Mönsterbrytande försök för effektivisering av bioaska som hållbar resurs
Översikt
Mer relaterad forskning
Kort om projektet
Kan bioaska användas mer effektivt i skogsbruket? Projektet undersöker nya spridningsmetoder för att göra bioaska till en resurs i stället för en restprodukt – och samtidigt bidra till bättre näringsbalans och ökad resurseffektivitet i skogen.
I dag återförs bioaska till skogsmark främst i södra Sverige, ofta i samband med uttag av grot (grenar och toppar). Samtidigt finns en stor potential att öka användningen och i större utsträckning se bioaska som en resurs i stället för en restprodukt.
När bioaska återförs till skogen tillförs viktiga näringsämnen som bidrar till att buffra marken och i vissa fall även kan öka trädtillväxten. En effektiv, förenklad och billig återföring har potential att stimulera ökat resursutnyttjande, minska behovet av deponering och samtidigt stärka skogsproduktion och kolinbindning.
Projektet utgår från frågan om dagens återföring av bioaska kan göras mer effektiv. Ett exempel är att utnyttja tomma returtransporter av skogsmaskiner i samband med olika skogsbruksåtgärder, för att sprida bioaska i skogen i stället för att transportera den till deponi.
I projektet undersöks olika spridningsmetoder och hur de påverkar bioaskans effekt på skogens tillväxt, markvegetationens dynamik samt mark- och markvattenförhållanden. Även vädrets och olika årstiders påverkan på bioaskan studeras, bland annat genom analyser av hur askan förändras över tid och hur näringsämnen lakas ut i marken.
En viktig del av projektet är att förstå hur olika ämnen är kemiskt bundna i bioaskan, och hur tillgängliga de är för växterna. Det ger kunskap om hur bioaska kan användas på ett effektivt och hållbart sätt i framtidens skogsbruk.
På sikt kan resultaten bidra till att bioaska i högre grad ses som en resurs i stället för en restprodukt. Det kan gynna både skogsproduktion och kolinbindning, samtidigt som näringsbalansen i skogsmark kan upprätthållas i ett förändrat klimat. Ett ökat nyttjande av bioaska från energisektorn kan också bidra till att utveckla hållbara och biobaserade värdekedjor.
Forskargrupp
Doktorand: Linnea Larsson, institutionen för skoglig bioekonomi och teknologi, SLU
Huvudhandledare: Mikael Thyrel, institutionen för skoglig bioekonomi och teknologi, SLU
Biträdande handledare:
Magnus Rudolfsson, institutionen för skoglig bioekonomi och teknologi, SLU
Charlotta Erefur, enheten för skoglig fältforskning SLU
Eva Ring, Skogforsk
Projektperiod: November 2024 – December 2029
Projektet är en del av forskningsprogrammet WIFORCE – Wallenberg Initiative in Forest Research, finansierat av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.