Examensarbeten

Är åkerböna Nordens nya soja?

Åkerböna kan odlas i vårt nordliga klimat och fungerar som ett alternativ till andra baljväxter för både livsmedel och industriella ändamål. Men det krävs mer växtförädling och forskning för att kunna bidra till det gemensamma målet: att förbättra både vår hälsa och miljön.

I dag råder det relativ enighet i världen om behovet av att öka konsumtionen av baljväxter för både hälsans och miljöns skull. Om fler baljväxter odlas i Europa, kan delar av den stora mängd soja som varje år importeras till EU ersättas. Soja är nämligen ingen gröda som kan odlas i de norra delarna av Europa på grund av klimatet. Däremot finns det andra baljväxter som kan ta dess plats, till exempel ärter, bönor och åkerbönor.

Åkerbönan har stor variation i både storlek och form, vilket gör den väl lämpad för många olika användningsområden, både inom livsmedelsproduktion och industri. För att grödan ska kunna nå sin fulla potential krävs dock fortsatt forskning och växtförädling för att ta fram bättre sorter, vilket i sin tur kan bidra till att uppfylla målen för hållbar utveckling.

I denna studie såg vi att större frön av åkerböna tenderar att ta längre tid att koka helt mjuka. Vi kunde också se att angrepp från bönvivlar påverkade koktiden, de angripna bönorna kokade snabbare, men det hade ingen påverkan på stärkelseinnehåll eller stärkelsens kvalitet.

Den låga variationen i stärkelsekvalitet är särskilt intressant i jämförelse med resultat från liknande studier på ärter, där man såg att skrynkliga frön hade en helt annan stärkelseprofil (det vill säga olika förhållanden mellan stärkelsekomponenterna amylos och amylopektin). Sådana skrynkliga frötyper har ännu inte hittats hos åkerböna, men vem vet vad framtida forskning kan komma att avslöja.

Resultaten i denna studie utgör en del av grunden för vidare forskning, både inom växtförädling och livsmedelsvetenskap.

Läs mer i examensarbetet:

Cookability and starch quality in faba bean (Vicia faba) – a study of a diversity panel and effect of bean weevil damage (Bruchinae rufimanus)

Syftet med arbetet är att göra en litteratursammanställning kring metoder för inokulation av skorv på fröplantor av äpplen samt att utvärdera några av metoderna. Venturia inaequalis, är en svamp som orsakar äppelskorv.

Äppleskorv är ett globalt problem och orsakar stora förluster hos äppelodlare, speciellt i områden med svala fuktiga vår. Eftersom fungicider har sin miljöpåverkan och svampen kan bygga upp resistens blir det mer aktuellt att förädla fram sorter som har resistens mot svampen. För att kunna utveckla nya äpplesorter med hög motståndskraft mot skorv behövs enkla systematiska, effektiva och upprepbara screeningsmetoder som kan användas vid selektion av potentiella nya plantor. En litteratursökning kring olika metoder för skorvinokulering genomförs samtidigt som ett experiment med fyra utvalda metoder genomförs på äpplefröplantor i växthus.

För inokulering används skorvinfekterade blad insamlade hösten 2023. Experimentet utvärderar effekter av skorvinokulering, resursbehov och tidseffektivitet.

Läs mer i examensarbetet:

Inoculation methods for pathogenesis of Venturia inaequalis : for screening Malus spp for resistance

Syftet med detta examensarbete var att undersöka de underliggande processerna bakom potentiella synergistiska effekter mellan naturligt förekommande jordbakterier med växtfrämjande egenskaper och arbuskulära mykorrhizasvampar (AMF) i att hämma Fusarium Crown och Root Rot hos vårvetesorter. Genom växthusförsök i krukor utvärderades effektiviteten hos dessa mikrobiella behandlingar.

Trots att resultaten avseende sjukdomshämning var svagare än förväntat, visar avhandlingen ändå på signifikanta resultat med införandet av AMF samt en lokal mikrobiell gemenskap tillhandahållen av Hasta gård, vad gäller sjukdomssuppressiva effekter.

