Uppfödning av mjölk/köttraskorsnings-tjurar

De allra flesta mjölkkor insemineras med sperma från en mjölkrastjur. De senaste åren har könssorterad sperma blivit tillgänglig till ett bra pris och med acceptabla reproduktionsresultat. Tekniken ger möjlighet att seminera de bästa mjölkkorna i besättningen med kvigsperma för att få rekryteringskvigor, vilket leder till ett snabbare avelsframsteg i mjölkbesättningen.

En positiv sidoeffekt är att en betydligt större andel av korna i besättningen då kan semineras med köttrastjurar. Därmed skapar könssorterad sperma en förutsättning för att ge korsningskalvar från de kor som inte ger de bästa rekryteringskalvarna, utan att äventyra ett tillräckligt antal rekryteringskvigor. Mjölkbesättningen får därmed ett snabbare avelsframsteg samtidigt som mjölkföretagaren får lättare och mer lönsam avsättning för kalvarna som inte används för rekrytering. Den vanligaste kategorin slaktungnöt i Sverige är ungtjur av mjölkras.

Studier från länder som Danmark och Irland har visat att korsningsavel hos slaktungnöt ger högre foderutnyttjande, högre tillväxt och en förbättrad muskelansättning jämfört med att använda renrasiga mjölkraskalvar. Köttrasinkorsningen ger störst effekt på ungtjurar i form av ökad tillväxt och formklass jämfört med ren mjölkras. Köttproducenten får därmed sannolikt en betydligt bättre lönsamhet då hen föder upp korsningsskalvar jämfört med rena mjölkraskalvar. Därmed betingar korsningskalven ett högre värde för vidareuppfödaren, som kan betala mera till mjölkproducenten for kalven. Resultaten från utländska studier med mjölk/köttraskorsningsdjur är inte direkt tillämpbara under svenska förhållanden.

Vi ville med denna studie därför kvantifiera mjölk/köttraskorsningskalvens ökade tillväxt, foderomvandlingsförmåga, muskelansättning och fettansättning jämfört med den renrasiga mjölkraskalven. Utifrån dessa beräkningar kan vi beräkna hur mycket bättre lönsamheten blir för den enskilde lantbrukaren om hen väljer att föda upp mjölk/köttraskorsningsdjur istället för renrasiga mjölkrasdjur. Även om mjölk/köttraskorsningsavel är vanligt utomlands har modellen haft svårt att skjuta fart i Sverige. Därför är det viktigt att kunna fastställa det faktiska mervärdet under svenska förhållanden.

Material och metoder

I projektet föddes 72 tjurkalvar upp på forskningsstationen Götala nöt- och lammköttscentrum, Sveriges lantbruksuniversitet i Skara. Djuren bestod av 36 kalvar av mjölkras samt 36 av mjölk/köttraskorsning mjölkras x angus. Djuren föddes upp från avvänjning vid 2-3 månaders ålder till slakt vid två olika åldrar inom ras, 15 respektive 18 månaders ålder. Djurens foderstat baserades på gräsensilage som kompletterades med spannmål och biprodukter. Data avseende produktion och slakt samlades in löpande. Efter uppfödningens slut gjordes lönsamhetsberäkningar för de olika uppfödningsmodellerna och deras miljöpåverkan beräknades. Dessutom bestämdes köttkvaliteten både avseende fysikaliska parametrar såsom mörhet och avseende fettsyreinnehåll. Mörheten kopplades dessutom till genotyp. 

Finansiering

Projektet finansierades av Västra Götalandsregionen, EU, SLU och Agroväst. Det var en del av två internationella projekt, dels SusCatt och dels Efterfrågedriven innovation för högre kvalitet på nöt- och lammkött. 

Elisabet Nadeau var ansvarig för projektet.