Stipendier 2025

Rustrelavirus (RusV) är ett virus känt som orsak till vingelsjuka hos katt. Vingelsjuka är en allvarlig neurologisk sjukdom med hög dödlighet och är för närvarande utan behandling. Sjukdomen är en av de vanligaste orsakerna till vinglighet hos katt i Mälardalsregionen. SLU och Universitetsdjursjukhuset i Uppsala samt Evidensia Strömsholm har en unik strategisk geografisk position nära Mälardalen för att bidra till viktig forskning om vingelsjuka och genom detta förbättra livskvaliteten för drabbade katter. 

Vingelsjuka upptäcktes på 1970-talet, men diagnos kan än idag endast fastställas efter avlivning, genom obduktion och analys av nervvävnad för att påvisa viruset. I många år misstänkte man att orsaken till vingelsjuka var Bornavirus, men under de senaste åren har SLU medverkat till att visa att Rustrelavirus finns i nervvävnaden hos majoriteten av undersökta katter. 

För att kunna etablera en behandling av vingelsjuka behöver vi kunna identifiera sjukdomen i ett tidigare skede, det vill säga redan när den drabbade katten undersöks av veterinären på kliniken. För detta krävs utveckling av diagnostiska metoder baserade på analys av blodprov eller ryggmärgsvätskeprov. Därför syftar detta forskningsprojekt till att möjliggöra insamling och förvaring av blod- och ryggmärgsvätskeprover på katter med kliniskt misstänkt vingelsjuka, samt möjliggöra att bekräfta virusinfektionen genom postmortem-undersökning av virus i vävnaden. Insamlingen och undersökningarna beräknas pågå under de närmaste 3 åren. 

Det långsiktiga målet är inte bara att genom de insamlade proverna möjliggöra för utvecklingen av tillförlitliga diagnostiska metoder på levande djur, utan att på sikt även bidra med kunskap för utvecklandet av en botande behandling. 

Forskningsprojektet drivs av Cecilia Ley, europeisk specialist och docent i veterinär patologi på SLU samt Emil Olsen, amerikansk specialist i neurologi och i internmedicin på stordjur och neurolog. 

Antibiotikaresistens är ett växande problem – även inom veterinärmedicinen. En mindre känd källa till antibiotikaanvändning är spermakonservering, där tillsats av antibiotika är rutin oavsett djurslag.

Hundavel är idag internationell. Sperma skickas över hela världen för att bevara och bredda den genetiska variationen inom hundraser. Bakterier finns naturligt i sperman, även hos friska hundar. Vid lagring kan bakterier försämra spermiekvaliteten, och det finns en viss oro för att de ska sprida sjukdomar – även om bakterieöverföring är helt naturlig vid parning.

Spädningsvätskor som används vid spermafrysning innehåller vanligtvis äggula och sockerarter som är nödvändiga för att skydda spermierna under frysproceduren, men som också kan främja bakterietillväxt. Antibiotika tillsätts för att hämma bakteriell tillväxt under hantering, bearbetning och lagring av sperma. Denna upprepade exponering av bakterier för subterapeutiska antibiotikanivåer bidrar till utvecklingen av resistenta stammar. Forskning på till exempel häst har visat att resistenta bakterier i den vaginala mikrofloran kan öka efter artificiell insemination. 

Vid fryskonservering späds sperman med spädningsvätska och kyls till cirka 4 °C i 60–75 minuter innan den fryses och lagras i flytande kväve vid –196 °C. Vid denna temperatur upphör cellmetabolismen och ingen bakteriell tillväxt sker. Inför insemination tinas proverna och används omedelbart. Frysning avdödar inte bakterier, som kan återaktiveras efter upptining. Vid frysning och upptining av spermier är dock tiden som bakterier kan växa till begränsad. Avlägsnande av bakterier genom centrifugering av spermier i en kolloid har visat sig vara ett lovande alternativ till antibiotika vid spermafrysning hos flera arter.

Vårt mål är att utvärdera om tillsats av antibiotika verkligen är nödvändig vid fryskonservering av hundsperma, samt om kolloidcentrifugering kan minska bakteriell tillväxt utan att försämra spermiekvaliteten. Tre behandlingsalternativ kommer att jämföras:

1.      Frysning enligt rutin med antibiotika

2.      Frysning utan antibiotika

3.      Frysning utan antibiotika och med kolloidcentrifugering

Hos hund uppstår artros ofta sekundärt till armbågsledsdysplasi och korsbandsruptur, vilket leder till kronisk ledsmärta och hälta. När hunden får kliniska symtom är förändringarna i leden oftast kroniska och trots operation blir dessa hundar inte alltid friska. Nya biomarkörer för brosk (COMP156) - och benskada (BGN262) har tagits fram för häst och är strukturellt lika hos hund. Hos häst är biomarkörnivåerna förhöjda vid tidig artros och ökar i koncentration med ökad sjukdomsprogression, när brosk- och benvävnad succesivt bryts ner.