Särskilt hos vårvetesorten Diskett observerades effekter som överensstämmer med tidigare forskning och lyfter fram sorten som lovande när det gäller att visa på de positiva effekter AMF kan ha, samt den möjliga synergi som kan etableras under jord i form av ökad växtresiliens vid angrepp av svampsjukdomar.

Dessa resultat bör dock tolkas med viss försiktighet, då fler tester och replikat krävs för att uppnå statistisk säkerhet. Resultaten kan dock utgöra en språngbräda för vidare studier inom detta område, i strävan efter hållbara metoder där nyttiga jordbakterier och svampar fungerar som biologiska bekämpningsmedel.

Läs mer i examensarbetet:

Exploring Synergistic Effects of Soil Microorganisms in the Wheat Rhizosphere : Evaluating the Role of Native Soil Bacteria and Arbuscular Mycorrhizal Fungi for Fusarium Disease Suppression

För att bidra till en hållbar livsmedelsproduktion, behöver den variabla frösättningen hos rödklöver stabiliseras. Vad variationen beror på är däremot inte helt klarlagt. För att sätta frö behöver småblommorna i klöverhuvudet korspollineras av pollinatörer. Därför är det av intresse att undersöka möjliga faktorer till låg pollinationsgrad och därmed låg grad av frösättning.

Eftersom blomdoftlockar pollinatörer och kan indikera blommans mottaglighet för pollination, har jag i denna studie undersökt hur klöverhuvudets doft förändras i och med pollination, och om det finns något samband mellan blomdoft och frösättningsgrad. Studien har baserats på tidigare insamlat material bestående av klöverhuvuden och doftprover från dessa. Analys av doftprover har fokuserat på specifika doftämnen.

Doften från utslagna, täckta blomsterhuvuden har jämförts med doftämnen från utslagna huvuden som öppet pollinerats under 48 timmar och kontrollerats mot doftprover från icke utslagna klöverhuvuden i knoppstadiet. Kontrollen har syftat till att testa om vissa blomdoftsämnen ökar när blommorna är utslagna och mottagliga för pollination.

I studien har även frösättningsgraden undersökts, menat hur många procent av småblommorna per klöverhuvud som satt frö. Detta för att slutligen undersöka huruvida det förekommer ett samband mellan grad av frösättning och doftavgivning.

Resultatet indikerar att halten utvalda blomdoftsämnen generellt är lägst i knoppstadiet, för att sedan öka när blommorna slagit ut, men därefter sjunka då klöverhuvudena pollinerats och satt frö. Samtidigt tyder resultatet på att vissa blomdoftsämnen avges i mer konstant halt över klöverhuvudets olika utvecklingsstadier. Gällande graden av frösättning visar resultatet enligt förväntan en väsentligt högre frösättning hos klöverhuvuden som öppet pollinerats, jämfört med klöverhuvuden som varit täckta. Däremot kan ingen korrelation ses mellan graden av frösättning och mängden doft i pollinerade blommor. Arbetet avslutas med förslag på hur förbättringar kan ge mer tillförlitliga resultat.

Läs mer i examensarbetet:

Blomdoftsavgivning i rödklöver i relation till pollinationseffekter

Konsten att skapa framtidens vetesorter

Vete är en av de viktigaste grödorna som odlas världen över och utgör en basföda för många människor. Liksom många andra växter har vete flera egenskaper som skulle kunna förbättras, göras mer hälsosamma eller anpassas för att kunna växa på en specifik plats, eller i dagens förändrade klimat. En sådan egenskap är att vete kan ta upp stora mängder kadmium som sedan samlas och lagras i kärnorna.

