Markretention av fosfor från avskilda avlopp

Därför kräver svenska myndigheter i vissa fall en hög fosforreningsgrad (upp till 90 %) i OWTS. Eftersom dessa krav kan medföra betydande kostnader för fastighetsägare diskuteras det om de är alltför strikta. I denna debatt hävdas det ofta att den fosforretention i marken som sker i naturliga miljöer kan vara underskattad av myndigheterna.

Markretention är den hämning av fosfortransport genom marken som sker till följd av olika kemiska, fysikaliska och biologiska processer. Dessa processer gör att fosfortransporten går långsammare, vilket kan minska den oönskade påverkan på recipienter. Det är dock oklart hur effektiv markens retention av fosfor är.

I en systematisk kartläggning samlades in, kodades, organiserades och analyserades relevant evidens inom området, för att kunna vägleda intressenter genom kunskapsläget samt stödja framtida forskningssynteser, utlysningar och finansiering. Vidare har vi undersökt fosforadsorptionsegenskaper hos 14 jordprover från djupare liggande jordlager.

Baserat på detta föreslår vi följande rekommendationer:

• När specifika data för den aktuella jorden saknas föreslår vi en konservativ uppskattning om 20 g P m-3 för fosforretention i den omättade zonen.
• För grundvattenzonen, där fosforsorption är bristfälligt känd, föreslår vi en konservativ uppskattning om 8 g P m-3.

Om data från oxalatextraktion finns tillgängliga kan högre uppskattningar vara motiverade. Ett förenklat Excel-verktyg utvecklades för att illustrera förväntade mönster för fosforretention över tid och som funktion av avstånd från källan. Slutligen betonas behovet av ökad kunskap om fosforretention i grundvattenzonen.