Foto av en kvinna (doktorand Victoria Ekenberg) sittandes på huk bredvid en svartvit kalv utomhus.
Victoria Ekenberg, doktorand i projektet “Mer kött på benen vid urval av köttrastjurar för korsning med mjölkkor”. Foto: Lisa Chröisty, SLU

Mer kött på benen

Nyhet publicerad:  2025-07-01

Många vill dricka komjölk, men färre tänker på vad som händer med alla de kalvar som föds upp bara för att få korna att producera mjölk. Nu undersöks en hållbarare metod som kanske kan visa vägen mot ett samhälle där vi jobbar smartare istället för hårdare och dessutom ökar vår självförsörjningsgrad

Efter många år av noga utvald avel är idag mjölkraskor och köttraskor två helt olika typer av det som i grunden varit samma djur. Den ena relativt slank då stora delar av kroppens resurser går åt för att producera mjölk till det stora juvret. Den andra är tålig, robust och välmusklad för att ge rikligt med kött.

I en så noggrant utvald avel går de flesta mjölkras-kalvar som föds fram inte vidare som avelsdjur, utan slaktas förr eller senare, säger Victoria Ekenberg, doktorand i projektet.

Men till skillnad från kalvar av köttras-typ, som föds med stor kroppsmassa och därmed goda förutsättningar att generera mycket kött, växer mjölkras-kalvar (även när de hålls för köttproduktion) upp till slanka, vekare versioner av sina släktingar.

Vilket gör att dessa kalvar faller lite mellan stolarna, då majoriteten varken används vidare inom mjölkproduktion, eller ger särskilt mycket kött vid slakt, fortsätter Victoria Ekenberg.

Men, det kanske finns en smartare lösning?

Kött x mjölkras-korsning

Nötkreatur
= kor, tjurar, kvigor och kalvar

Traditionellt hålls aveln alltså ren mellan de två grenarna av nötkreatur, mjölk och kött: Mjölkkor paras med en tjur av samma typ, och köttkor med en köttrastjur. Men en metod som också används, om än i betydligt mindre utsträckning för nötkreatur i Sverige, är att korsa de två typerna - för att få kalvar som är ett mellanting.

Och då handlar det just om att välja en tjur av kött-typ till sina mjölkkor, för att de kalvar som ändå föds fram ska ge mer när de senare slaktas i produktionskedjan, beskriver Victoria Ekenberg vidare.

Internationellt är det här mer vanligt förekommande, men i Sverige ligger siffrorna så lågt som att endast 24-29% av semineringarna på mjölkraskor görs med köttras. 

Många anser dessutom att korsningskalvar, likt köttraskorna, är tåligare och på så vis finns också en hälsoaspekt med i det hela, säger doktoranden.

Så frågan är varför inte fler svenska mjölkbönder väljer en köttras-tjur till de mjölkkor vars kalvar ändå inte är tänkta att gå i fortsatt avel? Det söker forskarna nu svar på, som en av de fyra delarna i projektet “Mer kött på benen”.

  1. Första delen handlar om att beskriva uppfattningen kring korsningskalvar hos svenska lantbrukare av både nöt- och mjölkproduktionstyp som redan idag har erfarenhet av dem. Underlaget består av cirka 20 djupgående intervjuer, spridda från gårdar över hela landet. Frågeställningarna kan vara sådana som: 
    1. Hur fungerar dessa korsningskalvar på gården idag när det gäller dagligt underhåll (utfodring, underlag, gruppsammanhållning m.m.)? 
    2. Vilka val gör ni aktivt när ni väljer en köttrastjur till era mjölkkor?
    3. Hur fungerar samarbetet med andra gårdar eller livdjursförmedling kring försäljning av dessa korsningskalvar?

  2. Andra delen handlar om att göra en kartläggning av vilka produktionssystem som finns för korsningskalvar från mjölkproduktionen i Sverige idag, genom en rikstäckande datainsamling. Datan hämtas från databaserna hos Kokontrollen, Jordbruksverket och Växa, som samlar in data från alla gårdar i hela Sverige. Denna del blir ett komplement till de djupgående intervjuerna i projektets första del.

    Dessa två delar utgör forskningsprojektets bas.
    Viktigt för oss är även att validera hur väl de köttras-tjurar som mjölkbönderna använder idag fungerar till korsning med mjölkkor, så att vi säkerställer att de djur som används idag och rekommenderas till korsning ger det positiva resultat man förväntar sig både för kon (lätta kalvningar och bra återhämtning) och kalven (att den föds frisk, på ett enkelt sätt och sedan växer upp med god tillväxt), tillägger doktoranden Victoria Ekenberg.

  3. Tredje delen bygger sedan vidare på informationen från de två första delprojekten och syftar till att ta fram ett uppdaterat avelsindex, det vill säga riktlinjer kring avel för korsningskalvar, som passar så bra som möjligt till våra svenska förhållanden. Slutligen planeras detta nya avelsindex för korsningsdjur  testas mot verklig användning samt jämföras med befintliga avelsindex (rekommendationer) för renrasiga köttrastjurar, samt korsningsindex för köttras på mjölkkor (det s.k.Nordic Beef on Dairy Index).

  4. Fjärde och sista delen av projektet och dess utformning återstår ännu att se, men ett fortsatt fokus på hållbarheten i avelsarbetet med dessa korsningar kommer att finnas.  

