Sandkörning av torvjordar

Dränerade organogena jordar avger stora mängder växthusgaser, främst CO2 och N2O, men vid översvämningar även CH4. För att kunna bruka åkrarna måste de vara dränerade, dels för att tillgodose växtrötternas syrebehov och dels för förbättrad markbärighet som gör att man kan köra med traktorer och redskap. Koldioxidavgången är i hög grad temperaturberoende och är som högst mitt i sommaren (Berglund et al, 2010). 

CO2-emissioner och skörd
Det har länge varit känt att tillsats av mineraljord (sand eller lera) på torvjordar förbättrar både skörd, vattengenomsläpplighet och uppvärmning på våren (Osvald, 1937). Andra har testat att tillsätta gjuterisand till torvjord för att skapa bra jord för gräsetablering (McCoy, 1998). Ett annat sätt att öka mineralinnehållet i torvjorden är att blanda den överliggande torvjorden med underliggande mineraljord genom omgrävning eller djupplöjning (Vikeland, 1970; Berglund et al, 1981; Richardson et al., 1991; Bambalov, 1999). Man har med detta kunnat minska mineraliseringen av det organogena materialet, minskat ogrästrycket, förbättrat övervintringen och ökat skörden.

Vi har i ett EU-projekt, CAOS (www.caos-project.eu) som fortsatt några år extra genom finansiering av jordbruksverket, testat att tillföra och blanda in 2,5 cm respektive 5 cm gjuterisand i de översta 10 centimetrarna av en odlad torvjord och därefter odla timotejvall, och jämfört dessa led med en kontroll utan sandinblandning. Resultaten är lovande. Både i ett lab-försök och ifrån kontinuerliga mätningar i fält kan vi se lägre koldioxidavgång från de sandinblandade leden samtidigt som skörden och bärigheten  är högre.