Kevin Bishop

Under åren 2016–2020 var jag prorektor vid SLU med ansvar för både forskningsinfrastruktur och SLU:s miljöövervakning och miljöbedömning, som ger aktuellt beslutsstöd för den offentliga politiken. Jag var även direktör för Sveriges nationella forskningsinfrastruktur för ekosystemvetenskap (SITES, 2023–2024). Jag hade äran att tilldelas Rossbypriset i nordisk geofysik (2017), som delas ut av Kungliga Vetenskapsakademien, för ”…betydande insatser inom miljöforskning och för mitt engagemang för en hållbar användning av naturresurser”. År 2019 valdes jag in som ledamot i Kungliga Skogs- och Jordbruksakademien.

Mina forskningsintressen är inriktade på att kartlägga och hantera människans påverkan på akvatiska ekosystem. Jag bidrar med ett hydrologiskt perspektiv på frågor som rör kolcykler och kvicksilverföroreningar i skogslandskap, med särskilt fokus på transport och omvandling av både naturliga och antropogena ämnen när de rör sig genom avrinningsområden. Jag arbetar också med att bygga upp kapacitet för miljöövervakning och miljöbedömning i Etiopiens bergiga högland och i Tumba-sjöns landskap i Demokratiska republiken Kongo.

Jag har arbetat för att öka relevansen av SLU:s miljöövervakning och miljöbedömning för Agenda 2030. Två centrala delar av detta arbete framträdde i ett FORMAS-projekt som jag ledde . Den ena är en mer uttrycklig integrering av ekonomi och samhälle, vid sidan av miljön, i övervakningen och bedömningen. Det andra är att uppmuntra allmänhetens engagemang genom deltagande i uppbyggnaden av den sociala kunskapsbasen och att sedan tillämpa denna i styrningen. Jag följer upp detta tvärvetenskapliga tillvägagångssätt för övervakning och utvärdering som medansvarig forskningsledare i MISTRA:s program för miljökommunikation (2020–2023, www.slu.se/en/subweb/mistra-ec/). Detta arbete fortsätter inom ramen för ett SIDA-projekt i Demokratiska republiken Kongo, där involvering av intressenter – från lokala byar till regionala myndigheter – är en central del i planeringen av miljöövervakningen och den efterföljande utvärderingen av resultaten.

Bland de kurser jag har lett ingår grundkursen i miljöanalys (5 hp) inom utbildningsprogrammet för vatten- och miljö vid Uppsala universitet (2011–2016), masters kursen i miljöbedömning (5 hp) för masterprogrammet i hållbar utveckling, som drivs gemensamt av Uppsala universitet och SLU (2011–2020) samt litteraturseminariet på doktorandnivå i miljöövervakning och miljöbedömning vid SLU (2002–idag). Jag delade ansvaret för att utforma och driva masterprogrammet i integrerad vattenförvaltning vid SLU (2006–2010).

PhD 1993 in Geography, Cambridge University

MSc 1985 (with distinction) Engineering Hydrology, Imperial College, London

BA 1983 (summa cum laude) Haverford College
      with honors in Philosophy and Geology 

AAS 1979 (summa cum laude) in Forest Technology, The Ranger School
       State Univ. of New York College of Environmental Science and Forestry 

Sedan 2022 är jag vald ordförande för eLTER:s interimråd, där representanter från ett tjugotal länder arbetar för att skapa en ny europeisk forskningsinfrastruktur – eLTER (Integrated European Long-Term Ecosystem, Critical Zone and Socio-Ecological Research). Detta kommer att förena över 250 fältforskningsplatser och socioekologiska plattformar över hela Europa för att bidra till att möta utmaningarna med att förstå de komplexa interaktionerna mellan människor och naturen på lång sikt.

Jag började min utbildning med praktiskt skogsbruk och fortsatte med en bachelor-examen i filosofi. Ett Marshall-stipendium tog mig till England där jag studerade geografi och hydrologi. Min doktorsavhandling vid Cambridge universitetet "Episodic increases in stream acidity, catchment flow pathways and hydrograph separation" tog mig till SLU:s forskningsstation Vindeln. Några veckors planerade fältarbete där slutade med en vistelse på flera år. Jag utsågs till SLU:s första professor i miljöanalys år 1997. År 2010 började jag som professor i akvatisk klimatologi vid Uppsala universitet (UU). Under de kommande sex åren delade jag min tid mellan UU och SLU i ett försök att främja universitetssamarbete inom området vatten. 2017 återvände jag på heltid till SLU för att arbeta som vicerektor.