 
			När skogsbrand möter krig – vad Sverige kan lära av Ukraina
När bomber faller tänds fler bränder än bara de på slagfältet. I Ukraina har kriget förvandlat hela landskap till eldfängda zoner – och mitt i detta försöker forskare förstå vad det betyder för framtidens krisberedskap.
Maksym Matsala, forskare vid SLU, kartlägger hur skogsbränder sprider sig i krigsdrabbade områden. Hans arbete med satellitdata visar hur beskjutning, döda träd och övergivna jordbruksmarker skapar en ny typ av brandrisk – en där elden inte längre går att nå eller kontrollera.
Vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) arbetar Jenny Sander, biolog och brandekolog, med att stärka Sveriges förmåga att hantera skogsbränder. Efter över tjugo års erfarenhet av både naturvårdsbränning och strategier för att förbättra Sveriges brandberedskap fokuserar hon i dag på att bygga broar mellan forskning, myndigheter och markägare.
Tillsammans ger de två perspektiv från helt olika verkligheter – det krigsdrabbade Ukraina och de svenska skogarna – men med ett gemensamt mål: att stärka samhällets motståndskraft när elden kommer.
Bränder som inte går att släcka
I stora delar av Ukraina ligger marken fortfarande full av oexploderad ammunition, vilket gör många skogsområden omöjliga att nå. När artillerield bryter upp trädens kronor släpps mer ljus in till marken och snabbväxande växtlighet tar över. Resultatet blir djupare lager av brännbart material och bränder som sprider sig snabbt – ibland till och med över vägar.
Matsala påpekar att problemet inte bara handlar om själva kriget, utan också om ett långvarigt system som fokuserar mer på reaktion än på förebyggande arbete.
– Historiskt har skogsförvaltningen förlitat sig på att släcka när det redan brinner. Men beredskap handlar om att forma landskapet innan det händer, säger han.
Svensk beredskap – stark respons, svagt förebyggande
I Sverige ser förutsättningarna helt annorlunda ut. Skogarna är tillgängliga, vilket gör att räddningstjänsten snabbt kan nå de flesta bränder, och flygande resurser kan sättas in när det behövs. Stora skogsbränder är därför sällsynta. Men även här, säger Jenny Sander, finns en obalans mellan reaktivt släckarbete och förebyggande åtgärder.
Skogsbränderna 2018 visade hur snabbt Sveriges räddningskapacitet kan bli överbelastad när flera bränder bryter ut samtidigt. Sedan dess har MSB stärkt den nationella beredskapen genom att förbättra samordningen mellan räddningstjänster vid större insatser via regionala ledningscentraler. Myndigheten har också byggt upp förstärkningsresurser och förbättrat systemet för internationellt stöd, så att hjälp snabbare kan mobiliseras och koordineras vid behov.
– Där samarbetet mellan räddningstjänst och skogssektorn redan fanns kunde bränderna begränsas mer effektivt, säger Sander.
Privat ansvar – gemensam nytta
Matsala menar att Sverige har en viktig fördel: privat skogsägande.
– När skogen ägs lokalt finns både ansvar och motivation att skydda den. I Ukraina ägs all skog av staten – och när något tillhör alla, tillhör det ofta ingen, säger han.
Sander håller med, men betonar att ägandet också innebär ansvar.
– Skogsägare bär redan ett stort ansvar för att förebygga och övervaka bränder på sin mark. Det fungerar bra för många, men vi behöver tydligare riktlinjer och mer stöd så att alla har verktygen för att ta det ansvaret, säger hon.
MSB samarbetar därför med Skogstyrelsen för att samla viktiga aktörer och ta fram gemensamma rekommendationer. Målet är att ge skogsägare praktiska verktyg och tydlig vägledning för att stärka sin beredskap – långt innan en kris uppstår.
När elden blir en del av lösningen
Både Sander och Matsala lyfter fram naturvårdsbränning som ett viktigt verktyg. I Sverige används metoden främst för att gynna biologisk mångfald, men den kan också minska risken för omfattande och intensiva bränder.
– En välplanerad naturvårdsbränning kan hålla brandintensiteten låg i upp till 20 år. Men det kräver planering och att allmänheten förstår nyttan – vi måste prata mer öppet om elden som ett verktyg i skogsförvaltningen, säger Sander.
Samarbete över gränser
Även om kriget i Ukraina är en extrem situation ser båda forskarna kunskapsutbyte som avgörande. För Sverige handlar det om att lära i tid.
För Sander handlar beredskap om mycket mer än skogsbränder.
– Motståndskraftiga skogar och ett starkt samarbete – både lokalt och internationellt – gör samhället robust, oavsett om nästa kris handlar om brand, översvämning eller storm, säger hon.
Vidare läsning
Fem lärdomar Sverige kan dra från Ukraina för framtidens brandberedskap.
Kontakt
- 
        PersonMaksym Matsala, ForskareInstitutionen för sydsvensk skogsvetenskap