Kadmium är en giftig tungmetall som finns i små mängder i det mesta av den mat vi äter, men som inte bör konsumeras i för stora mängder. Veteplantan tar upp kadmium via rötterna genom olika transportkanaler varav ett exempel är den så kallade NRAMP6-kanalen. För att ta bort en sådan egenskap kan genmodifiering användas, men dagens metoder är inte optimala. Syftet med detta projekt var därför att utveckla en ny förbättrad metod för att underlätta genmodifiering av vete. Till hjälp för att studera och utvärdera detta användes gensaxen CRISPR/Cas9 vars uppgift var att klippa i, och förstöra den specifika kanalen NRAMP6 vilket resulterar i att veteplantan tar upp mindre kadmium.

Två nya metoder utvecklades under projektets gång som fick namnen "blomdoppning" och ”Agrobacterium-pipettering”. Behandlingen av veteaxen testades på fyra olika vårvetesorter och skedde i ett tidigt stadie av deras utveckling. Båda metoderna använder sig av bakterien Agrobacterium tumefaciens som har en naturlig förmåga att överföra bitar av sin arvsmassa till växtceller. Förhoppningen var att först designa en sådan bakterie så att den innehöll CRISPR/Cas9 med förmågan att klippa i NRAMP6, och att denna bakterie sedan skulle överföra detta till veteplantorna.

Resultaten visade att veteax överlevde behandling med båda metoderna och lyckades producera kärnor som sedan kunde skördas. Mängden kärnor var dock väldigt liten jämfört med obehandlade ax och axen var påtagligt klenare. Trots framgången med överlevande ax som producerade kärnor, kunde det inte fastställas huruvida genmodifieringen hade lyckats eller inte då de skördade kärnorna inte grodde inom projektets tidsram vilket krävdes för de fortsatta analyserna. Trots att den slutgiltiga analysen inte kunde genomföras har detta projekt bidragit till mer kunskap inom modifiering av vete och lagt en grund för fortsatta framsteg för tillämpning av gensaxen på denna viktiga gröda.

Läs mer i examensarbetet:

Improved transformation to facilitate gene editing in wheat: Evaluated with a CRISPR/Cas9 construct targeting the TaNRAMP6 transporter

En korrekt diagnos är avgörande för en effektiv bekämpning av växtsjukdomar. Det kan dock vara svårt att fastställa den exakta orsaken enbart utifrån synliga symptom, eftersom olika abiotiska faktorer som vattenstress, torka och näringsbrist kan ge upphov till liknande symptom.

Ett tydligt tecken på virussjukdomen virusgulsot, som orsakas av flera olika virus, är gulfärgning av sockerbetsblad. Sjukdomen kan med tiden sprida sig över hela fältet och leda till stora skördeförluster. Enligt aktuell forskning är tre huvudvirus ansvariga för virusgulsot i sockerbetor i Sverige: beet yellows virus, beet mild yellowing virus och beet chlorosis virus. Samtliga virus sprids med bladlöss.

Tidigare användes neonikotinoidbaserade insektsmedel för att effektivt bekämpa virusgulsot. På grund av de allvarliga miljöeffekterna har dock neonikotinoider varit förbjudna i Europa sedan 2018. Detta har medfört en ökad risk för spridning av virusgulsot i Sveriges sockerbetsodlingar.

I den aktuella studien kunde beet mild yellowing virus och beet chlorosis virus identifieras i sockerbetsprover insamlade från fem olika platser i Skåne under 2023. Symptomatiska blad från två av platserna var infekterade med beet mild yellowing virus, medan blad från de övriga tre platserna visade infektion med beet chlorosis virus. Analyserna visade att de virusisolat som identifierades i studien skiljer sig från tidigare kända varianter i Sverige. Detta tyder på att virusen är mer genetiskt varierade än man tidigare trott. De nya virusvarianterna kan ha förts in i landet av migrerande bladlöss.

Eftersom kunskapen om dessa virus fortfarande är begränsad finns det stort behov av vidare forskning. Växtförädlare som utvecklar nya sockerbetssorter för odling i Sverige kan använda denna information för att ta fram sorter med rätt resistensprofil. Det är avgörande att ha god kunskap om virusen för att kunna hantera smittspridningen och minska skördeförluster till följd av virusgulsot.

