Foto av en kvinna (Astrid Bornfeldt Persson, SLU) sittandes i ett stall tillsammans med grisar.
Foto: Lisa Chröisty, SLU

När sopor blir smittspridare: Jakten på lösningar som skyddar Sveriges grisar och livsmedelsproduktion

Nyhet publicerad:  2026-02-13

Har du någonsin tänkt på att matrester som hamnar på andra ställen än i matavfallspåsen senare i kedjan kan locka vilda djur – och bidra till spridningen av dödliga djursjukdomar? Det tros ha skett när afrikansk svinpest plötsligt upptäcktes i Sverige. Hur kan vi undvika att historien upprepar sig?

Avfallsanläggningar och vildsvinsmat 

Soppåsar kan se lite olika ut runt om i Sverige; bruna pappåsar, svarta säckar eller flerfärgade varianter. Funktionen är dock densamma: Att skilja matavfall från övriga hushållssopor.

Så går det till: Resan från att tunnan töms utanför våra hushåll, till sopornas slutdestination, ser lite olika ut beroende på var i Sverige du bor. Gemensamt är dock att soporna på många håll i Sverige mellanlandar vid olika typer av avfallsanläggningar. 

På några av dessa anläggningar kan det bildas stora sopberg, placerade utomhus, förklarar Astrid Bornfeldt Persson. 

Så vad händer när vi slänger fel, och matrester hamnar i naturen eller i restavfallspåsen? Jo, det riskerar locka till sig vilda djur, som exempelvis vildsvin.

Vildsvin i Sverige
Vildsvin anses enligt beslut i Sveriges riksdag från 1987, vara “en naturlig del av den svenska faunan (djurvärlden)”. För ett par år sedan rapporterades att det i Sverige finns ungefär 300 000 vildsvin. Ett vuxet vildsvin väger mellan 100–200 kg och äter allt ifrån sådant de kan böka fram i jorden (daggmaskar, rötter och frön) till grödor och även kött.
Vi vet genom filmat material att det händer att vildsvin söker efter mat vid avfallsanläggningar, och också hittar det, säger Astrid Bornfeldt Persson. 

Något som visat sig vara långt ifrån riskfritt.

Foto av en avfallsanläggning med stor hög av sopor utomhus.
Avfallsstation. Foto: Astrid Bornfeldt Persson, SLU

När vildsvin hittar våra sopor – och smittan hittar dem  

Det finns nämligen en del sjukdomar som kan drabba grisdjur, både tamgrisar och vildsvin, men som inte är farliga för oss människor. Ett sådant exempel är sjukdomen afrikansk svinpest (ASF), som kan finnas i köttprodukter införda illegalt från länder där smittan finns.

Slängs sådana matprodukter, som för oss människor i fallet med ASF är ofarligt, i naturen eller restavfallspåsen finns risken att det hamnar någonstans där de kan nås av vilda djur som vildsvin, berättar Astrid Bornfeldt Persson och fortsätter:
Vilket är vad som kan ha skett när ASF började spridas i Mellansverige, hösten 2023.

Det var då starten på det första utbrottet av ASF i Sverige, någonsin. Ett fall som SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) upprepande analyserat. Slutsatsen? Att det med största sannolikhet skedde genom att vildsvin hittade redan smittat kött, och åt det. Huruvida den första smittspridningen skedde på eller utanför en avfallsstation är omöjligt att helt säkertställa, men man vet att många vildsvin samlades där och spred smittan vidare. 

Dödlig, smittsam sjukdom
Sjukdomen i fråga är nära 100% dödlig för grisar, med symtom som andningssvårighet, blödningar och hög feber - och kan spridas snabbt, både mellan vilda och tama grisar.

Den här gången lyckades Sverige stoppa utbrottet genom snabba ingripanden, avspärrningar samt genom att avliva alla djur som riskerades bära på smittan. Som tur var nådde smittan aldrig våra tamgrisar, i just det här fallet. Men utbrottet visar både hur fort en smittsam sjukdom kan spridas när det tar fart, och hur stora konsekvenserna kan bli. 