Jobba smartare - inte hårdare

Det finns alltså många potentiella fördelar med korsningskalvar, jämfört med renrasiga mjölkkalvar, i de fall då de inte ska gå vidare inom just mjölkproduktionen:

  • Hälsofördelar för korsningskalvarna som tack vare köttdjurs-generna och korsningseffekten blir både robustare och tåligare rent hälsomässigt
  • Ur klimatsmart aspekt, då mer kött kan fås per djur från korsningskalvar än mjölkraskalvar, utan att vi behöva hålla fler djur. 
    Dessutom är det ett sätt att öka Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel, som i dagsläget gällande nötkött ligger på 57 %. En högre grad av självförsörjning kan ge en ökad trygghet, inte minst i ett skiftande omvärldsläge.
Jag ser verkligen potential i det här, inte som ett sätt att utesluta renrasaveln utan tvärtom för att komplettera med, säger Victoria Ekenberg.

Men, det finns också utmaningar.

Samarbete kobönder emellan, med tips från forskningen

Att se över möjligheten för fler svenska bönder att välja korsningskalvar handlar alltså om att arbeta mer klimatsmart och se det fulla värdet i alla djur, för bättre djurhälsa och dessutom en större självförsörjning inom landet.

Men det är också mycket som ska stämma, däribland storleken på korsningskalven för att undvika problem när mjölkkon ska föda; vilka produktionssystem dessa korsningskalvar fungerar bäst i/om någon korsnings-typ fungerar bättre i något system; samt undersöka vikten av att dessa korsningskalvar är något sånär lika varandra, för att t.ex kunna hållas i liknande grupper och utfodras med samma typ av foder.

Produktionssystem
= Det sätt djuren växer upp, exempelvis: bara på stall jämfört med blandat mellan stall/utomhus, eller på bås. Vilket underlag de står och går på. Samt hur länge man håller de innan de till sist går till slakt/avlivas. Vad man utfodrar med(enbart grovfoder, eller grovfoder och lite spannmål, eller stor andel spannmål, eller tex restprodukter i kombination med grovfoder) och hur man grupperar djuren kan också skilja produktionssystem åt.
Här är det superviktigt att lyssna in både mjölk- och köttbönder, för de påverkar varandra och har möjlighet att samarbeta kring det här, säger doktoranden.

Och just arbetet nära bönderna är en viktig del för att säkerställa att forskningsprojektet kommer till nytta och kan utforma verktyg som fungerar att applicera praktiskt ut i lantbruken.

För mig har alltid driften av att förstå varför vi gör som vi gör varit viktigt, för att också kunna upptäcka goda möjligheter till utveckling. Jag hoppas verkligen att det här i längden kan bidra till fler och mer lönsamma jordbruk, avslutar Victoria Ekenberg.
Porträtt av kvinna (doktorand Victoria Ekenberg) inomhus vid SLU.
Doktorand i projektet, Victoria Ekenberg, är utbildad husdjursagronom och har en master med inriktning mot husdjursgenetik i animal science. Hon har dessutom vuxit upp i ett familjeföretag inom te och kaffe. Hennes bästa tips om man vill lyxa till det extra är att välja “Teernas champagne”: first flush (= första te-skörden varje år) av tesorten Darjeeling. “Det har i jämförelse med vanligt te en mycket mer komplex smak”, berättar hon. Foto: Lisa Chröisty, SLU

Fakta:

  • Doktorandtjänsten finansieras av Stiftelsen Lantbruksforskning (SLF) och beräknas pågå under perioden 2024-2028.
  • Doktorand i projektet är Victoria Ekenberg, tillsammans med en forskargrupp bestående av:
    • Susanne Eriksson, huvudhandledare samt forskare inom genetik och husdjursavel vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU
    • Mikaela Jardstedt, forskare inom nöt- och lammköttsproduktion vid SLU
    • Christian Bengtsson, från VikingGenetics
    • Erling Strandberg, professor i kvantitativ genetik och husdjursavel vid SLU
    • Lotta Rydhmer, professor i kvantitativ genetik och husdjursavel vid SLU
    • samt Elisenda Rius Vilarrasa som arbetar med avelsvärdering och genetik på husdjursföreningen Växa

Projektets delar kan övergripande beskrivas som:

  1. Första delen handlar om att beskriva uppfattningen kring korsningskalvar hos de svenska lantbrukare av både nöt- och mjölkproduktionstyp som idag redan har erfarenhet av dem. Underlaget består av cirka 20 djupgående intervjuer, spridda kring gårdar över hela landet. Frågeställningarna kan vara sådana som: 
    1. Hur fungerar dessa korsningskalvar på gården idag när det gäller daligt underhåll (utfodring, underlag, gruppsammanhållning m.m.)? 
    2. Vilka val gör ni aktivt när ni väljer en köttrastjur till era mjölkkor?
    3. Hur håller ni era korsningskalvar idag, och vilken typ av system fungerar bäst?

  2. Andra delen handlar om att göra en kartläggning av vilka produktionssystem som finns för korsningskalvar i Sverige idag, genom en rikstäckande datainsamling. Datan hämtas från databaserna hos Kokontrollen, Jordbruksverket och Växa, som samlar in data från alla gårdar i hela Sverige. Denna del blir ett komplement till de djupgående intervjuerna i projektets första del.

    Dessa två delar utgör forskningsprojektets bas.

  3. Tredje delen bygger sedan vidare på informationen från de två första delprojekten och syftar till att ta fram ett uppdaterat avelsindex, det vill säga riktlinjer kring avel för korsningskalvar, som passar så bra som möjligt till våra svenska förhållanden. Slutligen planeras detta nya avelsindex för korsningsdjur  testas mot verklig användning samt jämföras med befintliga avelsindex (rekomendationer) för renrasiga köttrastjurar, samt korsningsindex för köttras på mjölkkor (det s.k.Nordic Beef on Dairy Index).

  4. Fjärde delen av projektet och dess utformning återstår ännu att se, men ett fortsatt fokus på hållbarheten i avelsarbetet med dessa korsningar kommer att finnas.  

Kontakt