Nyligen har man även upptäckt att det finns mindre virusliknande molekyler, så kallade associerade RNA-molekyler, som lever tillsammans med ovan nämnda virus. Infektioner där både virus och dessa associerade molekyler förekommer kan leda till ännu större skördeförluster och vara svårare att bekämpa än infektioner med enbart virus. I den här studien kunde dock inga associerade RNA-molekyler påvisas i de analyserade virusinfekterade proverna.

Läs mer i examensarbetet:

Survey of aphid-transmitted viruses and associated RNA molecules in Swedish sugar beet crops

Den gröna revolutionen var en avgörande epok inom jordbruket som kraftigt ökade skördarna genom olika insatser såsom växtförädling, ökad användning av gödselmedel och bekämpningsmedel och mekanisering. Trots dess betydande bidrag till livsmedelssäkerhet och ekonomisk utveckling står dagens jordbruk inför stora utmaningar kopplade till klimatförändringar och globaliserade marknader, vilket har lett till en ökad förekomst av växtsjukdomar.

Syntetiska kemiska bekämpningsmedel är visserligen effektiva, men väcker allt större oro kring långsiktig hållbarhet och negativa miljöeffekter. Integrerad sjukdomshantering (IDM) och biologisk bekämpning utgör lovande alternativ genom att erbjuda mer miljövänliga angreppssätt för att bekämpa växtsjukdomar. Däremot är det fortfarande relativt outforskat hur genetisk variation hos växter påverkar effektiviteten hos biologiska bekämpningsmedel (BCAs).

Denna studie syftar till att undersöka den genetiska diversiteten bland vintervetesgenotyper avseende mottaglighet för Fusarium foot rot (FFR) och deras respons på den fungala biokontrollorganismen Clonostachys rosea vid FFR-infektion. Studien utgår från hypotesen att det finns skillnader i motståndskraft mot FFR och kompatibilitet med C. rosea mellan olika vintervetesgenotyper.

I ett bioassay mättes sjukdomsgrad samt egenskaper kopplade till rotlängd, skottlängd och total växtlängd under två olika behandlingar: Fusarium graminearum (Fg), och Fg i kombination med C. rosea (FgCr).

Genom statistiska analyser och korrelationsstudier identifierades signifikanta skillnader som visar att C. rosea är effektiv i att minska sjukdomsgraden och främja växttillväxt, vilket understryker dess potential inom hållbar sjukdomshantering.

Vidare observerades korrelationer mellan sjukdomsgrad, växttillväxt och biokontrolleffektivitet, vilket ger viktiga insikter i växt-patogen-interaktioner.

Dessutom genomfördes en genomomfattande associationsstudie (GWAS) med hjälp av en 20K markörpanel. GWAS identifierade signifikanta genetiska markörer associerade med sjukdomspoäng, skottlängd och rotlängd – belägna på olika platser i genomet.

Som en del av bioassayet testades även Trichoderma harzianum som en biologisk bekämpningsorganism, men där visade behandlingen ingen signifikant effekt på någon av de uppmätta egenskaperna.

Läs mer i examensarbetet:

Genetic variation in wheat for fusarium foot rot and its biocontrol by Clonostachys rosea

Skörda fördelarna med raps

Rapskakan, den proteinrika biprodukten från utvinning av rapsolja, har stor potential som näringskälla för både människor och djur. Men de höga halterna av glukosinolater (GSL) har länge utgjort ett hinder, då de har antinutritionella egenskaper och utvecklar en stark bitterhet vid nedbrytning. Dessa ogynnsamma egenskaper har begränsat användningen av rapskaka i både human- och djurfoder.

Bland de olika typerna av glukosinolater har alifatiska GSL identifierats som de främsta orsakerna till dessa negativa effekter.

