Effekten av olika kväveformer på växtrötter

I nordliga skogsekosystem begränsas trädtillväxten ofta av tillgången på kväve i marken, varför skogsgödsling anses vara en effektiv metod att öka produktionen på kort sikt. Men kvävet i marken förekommer i olika kemiska former - organiska och minerala. Dessa skiljer sig ifrån varandra på ett par viktiga punkter. Organiska föreningar står för merparten av skogsmarkens kväve och har egenskapen att vara orörligt i marken. Mineralkväve däremot står för en liten del av markens kväve (särskilt i fattigare system) men är mycket lättlösligt or rörligt i marken.

Eftersom kväveformerna beter sig olika i marklösningen, vill vi testa hypotesen att detta medför att växtrötternas strategi för att maximera upptaget kan skilja sig åt. 

Konventionell gödsling sker uteslutande med mineralkväve. Därmed skulle en ansenlig del av den observerade gödslingseffekten kunna komma av att åtgärden förskjutit markens kväveprofil till mineralkväve. Detta skulle kunna förändra hur vi ser på begreppet kväve-begränsning i skogen.