Tomas Brodin föddes 1971 i Umeå men växte upp i Djäkneböle, en liten by 20 km sydväst om Umeå präglad av jord- och skogsbruk. Efter militärtjänstgöring läste han biologutbildningen vid Umeå universitet och tog ut examen 2000. Han fortsatte med doktorandstudier i evolutionär ekologi vid samma universitet och disputerade 2005 med en avhandling om hur rovdjur påverkar sina bytespopulationer. Därefter åkte han till UC Davis på en 2-årig post-doc finansierad av de båda svenska forskningsråden, Formas och VR. I Kalifornien studerade han beteende ekologi med speciellt fokus på vad som bestämmer vilka individer som sprider sig och varför de väljer att göra det. 2009 återvände han till Umeå universitet där han sedan dess varit verksam, och 2017 antogs som docent i ekologi. Sedan återkomsten från Kalifornien har Tomas forskning främst fokuserat på två parallella spår kopplad till mänsklig påverkan. Han har bland annat studerat hur främmande arter påverkar de ekosystem som de invaderar och vad som styr om invasionen är framgångsrik eller inte. Men under de senaste åren har hans forskning främst handlat om hur de läkemedel som vi använder, och som sedan hamnar i våra vattendrag, påverkar djur och i förlängningen förändrar hela ekosystem. Sedan 2018 är Tomas professor i, och ämnesområdesansvarig för, Akvatisk Ekologi vid Vilt, Fisk och Miljö på SLU i Umeå.
Ekologiska effekter av läkemedel i vattenmiljöer
Vi har väl alla någon gång ätit läkemedel, men väldigt få har nog haft en tanke på att läkemedel kan vara dåliga för miljön. Idag konsumerar vi mer läkemedel än någonsin, och på grund av ett växande antal människor på jorden och en allt större del äldre människor spås användningen av läkemedel att öka dramatiskt de kommande decennierna. Som en konsekvens av detta har det heller aldrig släppts ut så mycket läkemedel i vattendrag runt om i världen som nu. Eftersom de flesta läkemedel är framställda för att vara funktionella och stabila i kroppen, lämnar dessa sedan vanligen kroppen som ett aktivt läkemedel. Därefter hamnar de i ett reningsverk, men eftersom reningsverken inte klarar att avlägsna många läkemedel fortsätter de ut i de ekosystem där reningsverken utmynnar. I dessa sjöar, bäckar eller älvar måste vattenlevande djur, t.ex. fisk och akvatiska insekter, leva i (och påverkas av) en blandning av läkemedel och vatten. Djuren andas, dricker, och lever alltså i läkemedel 24 timmar om dygnet. I min forskning kombinerar jag kontrollerade experiment på lab med realistiska studier ute i riktiga sjöar och älvar. Främst undersöker jag hur beteendeförändrande läkemedel påverkar beteenden hos fiskar och hur denna effekt i sin tur påverkar arter och ekosystem. Jag och mina samarbetspartners har tidigare påvisat kraftiga effekter på flera viktiga beteenden (t.ex. risktagande, aktivitet och social tendens) hos fisk vid koncentrationer i nivå med de som uppmäts i vattendrag i Sverige och övriga världen idag. Dessa beteendeförändringar påverkade fiskarnas förmåga att fånga och äta föda och även förmågan att undvika att bli uppätna. En grupp läkemedel som enligt mina resultat, redan idag, påverkar organismer i vattendrag runt om i världen är benzodiazepiner. Denna grupp är bland de mest använda, och också mest utsläppta, av alla psykofarmaka. De används för att behandla ångest hos människor och finns numera i yt-, och dricksvatten globalt. Trots den berättigade oron för utsläpp av psykofarmaka i naturen, finns det ännu väldigt få studier av de ekologiska konsekvenser som benzodiazepiner har i akvatiska ekosystem. Detta är alarmerande eftersom de är tillverkade i syfte att modifiera beteenden och den receptor som påverkas (GABA) finns i majoriteten av alla ryggradsdjur. Det är alltså inte förvånande att jag, i tidigare studier av en benzodiazepin (oxazepam), påvisat kraftiga beteendeförändringar hos abborre, mört och lax vid koncentrationer som motsvarar de uppmätta i vatten från t.ex. Fyrisån utanför Uppsala. Läkemedel har dessutom påvisats ackumulera i fisk och vatteninsekter och nyligen kunde jag visa att ackumuleringen ökar med ökad temperatur, vilket tyder på en ökad risk för ekologiska effekter i ett framtida, varmare, klimat. Därför har jag precis initierat ett projekt som studerar hur risken för ekologiska effekter av läkemedel i miljön påverkas av ett varmare klimat.