Kvävehalt

Kvävet kan t.ex. förekomma som NH₂ -grupper knutna till C-atomer. I takt med nedbrytningen av det organiska materialet i marken mineraliseras det organiskt bundna kvävet och övergår till ammonium - (NH₄⁺) eller nitratform (NO₃^-).

Proportionerna mellan kol och kväve varierar mellan olika material

Halten kväve följer därför kolhaltens variationer rätt väl. Emellertid kan proportionen C:N variera mellan olika marker och olika typer av organiskt material. I skogsmarkens humuslager är C/N-kvoten ca 20, men med variation från upp mot 100 i vissa sorters färsk förna, t.ex. barkflagor, till ca 10 i väl nedbruten organisk substans.

Den hårda konkurrensen om kväve är orsak till att halterna ammonium- och nitratkväve i marker med höga C/N-kvoter är mycket låga. Mineraliserat kväve binds under sådana omständigheter omedelbart till andra markorganismer. Detta betyder också att utlakningen av kväve från skogsekosystem naturligt är mycket låg.

Bestämning av kvävehalten

Sedan 1993 bestäms kvävehalten i de lufttorkade jordproven i en CNS-analysator, där provet förbränns och förbränningsgaserna separeras, varefter gasmängderna bestäms med en termisk konduktivitetsdetektor (länk till Wikipedia). Kvävehalten anges i viktprocent av torrsubstanshalten. Torrsubstanshalten i sin tur bestäms genom att väga in ett lufttorkat delprov (w₁), sedan låta provet torka i 105 °C i 16-24 timmar och sedan väga provet igen (w₂). Torrsubstanshalten fås sedan genom att dividera w₂ med w₁.