Vårt mål med projektet är att etablera referensvärden för de två biomarkörerna för hund med varierad grad av ledskada, som ses vid artros samt friska för hundar.  

Studien omfattar 100 hundar som opereras för armbågsledsdysplasi och korsbandsruptur, vid UDS, SLU, Uppsala och Awake, Stockholm. Vid artroskopin graderas artrosen makroskopiskt och radiologiskt. Analys för biomarkörerna kommer att ske i ledvätska, blod och saliv i samband med artroskopin och blod och saliv vid återbesöket 6 veckor senare. Blodprover från en frisk kohort av hundar har samlats in på UDS, SLU från ett annat projekt.

När referensvärden för biomarkörerna i frisk och sjuk led har etablerats kan biomarkörer användas för att screena hundar som löper risk att utveckla artros innan kliniska symtom har uppstått. Dessa hundar kan opereras tidigare samt behandlas med sjukdomspåverkande läkemedel för att stoppa nedbrytningen av ledens vävnader och därmed förhindra artrosutveckling och kronisk hälta.

Upplevelsen av smärta och stress är individuell och orsakar likartade förändringar i fysiologi och beteende, vilket gör det svårt att bedöma smärttillstånd hos hundar, särskilt när de kommer till veterinärkliniken och ofta är stressade. Endorfiner är ämnen som frisätts i kroppen vid både smärta och stress, och tidigare forskning gjord på andra djurslag har visat att det är möjligt att urskilja olika mönster i endorfinnivåer beroende på om det är smärta eller stress som orsakat frisättningen. Andra studier har också visat att grundnivåerna av endorfiner skiljer sig mellan olika individer och kan påverka hur just den individen reagerar vid exempelvis stress. Syftet med detta projekt är att undersöka om förändringar i endorfinkoncentrationer kan användas som en objektiv markör för att bättre förstå hur olika hundar reagerar vid smärta och stress och därmed bättre kunna särskilja dessa tillstånd.

I det här projektet kommer vi att undersöka tre olika hundraser: collie, labrador retriever och perro de agua español. Samma hundar och deras ägare studeras i två olika situationer: under ett beteendetest och under en mild smärtprovokation vid ett klinikbesök. I samband med besöken samlas urin- och blodprover in från hundarna för analys av endorfinnivåer. Andra fysiologiska mått, såsom puls, registreras också hos både hundarna och ägarna. Genom att analysera hur hundens endorfinnivåer förändras i relation till de andra fysiologiska parametrarna och hundens beteende kan vi få ökad kunskap om hur smärta uttrycks hos olika hundar samt hur hundar och ägare påverkar varandra. Resultaten kan leda till förbättrad smärtdiagnostik hos hundar och ge vägledning i hur olika hundar bäst hanteras i kliniska situationer för att minimera onödig stress och lättare upptäcka smärttillstånd.

Hunden betraktas idag som en familjemedlem, med vilken vi delar levnadsvanor på gott och ont. Trots att hundägare rör på sig mer än icke-hundägare är ca 40 % av hundar och hundägare i Sverige överviktiga. Samtidigt finns det tydliga hälsofördelar med att ha en hund, som exempelvis minskad risk för att dö i hjärtkärlsjukdom. I U Can Move-projektet studerar vi därför hund, ägare och deras delade levnadsmiljö med ett One Health-perspektiv. Vi har tidigare visat att ett träningsprogram för hund och ägare ger hälsovinster för båda parter, och en rikstäckande enkätstudie tyder på att hälsofördelarna med att ha hund kan förklaras av regelbunden fysisk aktivitet i grönområden och minskad psykosocial stress. I projektets avslutande del kommer vi genomföra en intervjustudie med hundägare, med målet att identifiera framgångsfaktorer för hälsa, välmående och hållbara aktiva levnadsvanor för både hund och ägare. En ökad kunskap inom detta område kan användas för att stimulera hälsosamma levnadsvanor, vilket i sin tur är av stor vikt för att både förebygga och minska sjuklighet kopplad till fysisk inaktivitet och övervikt hos båda parter.

Hos katt, särskilt äldre katter, är ledsjukdomen osteoartrit (artros) mycket vanligt. Artros medför kronisk smärta, vilket hos katt kan vara svårt att upptäcka då symtomen kan missuppfattas som ålderstecken. Idag används ofta röntgen för att diagnosticera artros, men denna metod kan missa tidiga artrosförändringar och det finns ett behov av andra diagnostiska hjälpmedel. Om man, t ex genom att mäta en markör i ett blodprov (dvs en biomarkör), tidigt kan påvisa artros kan det vara en stor hjälp i veterinärens kliniska arbete och möjliggöra för tidigt insättande av behandling, för att mildra sjukdomsförloppet och förebygga allvarligare skador.

