Utbytbara baskatjoner
Mängden baskatjoner beror på markens förmåga att binda katjoner och på tillförsel och förluster. Tillförsel sker via vittring, atmosfärisk deposition och mänsklig aktivitet (t.ex. gödsling). Förluster sker genom utlakning samt växters upptag och skörd.
Markpartiklarna är elektriskt laddade och kan därför vid sin yta binda olika joner- som finns lösta i markvätskan. Bindningen är ospecifik, vilken laddad jon som helst med en laddning som är motsatt den som finns på ytan kan delta i bindningen. En jon är inte heller bunden till en viss laddning på partikelytan. De elektrostatiskt bundna jonerna är utbytbara och kan byta plats med andra laddade joner.
De utbytbara jonernas betydelse i marken
Genom utbytesprocesser står de utbytbara jonerna i jämvikt med markvätskan. Ändras markvätskans sammansättning ger detta direkt återverkningar på sammansättningen av de utbytbara jonerna. Ett exempel på detta är sur deposition med nederbörd som leder till sänkt pH i markvattnet och ökad utlösning av Al(3+) i markvattnet som i sin tur konkurrerar ut bundna baskatjoner. Därigenom buffrar de utbytbara baskatjonerna markvatten och grundvatten mot pH-sänkningar.
De utbytbara jonerna kan genom utbytesprocesser tas upp av växter och är därför viktiga ur växtnäringssynpunkt. Upptaget sker så att växten genom roten utväxlar baskatjoner mot väte (H+), respektive anjoner mot bikarbonat (HCO3-) eller hydroxid (OH-). Eftersom växten tar upp fler positiva joner än negativa så leder växtupptaget till biologisk markförsurning. I de fall växternas upptag återgår till marken genom nedbrytning av döda växtdelar kompenseras försurningen. Den biologiska försurningen är i dessa fall endast temporär. I regel skördas dock växter varigenom biomassa och dennas innehåll av upptagna joner bortförs från växtlokalen. I dessa fall permanentas den biologiska försurningen.
Ett flertal undersökningar har visat att de bortförande processerna i många ekosystem, bl.a. svensk skogsmark, idag är större än de tillförande. Därigenom minskar såväl förrådet av baskatjoner (länk till Wikipedia) som basmättnadsgraden (länk till www.skogen.se) i marken.
Bestämning av utbytbara baskatjoner
De utbytbara baskatjonerna bestäms genom att först väga in 2,00 g humus eller 15,00 g mineraljord i en 250 ml skakflaska av polyeten. Därefter tillsätts 100 ml 1N NH4OAc-lösning (buffrad till pH 7,0). Provet skakas 90 minuter i en skakmaskin. Suspensionslösningen filtreras genom pappersfilter (askfritt filtrerpapper, Munktell 00K, diameter: 18 cm). Koncentrationen av baskatjoner i 10 ml av extraktionslösningen analyseras med en ICP-AES (induktivt kopplad plasmaemissionsspektrofotometer med kvantifiering genom emissionsspektroskopi).
Kontakt
-
PersonJohan Stendahl, prefekt och forskareSkogsmarkens biogeokemi