Foto av en ung griskulting inomhus.
Att hålla smittor borta från vildsvin är av största vikt för att både skydda våra tamgrisar och säkra en hållbar livsmedelsproduktion. Foto: Lisa Chröisty, SLU
Ett utbrott av ASF är mycket allvarligt, med potentiella följder för såväl tamgrisar och vildsvin som företagare, jägare och allmänheten. När det kommer till beredskap och självförsörjning är tillgången till egen livsmedelsproduktion dessutom extra viktig, säger Astrid Bornfeldt Persson. 

Så blir smittade vildsvin en fara för våra tamgrisar 

Men hur kan en smitta som ASF nå våra tamgrisar, bara för att vildsvin drabbas? 

Jo: Grisar inom livsmedelsproduktionen hålls idag antingen inomhus (konventionellt lantbruk) eller utomhus (ekologiskt lantbruk).  

Eftersom sjukdomar som ASF smittar både genom direktkontakt mellan djur (exempelvis vildsvin och gris genom staket för djur utomhus) eller indirekt via andra föremål/personer som kommit i kontakt med smittan och för den med sig in, är det viktigt att se till att smittan inte finns i vårt land över huvud taget.

  • Viruset härstammar från Afrika, och kan smitta alla typer av grisar - tamgrisar såväl som eurasiska vildsvin.  
  • Kom till Europa redan 2007, men har inte drabbat Sverige förrän utbrottet hösten 2023.  
  • Vaccin mot viruset finns, men inte som är tillräckligt säkra eller effektiva och som är godkända för användning inom EU.  
  • Kan spridas både via direktkontakt (tryne mot tryne) och indirekt (att smittan t.ex. förs in genom kontaminerat strömaterial eller att en skötare går in i stallet med kontaminerade stövlar).  
  • Viruset kan överleva flera år i kylt eller fryst kött och i många rökta eller saltade produkter, varför matavfall är ett möjligt spridningssätt. Det är därför förbjudet att föra med sig kött och köttprodukter från tamgrisar och vildsvin till Sverige från smittade zoner inom de länder där smittan upptäcks. 

Tillsammans för säkrare sophantering 

Kort efter utbrottet skickade forskningsledaren Elisabeth Rajala med kollegor på SLU och i samarbete med Sveriges grisföretagare in en ansökan för att bidra till mer kunskap om avfallshanteringen i Sverige och i långa loppet kunna förebygga fler svenska utbrott, och doktoranden Astrid Bornfeldt Persson anställdes. 

Nu har forskargruppen ett viktigt uppdrag: Att undersöka hur vi framöver kan undvika att vår sophantering lämnar utrymme för smittspridning. Därför arbetar nu personer från flera ämnesområden: veterinärer, sociologer och ordföranden i föreningen Sveriges grisföretagare, tillsammans. Arbetet inkluderar riskanalyser för att identifiera fler platser i Sverige där framtida utbrott kan uppstå, baserat på vildsvinsförekomst och hur avfall hanteras lokalt. 

Porträtt av två kvinnor (Astrid Bornfeldt Persson, SLU & Elisabeth Rajala, SLU) ståendes inomhus.
Projektledare Elisabeth Rajala (t.v.) och Astrid Bornfeldt Persson (t.h.) arbetar tillsammans i det tvärvetenskapliga projektet med Sveriges grisföretagare och forskare från SLU och Uppsala universitet. Foto: Lisa Chröisty, SLU

Eftersom smittan med största sannolikhet nådde vildsvin via matavfall när Sverige drabbades 2023, är projektets mål att titta på Sveriges sophantering: Från tunnan utanför ditt hem - till slutdestinationen. Målsättningen är att identifiera kritiska punkter/smittvägar där vilda djur kan komma åt matavfall och potentiellt bli utsatta för afrikansk svinpest.  

Något som, tro det eller ej, inte har kartlagts tidigare. 

Vi tänker kanske att vi i Sverige har bra ordning på det här med sophantering, men utbrottet är också ett facit i att vi behöver göra ännu bättre, säger projektledare Elisabeth Rajala och tillägger: 
Det finns även andra virus än afrikansk svinpest som skulle kunna spridas via matavfall, vilket behöver undvikas. 

Doktorand Astrid Bornfeldt Persson fyller i: 

När vi har kunskapen om var det finns risker kan alla inblandade agera tillsammans. Viljan och engagemanget finns där. 

