Daniel Valentini om varför vattnets roll i städer är viktigare än någonsin

Vad menas med begreppet urban waterscapes?

På SLU Urban Futures använder vi begreppet urban waterscapes (på svenska urbana vattenlandskap) för att beskriva samspelet mellan vatten och samhälle, och hur detta formar det fysiska rummet. Att studera urbana vattenlandskap innebär att titta på hur vatten används, värderas, kontrolleras och rör sig genom staden – och hur detta påverkas av klimat, natur, kultur, geografi, teknik och ekonomi. 

Om man vill förenkla det hela kan man säga att urbana vattenlandskap befinner sig i skärningspunkten mellan stadsutveckling och vattenrelaterade utmaningar – som dagvattenhantering, stigande havsnivåer eller återställande av naturliga vattenmiljöer som floder och strandlinjer.

Vad väckte ditt intresse för just vatten i stadsplanering?

Staden är mänskligt konstruerad medan vatten är en kraft som inte alltid låter sig kontrolleras. Det utmanar vårt sätt att se på människans roll i landskapet. Rent praktiskt måste städer börja anpassa sig efter vattnet, snarare än tvärtom. Klimatförändringarna medför alltmer extrem nederbörd, översvämningar och torka. Att förstå hur vi kan planera och forma städer som klarar dessa förändringar är en komplex och samtidigt väldigt inspirerande utmaning.

Vilka är de största utmaningarna inom området idag?

En stor utmaning är att utveckla tvärvetenskaplig kompetens – vi behöver kunskap som förenar ekologi, teknik, samhällsplanering och design. Framtidens stadsmiljöer måste vara robusta och samtidigt fungera som livsmiljöer för både människor och andra arter. Vi behöver också mer forskning kring hur vi kan skapa flexibla, inkluderande och ekologiskt hållbara stadslandskap i en tid där klimatet blir alltmer oförutsägbart.

Vilken roll kommer vattenlandskap att spela i framtidens klimatanpassade städer?

Vattenlandskap kommer att bli en central del av klimatanpassningen. Vi ser redan nu behovet av att hantera stigande havsnivåer, men i framtiden måste vi också kunna hantera snabba växlingar mellan extrem torka och kraftiga skyfall – så kallade ”hundraårsregn”. Samtidigt blir frågor om vattenkvalitet och tillgång allt viktigare. Det här kräver att städerna integrerar ett vattenmedvetet synsätt i hela planerings- och utvecklingsprocessen.

Finns det exempel på städer som redan arbetar aktivt med detta?

Både i Sverige och internationellt ser vi en växande trend där städer försöker samarbeta med naturens vattenflöden istället för att bekämpa dem. I Sverige har exempelvis delar av Stockholm, Göteborg och Malmö börjat implementera klimatanpassningsstrategier där vatten integreras som en aktiv del av stadslandskapet. Ett konkret exempel är stadsdelen Rosendal i Uppsala, där man använder regnträdgårdar för att samla upp, filtrera och fördröja regnvatten – vilket minskar risken för översvämning och förbättrar vattenkvaliteten. Begrepp som blågrön infrastruktur och naturbaserade lösningar blir allt vanligare i stadsplaneringen och visar på en bredare förändring i synsätt.

Vilket råd vill du ge till studenter eller unga forskare som vill arbeta med vattenfrågor i stadsmiljö?

Gör det! Det här är ett område fullt av möjligheter – både inom kommuner, konsultbolag och planeringsavdelningar. På SLU finns goda möjligheter att specialisera sig inom området, särskilt inom landskapsarkitekt- och landskapsingenjörsprogrammen i Ultuna och Alnarp. Det är ett område som växer snabbt, och som är både viktigt och spännande att vara en del av.