Frida Lindberg

Jag är forskare vid HBIO, men har också ett uppdrag som forskningssamordnare och koordinator för VH-fakultetens labbdjursverksamhet. 

Jag har så långt jag kan komma ihåg haft ett intresse för människokroppen och hur den fungerar, vilket mynnade ut i mina grundexamen (kandidat-och master) inom human biomedicin från Uppsala Universitet. Jag blev fascinerad av forskning, och disputerade så småningom vid Institutionen för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala Universitet. 

Jag disputerade 2022 med en avhandling som undersökte en genetiskt modifierad musmodell med förändrad funktion hos aminosyratransportören SLC38A10. Jag använde mig av både beteendekarakterisering och molekylärbiologiska metoder, och ett särskilt intresse för just beteende utvecklades längs med projektet.

Efter disputationen har jag fortsatt att arbeta med experimentell neurobiologi och molekylärbiologi i olika djurmodeller, och har sedan 2023 varit på SLU. 

Under 2023 var jag finansierad av ett postdok-stipendium från Carl Tryggers stiftelse, där jag jobbade med hussyrsor och med hur olika hållandesätt och svält påverkade immunparametrar i dessa (PI Erika Roman). Därefter fick jag ett postdokstipendium från Stiftelsen Facias där jag undersökte relationen mellan inlärningstiden och individuella skillnader i beslutsfattande hos hanråttor i ett speltest, där Erika Roman var PI. Sedan 2025 är jag anställd som forskare.

Jag är forskare med bakgrund inom neurobiologi, molekylärbiologi och experimentell djurforskning. Min forskning fokuserar på individuella skillnader i beteende och beslutsfattande, med särskilt intresse för de neurobiologiska mekanismer som bidrar till variation i riskbenägenhet, belöningsrelaterade processer och inlärning.

I min nuvarande forskning använder jag framför allt ett operant beteendeparadigm hos gnagare; the rat Gambling task (rGT), för att studera individuella beslutsstrategier och den underliggande neurobiologin därtill. Ett centralt fokus är att förstå varför individer skiljer sig åt i sitt sätt att fatta beslut och hur dessa skillnader påverkas av exempelvis dopaminerg och serotonerg neurotransmission. För att göra det tränas råttor i rGT, där de får fyra val: alla med olika sannolikheter för olika stora belöningar (socker) eller straff (time-out). Råttorna utvecklar individuella strategier för beslutsfattande, där subgrupper av råttor som har säkra, strategiska och riskabla strategier kan identifieras. Dessa studeras i relation till beteendeprofiler och neurobiologi.