En fästing kryper på ett grönt blad. Foto.
Studien är ett bra exempel på hur man kan bedöma risker för folkhälsa genom att samarbeta med djurägare för att få in prover från sällskapsdjur. Att tillämpa en One Health-strategi kan på det här sättet utöka övervakningskapaciteten i glesbefolkade länder som Sverige. Foto: Holger Krisp, Wikimedia Commons*

Fästingar i norr – vilka smittor bär de på?

Sidan granskad:  2026-06-10

I samarbete med djurägare har forskare samlat in fästingar från norra Sverige. Metoden ger större möjligheter att bedöma risker för folkhälsan när det gäller sjukdomar som sprids via fästingar, enligt en studie vid Sveriges lantbruksuniversitet i samarbete med Statens veterinärmedicinska anstalt.

Fästingar, inklusive allmän eller vanlig fästing Ixodes ricinus, och taigafästing Ixodes persulcatus, är blodsugande parasiter och kända vektorer för en hel del smittämne som kan drabba både djur och människor. Deras utbredning påverkas av några faktorer, bland annat vädret och tillgång till värddjur. De flesta faktorerna påverkas i sin tur av klimatförändring och andra mänskliga faktorer, som till exempel ökade resor.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i samarbete med Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har studerat utbredningen av fästingar i de mest klimatkänsliga områdena i Sverige, det vill säga i de norra delarna av landet. Inom ramen för medborgarforskning samlades cirka 1600 fästingar in år 2018 och 2019. De flesta fästingarna hittades på hundar, katter och människor.

Förekomst av fästingburna smittämnen undersöktes med hjälp av en så kallad PCR-baserad teknik (Polymerase Chain Reaction) med hög kapacitet som samtidigt kan påvisa upp till 48 stycken olika smittämnen.

De vanligaste smittämnena som hittades år 2018 var:

  • Rickettsia helvetica (16 procent av fästingarna),
  • Borrelia afzelii (6 procent),
  • Borrelia garinii (6 procent) hos I. ricinus samt
  • R. helvetica (17 procent) hos I. persulcatus.

År 2019, när fästingar samlades endast från de tre nordligaste svenska län (Norrbotten, Västerbotten och Jämtland), det mest vanligt förekommande smittämne var:

  • R. helvetica (5 procent),
  • Neoehrlichia mikurensis (4 procent) och
  • B. garinii (4 procent) för I. ricinus och
  • B. garinii (18%) för I. persulcatus.

Även andra smittämnen påvisades, till exempel Uukuniemi-virus, Anaplasma phagocytophilum och Babesia spp., men på lägre andel av undersökta fästingar.

Studien visar att tack vare medborgarforskning man kan samla in data från stora områden där det inte är genomförbart att samla in fästingar på ett traditionellt sätt (det vill säga genom flaggning som innebär att man samlar in fästingar genom att dra ett vitt tyg bakom sig). De vanligaste påvisade smittämnena drabbar människor (framför allt olika typer av borrelia och rickettsia). Det här är ett bra exempel på hur man kan bedöma risker för folkhälsa genom att samarbeta med djurägare för att få in prover från sällskapsdjur. Att tillämpa en One Health-strategi kan på det här sättet utöka övervakningskapaciteten i glesbefolkade länder som Sverige.

*Bilden ovan är licensierad under Creative Commons Attribution 3.0 Unported license. Holger Krisp, CC BY 3.0 https://creativecommons.org/licenses/by/3.0

Länk till publikationen

Grandi, G., Han, S., Ullman, K. et al. High-throughput screening for tick-borne pathogens in Ixodid ticks collected through crowdsourcing in northern Sweden. Acta Vet Scand 68, 14 (2026). 

 

 

Kontakt