När längtan efter att vara ute blir en karriärväg

Kanske är det därför han är ett så bra exempel på att Forest & Landscape inte bara är för den som kan skilja en tall från en gran på 50 meters håll. För Esaias började allt med något betydligt enklare:

en längtan efter att vara utomhus mer.

– Jag pluggade psykologi och sociologi ett år, berättar han. Men jag insåg att jag saknade att vara ute. Jag ville jobba med något konkret, något som kändes… viktigt.

En kompis nämnde kandidatprogrammet Forest & Landscape. Esaias började googla, läste på, fastnade vid ordet “jägmästare” och insåg att det fanns en hel yrkesvärld han aldrig tidigare sett.

– Jag hade hört ordet, men visste inte vad det innebar. Jag kommer inte från en skoglig bakgrund, så jag förstod inte hur många möjligheter det fanns.

En tvärvetenskaplig väg till skogen

När Esaias pratar om varför han valde programmet märks det att han inte sökte ett specifikt yrke. Han sökte en helhet.

Det som lockade honom var mixen: ekologin, människorna, landskapet, estetiken, besluten. Kombinationen av skogsvetenskap och landskapsarkitektur.

– Man får en bättre helhetsbild när man ser saker från olika håll, säger han. Det blir lättare att fatta bra beslut när man förstår både naturen och hur människor använder den.

Och, säger han med ett leende:

– Jag ville gärna plugga nära Göteborg. Alnarp var perfekt.

Kunskap som följer med varje gång man går ut

Första året har varit en blandning av aha-stunder och helt nya termer. Att lära sig identifiera träd blev en oväntad favorit.

– Det är kunskap man använder hela tiden. Nu när jag går i skogen ser jag detaljer jag aldrig lagt märke till innan. Det är faktiskt kul att känna igen träd.

Han ler igen.

– Det har blivit en sport att gissa art innan läraren hinner säga det.

Och trots att han själv inte har någon skog i släkten, har han snabbt förstått hur stor del av Sverige som på något sätt berörs av skogsbruket.

– Jag har insett hur stor skogsindustrin är i Sverige. Många fler än jag trodde har en koppling till den på ett eller annat sätt. Det känns som att jag klivit in i en helt ny värld.

Gemenskap på riktigt – inte bara i klassrummet

Fältstudierna har också gjort intryck. Genarp, provytor, mätningar, höjder, diametrar.

– Jag har mått bra av att vara ute så mycket. Det är något med att vara i skogen som gör det lättare att vara närvarande.

Och oron över att inte “passa in” försvann snabbt.

– Alla har varit trevliga. Äldre studenter är hjälpsamma, klassen är rolig och kåren ordnar mycket. Det har varit lättare än jag trodde att hitta sin plats.

Samtidigt har studierna gjort klimatfrågorna mer konkreta.

– Hoten känns tydligare nu. Men det känns också som att jag har verktyg att förstå vad skogen behöver. Det gör skillnad.

Till dig som funderar på att söka

Esaias uttrycker sig utan att överdriva:

– Känn efter om det här sättet att se på skogen tilltalar dig. Programmet handlar mycket om miljöfrågor och biologisk mångfald, men också om estetiska och ekonomiska värden. Det är brett. Och det är det som gör det intressant.

När jag frågar vad skogen betyder för honom nu, efter ett år, svarar han enkelt:

– Det är en plats där man får perspektiv. Och jag gillar tanken att det jag gör kanske kan påverka framtiden, även om jag inte vet exakt hur än.

Det är kanske just där Forest & Landscape börjar för många — inte i det man redan vet, utan i det man vill förstå. Skogen behöver nya ögon, inte bara gamla traditioner. Esaias är ett tydligt bevis på att även en stadsbo kan hitta hem där.