Peter Lundqvist firar 50 år på SLU

Hur känns det att ha varit på SLU i 50 år? Trodde du att du skulle vara på samma ställe så länge?

Det känns väldigt bra att ha tillbringat mitt yrkesverksamma arbetsliv vid SLU då det gett mig stora möjligheter till personlig utveckling och inspirerande arbetsuppgifter under stor frihet!

När jag som 21-åring anställdes som försökstekniker vid dåvarande Lantbrukshögskolan kunde jag aldrig föreställa mig att jag skulle bli kvar så länge. Jag tror att min bakgrund och uppväxt inom jordbruk / trädgårdsodling, spännande arbetsuppgifter redan från början och möjligheter att på kvällstid & helger studera vid Lunds universitet gav mig unika förutsättningar för en framtid som jag tidigt kunde påverka mot de frågor jag var engagerad i, dvs sektorns arbetsmiljö, arbetsvillkor och utveckling.

Hur firar du?

Det är inget jag firar mer än att stanna upp och reflektera över vilket fantastiskt arbetsliv jag fått uppleva och vilka spännande utmaningar som finns kvar.

Vilka är dina starkaste minnen?

Det finns många starka minnen, de flesta positiva, men det har inte alltid varit lätt att utveckla ett forskningsfält som periodvis haft låg prioritet inom SLU. Personliga framgångar som en doktorsexamen (1988), docentur vid LTH / Lunds universitet (1993) och professur i arbetsmiljöteknik (1999) och arbetsvetenskap (2007) vid SLU. Att få arbeta inom fakultetsledningen i Alnarp med professor Roland von Bothmer under ett antal år var en otrolig rolig och utvecklande period, liksom att under 9 år jobba som prefekt med en härlig personal. Lika starka minnen har jag från möten med studenter, lantbrukare, trädgårdsodlare, anställda, men också andra forskare och kollegor i Sverige och runt om i världen.

Hur tror du att det kommer se ut på SLU om 50 år?

Det är ingen lätt fråga, men SLU har med stor sannolikhet en viktig roll även i framtiden. Jag hoppas innerligt att man aldrig släpper den nära dialogen och interaktionen med och omsorgen om människorna som producerar våra livsmedel och vårdar våra naturresurser. Jag skrev en gång en debattartikel om att SLU borde bli Sveriges matuniversitet och att ta för sig mer istället för att tappa mark till andra universitet, men oavsett vad som händer är jag stolt över mitt bidrag som forskare, lärare och debattör för att stötta och uppmärksamma de verksamma inom sektorn.

Vad händer för dig nu?

Jag har en tidsbegränsad anställning på deltid som rullar vidare allt eftersom jag får externa uppdrag och projekt och så länge det känns meningsfullt och uppskattas av SLU och sektorns olika aktörer fortsätter jag, ett år i taget. Har nyligen avslutat värdskapet för en internationell konferens om lantbrukares arbetsmiljö och hälsa, jobbar nu vidare med ett uppdrag om den gröna omställningens arbetsmiljökonsekvenser inom lantbruket, skriver på en liten bok om lantbrukares psykiska hälsa och engagerar mig i ”Lantlyftet” - sektorns satsning på en bättre arbetsmiljö inom sektorn.

Mitt nuvarande arbete och engagemang för lantbrukares psykiska hälsa och välmående känns som det viktigaste och roligaste jag gjort – där finns mycket mer att göra!