Så kan vi minska saltets skador på stadens grönska

Insikter från webbinariet:

1. Salt påverkar träd på flera sätt

Salt används inte bara för halkbekämpning vintertid utan även på sommaren för att binda damm och minska mängden PM10-partiklar.

Vägsalt försämrar växtbäddens struktur, minskar syrehalten i jorden och gör det svårare för träd och andra växter att ta upp vatten och näring. Det här leder till att rötternas funktion försämras vilket ger gula och glesa trädkronor. Ett förändrat klimat med längre perioder av torka och minskad nederbörd förvärrar problemet eftersom saltet blir kvar längre i marken. 

Träd nära vägar är särskilt utsatta. Träd som står bara några meter från gång- eller cykelbanor klarar sig betydligt bättre.

Sammantaget visar detta att saltbelastning behöver vara en del av planeringen redan när nya miljöer anläggs. Det är betydligt lättare att förebygga problemen än att försöka återställa skadad grönska i efterhand.

2. Befintliga träd kan återhämta sig – men åtgärderna måste hålla över tid 

Stora träd är viktiga i städer för att bland annat skapa skugga, bidra till bättre luftkvalitet och fånga upp regnvatten. 

Ståndortsförbättring kan rädda träd som skadats av hög saltbelastning. Genom att byta ut den översta jorden med nytt växtsubstrat kan trädens livsvillkor förbättras. 

I början av 2000-talet kunde Stockholms stad genom ståndortsförbättring få sjuka träd att återhämta sig. Men bara några år senare, när staden började prioritera saltning av gång- och cykelvägar för att få fler att lämna bilen hemma, blev de träd som återhämtat sig sjuka igen.

3. Det finns en palett av lösningar 

Ingen enskild åtgärd löser saltproblemet. Kunskapsläget har förbättrats och det är enklare att planera för saltbelastning vid anläggning än att restaurera befintlig grönska.

• Användning av alternativt salt. I ett SLU-projekt med lönnträd gav kaliumformiat och kaliumkarbonat friskare träd än den traditionella natriumkloriden. Samtidigt kan alternativa metoder vara dyrare och kräva annan utrustning och organisation. Vilken kombination som fungerar bäst beror på platsens förutsättningar och vilka mål som prioriteras.
• Skyddsskärmar kan hindra salt från att spridas till träd och växtbäddar.
• Spolning av växtbäddar har gjorts med goda resultat, men risken är att vattnet också sköljer bort viktig näring.
• Större växtbäddar och växtsubstrat som inte innehåller lera kan minska problemen med salt.
• Skapa större avstånd mellan växtbäddar och vägar har visat goda resultat.
• Förändrad utformning av växtbäddar och vattenflöden kan både skydda mot salt och ta hand om vatten. I ett torrare klimat behöver vi samtidigt minska saltbelastningen och säkerställa att det finns vatten för växtligheten.

Även om vissa träd- och växtarter är mer salttåliga än andra påverkas alla arter av saltbelastning. Fokus bör därför ligga på att bygga bort saltbelastningen.

4. Miljöaspekter som står emot varandra  

Saltningen av gång- och cykelvägar har ökat på många håll för att göra det enklare och säkrare att cykla året runt. Samtidigt har vägsalt konsekvenser för miljön i stort. Salt påverkar mark, vatten och ekosystem. 

Det kan därför finnas skäl att behandla vägar olika. Ett alternativ är att inte vinterunderhålla mindre prioriterade vägar.

Det finns också en målkonflikt mellan att spola bort salt och att hushålla med vatten. I ett förändrat klimat behöver stadens växtbäddar därför utformas för att både hantera skyfall och klara längre perioder av torka. 

Medverkande 

• Anna Levinsson, forskare, Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU
• Örjan Stål, konsult, trädspecialist. Sweco och lärare, SLU
• Patrick Bellan, trädspecialist från Malmö stad

Moderator: Fredrik Jergmo, SLU Movium