För att hantera detta problem genomfördes en precisionsförädlingsstudie med målet att minska halterna av lång- och kortkedjiga alifatiska GSL i rapskaka. I detta forskningsarbete användes det banbrytande genverktyget CRISPR för att rikta in sig på den huvudsakliga regulatorn för alifatisk GSL-biosyntes, MYB28. Denna transkriptionsfaktor reglerar positivt flera gener i olika steg av GSL-biosyntesen, såsom sidokedjeförlängning och bildandet av kärnstrukturen. Avsaknaden av MYB28 förväntas därmed automatiskt begränsa biosyntesen av alifatiska glukosinolater.

Forskarna identifierade sex av sju MYB28-paraloger i genomet hos sorten cv. Kumily och designade två sgRNA-sekvenser för att rikta in sig på specifika regioner inom båda MYB-typ HTH-domänerna i MYB28-proteinet. RNP-komplexet (bestående av sgRNA och Cas9-protein) infördes i protoplaster från cv. Kumily för att inducera mutation. Därefter odlades de transformerade protoplasterna under in vitro-förhållanden för att främja organogenes.

Genomiskt DNA extraherades från äkta blad hos tre regenererade plantor samt sju slumpmässigt valda kallusprover, vilka därefter analyserades för att identifiera mutationer.

Sammanfattningsvis har studien identifierat en framgångsrik sgRNA som kan initiera CRISPR/Cas9-medierad mutagenes i MYB28, vilket bekräftades genom en mutation i LOC106428039. Forskningen pågår fortfarande, med fortsatt screening av regenererade skott från de transformerade protoplasterna i syfte att identifiera önskade homozygota mutationslinjer.

Detta lovande arbete banar väg för en framtid där rapskaka kan utnyttjas mer effektivt både inom människors näringsintag och som förbättrat foder till djur.

Läs mer i examensarbetet:

Knockout of transcription factor MYB28 by CRISPR/Cas9 for reducing glucosinolate content in rapeseed (Brassica napus L.)

Frösättning i klöver (Trifolium pratense L.) är i majoritet av moderna kommersiellt odlade sorter högt varierande och ger en opålitlig och osäker produktion. Många forskningsprojekt har genomförts för att undersöka vilka faktorer som spelar in till detta och hur dessa samverkar med varandra, men detta har visat sig vara svårtolkat och mycket komplicerat.

Studien utgick från insamlade data från rödklöverfält hos 26 gårdar i Skåne mellan 2018 – 2020. Absolut antal observerade pollinatörer samt andel humlor undersöktes i relation till antal blommande blomhuvud i fält. Vidare ställdes detta i relation till uppmätt frösättning och slutlig skördemängd av frön. Resultatet visar stark positiv korrelation mellan antal blommor och pollinatörer i fält, men samtidigt att fler blommor och pollinatörer i fält leder till sämre frösättning. Antal pollinatörer i relation till antal blommor visar också negativt samband vilket föreslår att fler pollinatörer då det finns färre blommor leder till mindre effektiv pollination.

Studien tittade även på hur dessa samband varierar över säsongen. Det visade sig att samband som generellt är negativa (hela säsongen inräknat) i själva verket är starkt positiva i början av säsongen men blir negativa under senare del av säsongen. Detta mönster sågs för samband mellan pollinatörsabundans & frösättningsgrad samt relativ pollinatörsabundans & frösättningsgrad. Detta tyder på att det finns en variation i sättet faktorer för frösättning interagerar och samvarierar över säsongen. Vidare forskning inom detta ämne bör göras för att vi ska kunna förstå de avgörande mekanismerna för lyckad pollination och frösättning; en kunskap som i sin tur kan underlätta för odlare att planera odlingsåtgärder inom rödklöverodling över säsongen på mest resurseffektiva och framgångsrika sätt möjligast.

Läs mer i examensarbetet:

Förhållanden för pollination i rödklöver; konstant eller tidsbunden variation? : undersökning av tidpunktens inflytande över variation i pollinering och frösättning hos Trifolium pratense L.

Det finns betydande evidens som tyder på att kosthållning med höga nivåer av köttkonsumtion har negativa effekter på både miljön och människors hälsa. Som en följd av detta pågår det intensiva ansträngningar för att identifiera och karakterisera fler växtbaserade proteiner, såsom de som finns i raps.

