Sveas nya ROV gick till botten direkt

ROV står för remotely operated vehicle; en obemannad undervattensfarkost som styrs från fartyget. Via kameror ser piloten vad som händer under ytan och kan manövrera farkosten i alla riktningar. 

Sveas ROV är utrustad med flera kameror, kraftig belysning och sonar för navigation och högkvalitativ dokumentation. Med sin manipulatorarm och gripklo kan den ta prover, hantera föremål och hämta eller placera ut utrustning. Olika sensorer och verktyg kan kopplas på beroende på uppdrag. 

– Vi har länge sett ett behov av den här kapaciteten, både i våra löpande uppdrag och hos forskare som vill använda Svea. Med en egen ROV ombord blir Svea en ännu mer komplett plattform för marina undersökningar, och vi har större möjligheter att genomföra ROV-undersökningar utomskärs och på större djup, säger Mattias Sköld, vetenskaplig samordnare för Svea och forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.

Ett viktigt användningsområde är undersökningar av svåråtkomliga marina miljöer, som vertikala rev med överhäng, där kamerasystem som hänger från fartyget inte fungerar. Sådana miljöer förekommer bland annat i uppdrag där SLU följer upp biologisk mångfald i marina skyddsområden i Västerhavet. 

Premiäruppdrag: bärgning av tappad ”silverfisk”

En ROV är också användbar när allt inte går riktigt som planerat. 

Det blev tydligt under en expedition i somras, när vajern till Sveas MVP (Moving Vessel Profiler) brast och instrumentet – ombord kallat silverfisken – sjönk till botten i Hanöbukten. När den används får MVP:n frifalla och vinschas sedan upp genom vattenmassan bakom fartyget, samtidigt som den bland annat mäter temperatur, salthalt och syre. Nu låg den i stället stilla på 86 meters djup.

– Vi gick först ner med ROV:n för att lokalisera MVP:n och se var och hur den låg på botten. När vi hade en bra position gjorde vi ett nytt dyk, den här gången med en öppen karbinhake och en lyftlina. Med hjälp av ROV:n hakade vi fast karbinhaken i instrumentet och låste den. Det som kan göra den här typen av operation svår är att det krävs exakt manövrering, särskilt vid dåliga siktförhållanden, vilket vi hade den här gången. När lyftlinan var på plats tog vi upp ROV:n på däck och kunde sedan bärga instrumentet genom att spela upp linan på en vajertrumma, säger Björn Lindell, fartygssamordnare på Fartygsavdelningen vid SLU.

Samarbete kring både utrustning och kompetens

ROV-satsningen är ett konkret resultat av samarbetet inom Ship Operators Network (SON), där sju svenska lärosäten och myndigheter samarbetar för att utveckla och effektivisera Sveriges forskningsflotta. Behovet av ROV-kapacitet fanns hos flera av aktörerna i nätverket, som arbetat tillsammans med upphandlingen. 

– Forskningsfartyg och den tekniska utrustning som behövs ombord är stora investeringar. Genom SON kan vi dela kompetens och resurser och hitta gemensamma lösningar i stället för att var och en försöker lösa allting på egen hand. ROV:n är ett bra exempel på vad vi kan vinna på att samarbeta, säger Lasse Thorell, chef på Fartygsavdelningen. 

ROV:n har levererats av Ocean Modules i Åtvidaberg, och även där har samarbete varit en central del av processen. Sveas behov gick inte fullt ut att möta med en färdig standardlösning, och delar av systemet har därför utvecklats och anpassats särskilt för fartyget. 

Just nu pågår också arbetet med att ta fram ett sjösättnings- och bärgningssystem för ROV:n, ett så kallat LARS (Launch and Recovery System).

– Med systemet på plats kan vi manövrera Svea säkert och med hög precision under ROV-operationerna, utan risk för att kabeln trasslar in sig i fartygets propellrar. Det gör att vi kan arbeta både effektivare och säkrare med ROV:n ner till 500 meters djup, säger Björn Lindell.