Nya bestämningsnycklar till bladhorningar och deras släktingar
Nu finns nya skalbaggsnycklar till överfamiljen Scarabaeoidea i Artfakta. Inom gruppen finns några av de största och mest välbekanta skalbaggarna – såsom ekoxe, guldbaggar och tordyvlar – men också ett antal små oansenliga arter med ett undanskymt levnadssätt, särskilt bland dyngbaggarna.
Överfamiljen Scarabaeoidea omfattar fyra skalbaggsfamiljer: knotbaggar (Trogidae), tordyvlar (Geotrupidae), ekoxbaggar (Lucanidae) och bladhorningar (Scarabaeidae). Arterna i överfamiljen karaktäriseras av att antennerna avslutas med flera överlappande, bladliknande segment som kan fällas ut som en solfjäder. Kroppen är oftast robust, oval och välvd. Många arter har breda tandade framben som hjälper dem att gräva under bark, i jorden eller i spillning. Våra nya nycklar bygger så långt som möjligt på lättobserverade karaktärer, och med bättre och fler foton har vi försökt underlätta svårigheter och fallgropar. Gruppen är indelad i tio nycklar, av vilka en är en översiktsnyckel till de övriga. I nycklarna ingår 105 arter, varav alla utom en är påträffade i Sverige.
Flera arter är enkla att identifiera i fält eller från foto, medan motsatsen gäller för många andra arter – särskilt bland dyngbaggarna. Även stora arter kan vara svåra att identifiera, som till exempel blåoxarna. Vissa grupper kan ha stora skillnader mellan könen – ofta är könsskillnaderna mer uttalade hos storväxta individer – ett fenomen som kallas allometri. Hos till exempel ekoxen har små hanar överkäkar som inte skiljer sig särskilt mycket från honornas, medan stora hanar har enorma käkar med hela huvudet förstorat. Allometrin kan försvåra artbestämningen, eftersom skillnaderna mellan stora och små individer kan överskugga de artskiljande karaktärerna – detta gäller framför allt hos gruppen horndyvlar (släktet Onthophagus).
Foton: Krister Hall
Ekologin inom gruppen är mångformig och fascinerande. Larverna lever i allmänhet undanskymt under jorden, i murken ved eller i multnande växtdelar – eller i spillning på marken. Hela 42 % av arterna i överfamiljen är rödlistade! Främst beror det på att ett stort antal spillningslevande arter farit illa av jordbrukets industrialisering.
Ett allt varmare klimat i kombination med import av varor gör att den svenska skalbaggsfaunan befinner sig i ständig förändring. Nyetablerade bladhorningar i Sverige är till exempel målarguldbagge och fläckig humlebagge, medan skäckig lövborre hittills bara påträffats vid ett tillfälle. Bland dynglevande arter har oxhorndyveln återhämtat sig, och sidendyngbaggen har kunnat återkolonisera Sverige.
Bestämningsnycklarna har konstruerats av Håkan Ljungberg och Krister Hall.