Nattens hemligheter – vad gömmer sig i svenska fladdermöss?

En tidig kväll samlas en forskargrupp och spänner upp ett nät över en broöppning. I mörkrets tystnad står de redo vid varsin ände av det finmaskiga nätet. Plötsligt seglar en nattens varelse genom luften och om forskarna har tur, hela vägen in i nätet. Med handskbeklädda händer trasslas fladdermusen försiktigt ur nätet och placeras i en liten tygpåse.

Vid ett uppställt bord en bit bort står provrör, en dator och utrustning för ringmärkning redo att registrera och samla in prover från de små liven. Forskargruppens fladdermusexpert, Johnny de Jong, lyfter försiktigt upp en och en av de små fladdermössen medan dess saliv samlas in med hjälp av en munsvabb.

Medan djuret biter på munsvabben ringmärks den, samtidigt som avföring från fladdermusen kan samlas från tygpåsen den legat i – innan den släpps åter och flyger vidare ut i natten.

Från nattens fladdermöss till experiment i laboratoriet

Fladdermöss kan nämligen infekteras av och bära på många olika virus, och intressant nog verkar de kunna hantera vissa virusinfektioner utan att själva bli sjuka, trots att dessa virus kan orsaka allvarlig sjukdom hos andra djur eller människor.

Tills nu har det varit i princip okänt vilka virus som svenska fladdermöss faktiskt bär på – och om dessa är smittsamma även för andra djur och människor.

Med start hösten 2026 har ett nytt forskningsprojekt dragit igång. I forskargruppen finns både veterinär, virologer och så en fladdermusexpert. Den sistnämnda, Johnny de Jong, har redan inlett arbetet med att lokalisera var fladdermössen har sina kolonier. Till sommaren 2027 kommer han dessutom att leda provtagningarna i Uppland, som sedan upprepas en andra gång året efter – fast då i Skåne.

Från fladdermusprovtagningarna som sker via munsvabb och insamling av avföring, tar forskarlaget i Uppsala vid. Genom avancerade labb- och data-analyser, så kallad virus metagenomik, studeras proven. Detta kommer sedan resultera i en lista över alla virus som genetiskt hittats – i vartenda prov.

Hennes kollega fyller på:

För det krävs laboratorier med hög säkerhetsklassning, något som lyckligtvis finns både på SLU och Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA. I laboratorierna odlas celler fram från såväl människor som olika arter av djur – dessa kommer forskarna sedan experimentellt försöka infektera med de olika virusen.

Blodätande vampyrer eller missförstådda nyttodjur?

Skräckberättelsen om Dracula, den blodsugande vampyrfladdermusen i Transylvanien, har förvisso viss verklighetsanknytning - men det är långt ifrån sanningen om fladdermöss.

Blodätande eller inte? Ja och nej. I central- och sydamerika finns ett fåtal olika arter som faktiskt lever på blod från däggdjur och fåglar.

De tre blodätande arterna utgör dock bara en bråkdel av världens alla fladdermusarter (> 1400). Resterande lever inte av blod – utan äter insekter, frukt eller nektar. Sveriges 19 arter av fladdermöss är alla insektsätare.

De spelar nämligen en essentiell roll i ekosystemen, inte minst kopplat till att hålla nere antalet mygg, skadeinsekter och därmed även värna om växtlighet och odlingar. En enda fladdermus kan äta flera tusen insekter per natt.

Beredskap när människan flyttar närmare fladdermössen

Forskningsprojektet klassas som en del av svensk beredskap mot smittsamma sjukdomar. Men forskarna vill vara tydliga:

Forskarna betonar att det är minst lika viktigt att kunna avfärda vilka virus som inte utgör ett hot mot vare sig djur eller människor i Sverige. Ett scenario som inte är alltför osannolikt:

Dessutom finns större framtidsplaner kopplade till forskning kring fladdermöss och deras unika egenskaper.

Läs fler forskarintervjuer

som enkelt förklarar de spännande projekt som pågår hos oss

Se alla här