Mer specifikt om hur projektet ska gå till finns att läsa längst ned på sidan. 

Helt rätt i tiden: Att ta med dig hem till kökets sopsortering 

Du, jag och vi kan alla som privatpersoner bidra till att lösa det här problemet genom att sortera matavfall i rätt påse och undvika att slänga kött fritt ute i naturen. Kom också ihåg att det är olagligt att som privatperson föra med sig kött från länder utanför Europa in i Sverige – just eftersom det kan föra med sig smittor som vi inte vet något om, förrän utbrottet är ett faktum. 

Att vara medveten om de här tre delarna är en jätteviktig början, säger Astrid Bornfeldt Persson när det är dags att avsluta dagens intervju. 

Hon menar att det här projektet sker helt rätt i tiden, när vi nu bevisligen har sett att vi faktiskt kan få in smittor som ASF här i Sverige - snabbt och dödligt effektivt. 

Ta med dig härifrån att det du gör spelar roll. I värsta fall kan en bit vildsvinskorv från utlandsresan leda till förödande konsekvenser om den hamnar på fel plats. Förhoppningsvis kommer det här projektet leda till ökad kunskap om risker i vår matavfallshanteringskedja nationellt, avslutar hon. 
Kollage med fyra bilder av en kvinna (Astrid Bornfeldt Persson, SLU) och grisar i olika storlek från ett stall inomhus.
”Professionellt är jag utbildad att se den stora bilden och nyfiket försöka förstå hur allt hänger ihop, och privat har jag lantbruksbakgrund, jägarexamen och naturintresse. Det här projektet känns därmed så rätt att bidra till, avslutar doktorand Astrid Bornfeldt Persson.” Foto: Lisa Chröisty, SLU

Fakta: Om projeket

  • Går under det officiella namnet: “Förhindra spridning av afrikansk svinpest till tamgrisar och vildsvin via matavfall” 
  • Väntas pågå under perioden 2025–2029 och finansieras av Stiftelsen Lantbruksforskning 

  • Doktorand i projektet är Astrid Bornfeldt Persson, tillsammans med en forskargrupp bestående av: 
  • Elisabeth Rajala, veterinär och forskare inriktad på veterinär folkhälsa och hållbar livsmedelsproduktion vid SLU.   
  • Susanna Sternberg Lewerin, veterinär och professor i One Health och antimikrobiell resistens. 
  • Hedvig Gröndal, forskare inom sociologi med inriktning mot medicinsk kunskap vid SLU. 
  • Sebastian Abrahamsson, forskare och docent i sociologi med inriktning mot avfall, återvinning och hållbarhet vid Uppsala universitet.
  • Johan Eriksson, grisproducent och ordförande i Sveriges Grisföretagare.
  • Erika Chenais, statsveterinär och forskare inom veterinär epidemiologi vid Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA.
  • Samt en referensgrupp med aktörer från olika delar av samhället, vars kunskap är betydande för att hjälpa projektet framåt. 

Projektets kan övergripande delas in i tre delar, enkelt beskrivna som: 

  1. Första delen grundas i enkätstudier riktade mot Sveriges kommuner och avfallsentreprenörer. Här undersöks vilda djurs åtkomst till avfall, rutiner, åtgärder och kunskap kopplat till ASF. 

  2. Andra delen av projektet fokuserar på ett antal utvalda kommuner i Sverige, genom både intervjuer och observationer. Kameror ska sättas upp för att studera vilda djur i anslutning till avfallsanläggningar. Målet är att få en djupare förståelse för risker i avfallshanteringen på de här platserna, samt vad som kan påverka förutsättningarna för en smittsäker avfallshantering. 

  3. I del tre av projektet kommer vi utvärdera riskerna för spridning av ASF med nuvarande hantering av matavfall och bedöma hur hantering av matavfall kan inkluderas i framtida riskmodellering för ASF. Sådan kunskap kommer att bidra till mer heltäckande riskbedömningar av introduktion av ASF i Sverige. 

Kontakt

  • Person
    Astrid Bornfeldt Persson, Doktorand
    HBIO, Bakteriologi, virologi, livsmedelssäkerhet och veterinärmedicinsk folkhälsa