Hur utomhuspedagogiken blir en global rörelse
Veronica Morin och Sara Eriksson från Naturskolan i Sollentuna deltog på den första Global Conference on Nature Education for Children (GCNEC), i Yancheng, Kina. Här kommer deras tankar från konferensen.
Startskottet för global konferens om lärande ute, barns naturkontakt och samarbete över nationsgränser
I takt med att klimatförändringarna accelererar och barns vardag blir alltmer digitaliserad växer oron över att barn tappar sin relation till naturen. Utomhuspedagogik, som länge haft en viktig roll i många utbildningssystem, lyfts nu fram som en nyckelstrategi för att stärka barns hälsa, lärande och hållbarhetsmedvetande. Den internationella utvecklingen visar att länder över hela världen börjar se naturbaserad pedagogik som ett gemensamt ansvar – inte bara för barnens skull utan också för planetens framtid.
Ett tydligt tecken på detta är den första Global Conference on Nature Education for Children (GCNEC), i Yancheng, Kina som i november 2025 samlade utbildningsorganisationer och experter från 12 olika länder, bland annat Kina, Sverige, Norge, Tyskland, Grekland och Sydafrika. Konferensen var ett internationellt möte där deltagarna kunde dela kunskaper, diskutera framtidens pedagogik och utforma gemensamma lösningar. Genom tal, temaföreläsningar och praktiska workshops fick besökarna både teoretiska perspektiv och konkreta metoder att ta med hem till sina egna verksamheter. Syftet var att förena forskning, praktik och globalt samarbete i en tid då utomhuspedagogik är viktigare än någonsin.
På plats från Sverige var Veronica Morin och Sara Eriksson från Naturskolan i Sollentuna med ett föredrag om naturskoleverksamhet och två workshops med fågeltema.
Utifrån konferensens innehåll framträder flera likheter mellan ländernas arbete. Vi delar en gemensam oro för klimatet och för att barn vistas allt mindre utomhus. Målet är också gemensamt: att förbättra barns relation till naturen genom hållbara och barncentrerade pedagogiska metoder. Samtidigt finns det skillnader i erfarenhet och tradition. Vissa länder, särskilt i Norden, har en lång historia av utomhuspedagogik, medan Kina befinner sig i en mer expansiv utvecklingsfas. För Kina är konferensen därför inte bara ett forum för kunskapsutbyte utan även ett sätt att positionera sig som en aktiv och betydande aktör inom internationell utomhuspedagogik.
Arrangörerna bakom GCNEC vill framförallt skapa en global plattform där länder kan lära av varandra och där utomhuspedagogiken får en starkare och mer sammanhållen röst. De söker stöd i form av internationellt samarbete, nya idéer, forskningsrön och praktiska exempel som kan inspirera till förändring. De strävar efter att utveckla ett globalt nätverk som kan bidra till djupare kontakt mellan barn och natur och som tillsammans kan arbeta för en mer hållbar framtid.
I en tid präglad av ekologiska och sociala utmaningar blir utomhuspedagogiken inte enbart en undervisningsmetod, utan en global rörelse. Konferensen visar att förändring är möjlig när länder möts, lär av varandra och gemensamt verkar för att stärka barnens plats i naturen. Det är genom sådana initiativ som frön av hopp kan sås – för barnen, för pedagogiken och för planeten.
Zhao Lei från Nanchang Yulei Forest Kindergarten i Kina:
Mina intensiva dagar på den globala konferensen om lärande
En vecka i Kina på Global conference on outdoor education for children.. Att delta på konferensen var långt mer än bara ett professionellt uppdrag – det var en djupdykning i både lärande och kultur, och ett tillfälle att växa både som pedagog och som människa.
Konferensen inleddes med ett fullspäckat schema: Flera internationella talare höll inspirerande föredrag om sina tankar och erfarenheter av lärande utomhus. Jag och min kollega, Sara Eriksson, höll ett föredrag om vår verksamhet på Naturskolan och vårt arbetssätt. Det var nervöst men otroligt inspirerande — att stå inför en internationell publik på 600 + 1 miljon via live stream är svårt att greppa.
Dag 2 hölls 13 workshops varav vi ledde två stycken med fågeltema. Deltagarna var otroligt engagerade och många diskussioner om hur de skulle kunna ta övningarna och aktiviteterna hem till sina elever följde. Det var fantastiskt att få interagera direkt med kollegor från andra länder, diskutera utmaningar, och tillsammans utforska konkreta metoder för att integrera naturbaserat lärande i förskola och skola.
Sista dagen på konferensen for vi iväg på verksamhetsbesök till en nystartad förskola och sedan vidare till Yancheng kindergarten teachers college, där jag tillsammans med min kollega och representanter från Norge och Danmark deltog i en paneldiskussion om hur lärarutbildningen kan utformas för att få in mer utomhuspedagogik och vad förskolor kan göra för att få en mer utomhuspedagogisk approach. Att sitta där, tillsammans med ledande forskare och praktiker, och bolla idéer — gav insikter om hur lika vi ändå tänker kring pedagogikens roll i ett hållbart samhälle och hur utomhuspedagogik kan bidra till barns välbefinnande, miljömedvetenhet och kreativitet.
Men höjdpunkten kanske var besöket till ett naturcenter mitt i en skogs-stadspark i Peking, Guangyanggu Urban Forest Park. Den lugna grönskan, fågelkvittret och harmonin mellan människa och natur gjorde starkt intryck. Vi diskuterade hur deras naturcenter kan fungera som bro mellan staden och naturen, och hur det kan vara plats för både undervisning och fritid, för barn och vuxna. Och hur viktigt det är att göra naturen tillgänglig för alla!
Reflektioner och insikter
De här dagarna var intensiva — det kändes ibland som om jag var i 10 000 tankar samtidigt. Men det är just det som gjorde det så värdefullt. Jag kom dit med vissa idéer, men lämnade med många fler.
Jag insåg hur globalt engagerade vi är i att utveckla pedagogik som ger bästa möjliga förutsättningar för barn och elever att lära. Många ser utomhusvistelse som en central del i barns lärande och utveckling. Så många som strävar åt samma håll och jag känner mig hoppfull inför framtiden! Jag har knutit kontakter med andra pedagoger och forskare som jag nu vill fortsätta samarbeta med och att inse att mina erfarenheter har ett värde även på andra sidan jordklotet, det är stort!
/ Veronica Morin
Fler ”Tankar om naturvägledning”-texter från CNV:s gästskribenter hittar du här.

Kontakt
-
SLU Centrum för naturvägledning (CNV)