Raps är den näst största oljeväxten i världen och används främst för att producera ätbara oljor genom mekanisk separation. Under denna process bildas en proteinrik biprodukt kallad rapskaka (presskaka), som i dagsläget huvudsakligen används som proteinkälla i djurfoder. Rapskakan består huvudsakligen av fibrer (30 %), protein (27–30 %) och restolja (20 %).

Användningen av rapsprotein i livsmedel är begränsad, främst på grund av dess bittra smak och antinutritionella komponenter. För att effektivt kunna utvinna protein ur rapskaka krävs en uppskalning av processen från laboratorienivå till större skala.

Forskare vid institutionen för livsmedelsteknik, ingenjörsvetenskap och näringslära vid Lunds universitet har lyckats uppnå detta. Därför syftade den aktuella studien till att ytterligare förbättra kapacitet och proteinutbyte i en pilotanläggning.

Studien fokuserade på att utvinna protein från rapskaka genom en saltutvinningsmetod med en natriumkloridkoncentration på 0,25 M och ett pH på 7, följt av isoelektrisk fällning vid pH 3,5 och användning av en dekantercentrifug.

De optimala processparametrarna för dekantercentrifugen under det första steget av proteinutvinning var:

Inmatningsflöde: 60 L/h
Accelerationskraft: 2000×g
Differentialhastighet: 50 varv/min
Weir-skiva: innediameter 68 mm
Ett pH på 7 visade sig vara gynnsamt för en skonsammare proteinextraktion, och tillsatsen av natriumklorid resulterade i en extraktionskoefficient på 61 %.

Efter noggrann analys fastställdes att de mest lämpliga processparametrarna för den andra proteinutvinningsfasen var:

Inmatningsflöde: 10 L/h
Accelerationskraft: 4000×g
Differentialhastighet: 6 varv/min
Weir-skiva: innediameter 56 mm
Detta förbättrade den övergripande processeffektiviteten utan att påverka viktiga faktorer som torrsubstanshalt och proteininnehåll i det utfällda materialet.

Studien visade också att rengöring (skrapning) av utrustningens ytor resulterade i en markant ökning av proteinutbytet, från 17 % till 29 % under de valda processförhållandena.

Läs mer i examensarbetet:

Study of the effects of the operating conditions of a decanter centrifuge on a pilot-scale protein recovery setup from cold-pressed rapeseed press cake

Varje år tillförs världens grödor omkring hundra miljoner ton kväve i form av oorganiskt gödsel, som huvudsakligen produceras med hjälp av fossila bränslen. Tyvärr lakas hälften av detta kväve ur åkrarna, vilket leder till förorening, övergödning och ökade utsläpp av växthusgaser.

Lyckligtvis finns det ett alternativt sätt att förse grödor med det kväve de behöver. Vissa jordbakterier kan i symbios med baljväxter omvandla kväve från luften (N₂) till organiska former som växter kan ta upp, en process kallad kvävefixering. En särskilt användbar grupp av baljväxter i detta sammanhang är klöverarterna, som bildar symbios med bakterien Rhizobium leguminosarum variant trifolii.

Denna symbios bygger på komplex molekylär kommunikation och kräver att flera hundra symbiosgener fungerar korrekt. I denna studie försöker vi kartlägga den svenska genetiska mångfalden hos Rhizobium som är associerade med rödklöver, och undersöka graden av genetisk variation mellan isolaten.

För detta samlade vi in 16 Rhizobium-isolat från klöverrötter och sekvenserade en artspecifik gen samt fyra symbiosgener.

Analysen visade att de svenska Rhizobium-isolaten var mycket genetiskt lika varandra; sekvenserna från den artspecifika genen var näst intill identiska, vilket visar att isolaten är nära besläktade. Däremot uppvisade symbiosgenerna viss variation, och denna variation kunde i grova drag kopplas till geografiskt ursprung, isolat från norra respektive södra Sverige.