En potentiell biomarkör för artros är tillväxtfaktorn FGF-23, som i studier på människa har visats öka i blodet vid knäledsartros. FGF-23 fungerar också som en biomarkör för tidig njurskada. Kronisk njursjukdom (CKD) är en av den äldre kattens vanligaste sjukdomar och det är möjligt att det finns ett samband mellan utvecklandet av artros och CKD. I denna studie vill vi därför undersöka eventuella samband mellan FGF-23, tidig njursjukdom och artros, och se om FGF-23 är en möjlig biomarkör för artros hos katt.

I studien undersöks koncentrationer av FGF-23 i blodprov från katter som tidigare deltagit i forskning om artros hos katt på SLU, där katterna genomgått helkroppsundersökning med datortomografi för diagnos av artros och njurvärden i bloden är kända.

Fekal mikrobiota-transplantation (FMT) används i ökande grad inom veterinärmedicin för att behandla hundar med kronisk diarré, antibiotikaresistens och andra rubbningar i tarmfloran. Behandlingen innebär att tarmbakterier från friska hundar förs över till sjuka individer för att återställa en balanserad mikrobiell miljö. I dagsläget krävs färska prover från noggrant utvalda donatorhundar, vilket begränsar tillgång och praktisk användning. Det här projektet syftar till att utveckla en metod för att frystorka tarmmikrobiota från hund, så att bakterierna kan lagras, transporteras och återaktiveras utan att förlora funktion. Målet är att ta fram ett standardiserat och säkert mikrobiotapreparat som kan förpackas i syraresistenta kapslar och då användas oralt istället för som idag via FMT. Hundens tarmflora liknar människans både avseende bakteriesammansättning och immunologisk betydelse, och båda arterna drabbas av liknande mag-tarmsjukdomar. Då hunden dessutom är immunokompetent och delar vår livsmiljö blir resultaten från studien även värdefulla i ett komparativt perspektiv, med potentiella tillämpningar inom framtida humanmedicinsk forskning – i linje med One Health-konceptet.

Hypertension är ett vanligt sjukdomstillstånd hos äldre katter. Långvarigt förhöjt blodtryck kan leda till skador på organ såsom ögon, hjärna, hjärta och njurar. En tidig diagnos är viktig i syfte att påbörja behandling innan skador uppkommer. Katter är lättstressade och själva blodtrycksmätningen kan orsaka ett förhöjt blodtryck, så kallad situationsbunden hypertension. Hypertension fastställs efter upprepade mätningar i klinikmiljö då blodtryck över 160 mmHg uppmäts. Läkemedlet pregabalin är registrerat i Sverige för att reducera stress hos katt inför resa och veterinärundersökning.

Den här studien syftar till att mäta blodtryck i en population av katter i hemmiljö och på kliniken med eller utan föregående behandling med pregabalin. Vår hypotes är att katterna som behandlats med pregabalin kommer ha ett mer representativt blodtryck i klinikmiljön jämfört med katterna som fått placebo. Om behandling med pregabalin minskar uppkomst av situationsbunden hypertension kan detta underlätta en tidig diagnos av hypertension hos äldre katter.

Tumörsjukdom är en vanlig orsak till både vård och avlivning av katter, och mellan 53-85 % av kattpatienter med tumörsjukdom har en malign tumör (cancer). Trots detta är tumörsjukdomar hos katt avsevärt mindre studerade än hos hund, och i synnerhet är det stora kunskapsluckor vad gäller tumörsuppressorgeners roll och betydelse i cancer hos katt. Tumörsuppressorgener är gener som normalt översätts till protein som reglerar normal celldelning och normal celldöd på ett sätt så att cellerna skyddas mot att bli cancerceller. När dessa gener muteras slutar deras protein att fungera normalt och cellerna överlever och delar sig även under omständigheter då de egentligen skulle dö eller inte kunna dela sig. Förståelse för och kunskap om tumörsuppressorgeners roll i tumörsjukdomar hos katt är nödvändig för att utveckla och förbättra cancerdiagnostik, -prognosticering och -terapi.

I detta projekt ska proteinuttrycket av flera tumörsuppressorgener undersökas i vävnadsprover från de vanligaste elakartade tumörerna hos katt. Syftet är att få ökad förståelse för dessa geners eventuella roll i tumörsjukdomar hos katt samt bygga ett robust underlag för fortsatta studier av den molekylära patologin bakom tumörsjukdomar hos katt, med det långsiktiga målet att förbättra cancerbehandling för katter med elakartade tumörsjukdomar.