tillförsel av koccidiostatika för med sig risken att parasiterna utvecklar resistens mot dem och gör dem ineffektiva. Därför behövs hållbara alternativ för att kontrollera koccidios.
En grupp forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) utforskade möjligheten att använda biokol för att förebygga koccidios hos slaktkycklingar i en studie som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Veterinary Parasitology. Forskarna undersökte om biokol i fodret kan binda parasiten och därmed hämma infektionen, alternativt om tillsats av biokol kan motverka de negativa effekterna på tarmfloran som uppkommer till följd av Eimeria-infektionen.
Två procent biokol av foderkvalitet tillsattes i slaktkycklingars foder och utfodrades till icke-infekterade eller Eimeria tenella-infekterade slaktkycklingar. Resultaten visar att biokol inte hämmar parasiten från att invadera blindtarmsslemhinnan då utfallet av infektionen, till exempel antalet oocystor i blindtarmen eller avföringen var densamma för kycklingar som utfodrats med en foderstat med eller utan biokol.
Intressant nog verkade biokol snarare minska mängden potentiellt gynnsamma bakterier tillhörande familjerna Lactobacillaceae and Bifidobacterioceae. Den här effekten har potential att förvärra de skadliga effekterna av en Eimeria-infektion som på ett liknande vis minskar dessa familjer, medan den samtidigt ökar mängden potentiellt sjukdomsalstrandebakterier tillhörande familjerna Enterobacteriaceae och Clostridiaceae.
Resultatet visar att denna typ av biokol inte är lämplig för att kontrollera koccidios hos slaktkycklingar. Men, mot bakgrund av att egenskaperna hos biokol beror på flera faktorer, som råmaterial, produktionstemperatur och aktivering, så behövs mer inblick i hur dess egenskaper kan påverkas för att skapa den fodertillsats som behövs.
Studien finansierades av Stiftelsen lantbruksforskning och Stiftelsen Svenska Kycklinguppfödare.
Länk till publikationen
Nathaniel Nutsugah, Robert Söderlund, Emma Ivarsson, Osama Ibrahim, Anna Lundén, Helena Wall, Eva Wattrang, Dietary biochar affected prokaryotic and eukaryotic caecal microbes in broiler chickens challenged with Eimeria tenella,
Veterinary Parasitology, Volume 347, 2026, 110887, ISSN 0304-4017
AI har använts som stöd vid översättning av texten till svenska.
Kontakt
-
Person