Genom att jämföra dessa svenska Rhizobium-sekvenser med internationellt publicerade sekvenser, kunde vi konstatera att de svenska isolaten är mycket nära besläktade globalt sett och möjligen härstammar från ett gemensamt geografiskt ursprung.

För att bättre förstå denna variation och dess påverkan på symbiosen krävs vidare genetiska och funktionella analyser av vår Rhizobium.

Läs mer i examensarbetet:

Swedish red clover-associated Rhizobium leguminosarum bv. trifolii share high genetic similarity in the 16S gene but divergence in nod genes

Havre, åkerböna och sojabönor är alla vanliga och viktiga livsmedelsgrödor. De spelar en viktig roll över hela världen när det kommer till både näring och ekonomi. Liksom för de flesta växter kan de drabbas av olika sjukdomar, vilket orsakar ansenliga skördeförluster. Ett stort bekymmer är virusinfektioner i växter. Rödsotvirus (engelska barley yellow dwarf virus, BYDV), bean leafroll virus (BLRV) och besläktade virus tillhörande släktena luteovirus och polerovirus infekterar ofta ovan nämnda grödor. Symptom på infektion inkluderar missfärgning och dvärgväxt, och spridning sker främst med bladlöss som vektorer.

Virusen som studeras i detta projekt har sitt genetiska material i form av RNA. Omvänd transkription och polymeraskedjereaktion (RT-PCR) utfördes för en nukleinsyrabaserad detektion av luteovirus och polerovirus i symptomatiska och asymptomatiska blad från ovan nämna växter, samt i bladlöss. Bladlössen samlades in på hösten år 2014 och 2020. Den stora mängden bladlöss dessa år orsakade omfattande virusspridning i stråsäd, och skador efterföljande år.

Sekvenser med härkomst från virus påvisades inte i något av proven, inte heller den positiva kontrollen innehållande bladlöss med känd förekomst av BYDV. För bladlusprovet som fungerade som positiv kontroll så skulle en hög bakgrundsamplifiering kunna vara anledningen till frånvaron av identifierade virus-RNA-sekvenser. För växtproverna tros de negativa resultaten bero på att de inte var infekterade med luteovirus eller polerovirus. Resultaten från analyser av äldre bladlusprover indikerade inte någon förekomst av virus, men på grund av osäkra resultat kan inga säkra slutsatser dras.

Fortsatt forskning på bladlöss kan leda till en ökad kännedom om korrelationen mellan den vektorburna virusöverföringen och virusepidemier i grödor. Denna kunskap kan i sin tur vara användbar i utformandet av riktlinjer av en precis användning av insekticider. Det skulle resultera i en säkrare skörd, reducerade ekonomiska förluster och en minskad miljöpåverkan.

Läs mer i examensarbetet:

Molecular detection of luteovirus and polerovirus – in oat, broad bean, soybean and aphids

Odlingen av raps står inför utmaningar orsakade av skadedjur och patogener, och jordburna patogener som Plasmodiaphora brassicae (klumprotsjuka) är en av de huvudsakliga orsakerna till sjukdom. Verticillium longisporum är en annan jordburen patogen som orsakar kransmögel på Brassica-växter, inklusive raps.

I det här arbetet testades den biologiska bekämpningssvampen Clonostachys rosea i ett försök att med hjälp av biologisk bekämpning skydda raps mot kransmögel orsakad av V. longisporum. Ett in planta-försök utfördes för att testa denna hypotes, men resultatet visade ingen signifikant effekt av C. rosea för att bekämpa kransmögel orsakad av V. longisporum på raps.

Tre mindre in vitro-försök utfördes också för att undersöka hur de två svamparna C. rosea och V. longisporum interagerar med varandra. De visade att C. rosea kan hämma V. longisporums tillväxt i en in vitro-miljö.

Sammanfattningsvis visade C. rosea en viss potential att kunna bekämpa V. longisporum i en in vitro-miljö, men uppvisade ingen effekt in planta.

Läs mer i examensarbetet:

Biological control of verticillium stem striping disease on oilseed rape : fungi as friends and foes