Kort beskrivning av de jordmåner inom WRB-systemet som är vanliga i Sverige

I många fall kräver bestämningen av jordmåner en bedömning av jordens färg.

Färgbestämningen görs genom att jordprovet jämförs med en standardi­serad färgkarta; Munsell® Soil Color Chart.

De jordmåner inom WRB-systemet som beskrivs här används i frekvenskartorna på sidan Jordmåner.

Kartan är upp­byggd med färgprov som klassas med hjälp av tre storheter:

• hue (färgton) som beskriver jordprovets kulör i förhållande till färgerna röd(R), gul(Y), grön, blå och purpur (de senare tre färger­na används inte inom MI)

Högre siffra innebär gulare färg på de aktuella färgkartorna: 5YR, 7.5YR och 10YR;

• value (ljushet) som avgör hur ljus respektive mörk färgen är.

Högre siffra innebär högre ljushet;

• chroma (färgintensitet) som är ett mått på färgens mättnad.

Högre siffra innebär större mättnad.

Varje färgprov i färgkartan har en specifik beteckning, exempelvis ”10YR 3/1”, där hue är 10YR, value är 3 och chroma är 1. Färgbestämningen görs på ett väl genomfuktat jordprov och inte direkt i solljus. En tumregel är att jordprovet bör ha samma fuktighetsgrad som vid rullning för texturbestämning. Alla färgkriterier som anges avser följaktligen fuktigt prov.

Begrepp i nedanstående text som anges i kursiv stil, förklaras under ’Diagnostiska horisonter, egenskaper och material’.

Histosol

Jordar som utgörs av organiskt material som är:

• 10 cm eller mäktigare från markytan till berggrund, alternativt till överytan på ett lager med sten och block vars mellanrum fylls ut av organiskt material;
  
           eller
  
  
• 40 cm eller mäktigare och med en övre gräns inom 40 cm från markytan (om annat jordlager överlagrar det organiska materialet).
  
  De flesta histosoler i Sverige är mosse- eller kärrtorvjordar.

Leptosol

Grunda jordar med häll inom 25 cm djup från markytan eller jordar med mycket låg andel (< 20 vol-%) finmaterial (< 2 mm) inom 75 cm och har inte någon spodic-horisont. 

Gleysol

Gleysoler är jordmåner där hög grundvattennivå och närvaro av or­ga­niskt material orsakar reducerande förhållanden under längre eller kortare perioder i ett minst 25 cm mäktigt markskikt som börjar inom 40cm från mine­ral­jordens övre gräns. Detta leder till bildning av gleyfärger. Jorden kan ha en lukt som påminner om gasol.

Podzol

Jordar där podsoleringsprocessen gett upphov till en vit­tring av markpartiklarnas ytskikt i mineraljordens övre del (E-ho­ri­son­ten eller blekjorden) och en ackumulation av humus, aluminium- och järn­(hydr)oxider i B-hori­son­ten (rostjorden). För att jordarna ska klassi­fi­ce­ras som Podzol måste ackumulationen i B-horisonten vara så kraftig att kri­te­rierna för en spo­dic-­horisont uppfylls. Det innebär att jordar med tydligt ut­vecklad E- och B-horisont – men utan diagnostisk spodic-ho­ri­sont – ham­nar i jord­måns­grupperna Arenosol eller Regosol.

Umbrisol

Umbrisolerhar en mäktig och välutvecklad mörkfärgad A-horisont, ofta med påtagligt hög koncentration av organiskt material. A-horisonten har en måttligt till väl utvecklad aggregatstruktur (umbric- eller mollic-horisont). A-horisonten kan överlagras av förna-/S-lager och Of-skikt med < 10 cm mäktighet.

Cambisol

Cambisoler utvecklas i medel- till finkorniga jordar. Jordmånen är relativt svagt utvecklad och övergångarna mellan horisonterna är ofta gradvisa på grund av intensiv aktivitet hos daggmaskar och andra grävande markdjur. Detta och den finkorniga texturen leder till en aggregatstruktur. Horisontut­veck­lingen har gått så långt att det finns en tydlig skillnad i struktur mellan B- och C-horisont, d.v.s. kraven för en cambic-horisont ska vara uppfyllda. Cambic-horisonten skall börja inom 50 cm från markytan och ha sin nedre gräns minst 25 cm under markytan.

Arenosol

Arensoler är sedimentjordar med hög eller låg sorteringsgrad (moräner kan således inte ingå i Arensosoler). Arenosolerna karaktäriseras av en mycket hög andel (≥70 vikt-%) sorterad grovmo, mellansand och/eller grovsand av finjorden (< 2 mm) ned till en meter under markytan. Andelskravet ökar om lera förekommer, t.ex. till 85 vikt-% vid 15 vikt-% lerhalt. Den sammanlagda mäktigheten av skikt med finare textur (< grovmo) skall underskrida 15 cm. Den grov­korniga tex­tu­ren leder till svag utveckling av A-, E- och B-horisonterna, låg vat­ten­hål­lande förmåga och hög vattengenom­släpp­lighet. Innehållet av grus, sten och block, inom 1 m från markytan, ska vara mindre än 40 volym-%, men är normalt mycket mind­re och utgörs huvudsakligen av grus.

Regosol

Regosoler har så svagt utvecklade horisonter att de inte uppfyller kraven för någon av de diagnostiska horisonterna eller andra kriterier som är ty­pis­ka för de andra jordmånsgrupperna. Regosoler är en vanlig jord­måns­grupp i Sverige. Texturen kan vara alltifrån ler till grovsand. No­tera dock att om tex­­­­turen domineras av sand+grovmo är Arenosol en möjlig jord­måns­grupp och om grus-, sten- och block-innehållet är > 80 volym-% klassas jord­­månen som Leptosol.