Landskapsarkitektur

Att utforma landskap och upprätthålla deras värden har både ekologiska, sociala och estetiska aspekter. landskapsarkitektur är därför, i likhet med andra miljögestaltande discipliner, beroende av kunskaper av vitt skilda slag.

Både kunskaper om naturfenomen som studeras med naturvetenskapliga metoder, kunskaper om människors upplevelser och beteende som studeras med samhällsvetenskapliga metoder, och kunskaper om landskapets historia - det urbana landskapet inbegripet - som studeras med historieforskningens metoder.

Forskningen har således koppling till en mängd väsensskilda akademiska discipliner. Den hålls samman av en ambition att utveckla kunskaper till stöd för landskapsarkitekter i sin yrkesutövning, dvs forskning för landskapsarkitektur eller genom landskapsarkitektur.

Ett särskilt forskningsområde gäller frågeställningar kring själva yrkesutövningen, kring landskapsarkitektens mission: att initiera förändringar till det bättre i den fysiska miljö som utgör ramen för våra liv. Teoribildning inom de miljögestaltande disciplinerna, samt de yrkesspecifika och visuellt  orienterade problemlösningsmetoderna, är därför centrala.

Avdelningen stöds av fakulteten i sin strategiska utveckling av ämnet landskapsarkitektur genom följande fyra ämnesområden/forskargrupper:

• designteori,
• fysisk planering
• landskapsförvaltning,
• professionens praktik.